Samling runt fågelbordet
Fågelbordsmatning är något som är aktuellt just nu - om man inte låter det vara lika aktuellt året om. Det har sina fördelar. Ordet 'fågelbord' har verkligen satt sig i språket. Fågelhus borde det väl heta men jag tror den benämningen har svårt att vinna gehör.
Vårt fågelhus har jag fyllt med solrosfrön åtsklliiga gånger redan och nu ger det utdelning. Det svirrar av småfåglar dagarna i ända men även råkor, kråkor, kajor och skator visa sitt intresse. Genom att sätta ett skyddsnät över det hela, kommer de stora fåglarna inte åt. Orättvist kanske men det är svårt att utfodra ett par hundra kråkfåglar också.
Talgoxarna är inte så många men desto flitigare. Vi räknar dem som hyresgäster eftersom de tog in på "holk-tellet" under häckningen. De fåglar som är riktigt vanliga och man ofta ser, riskerar att bli delvis okända eftersom man inte alltid sätter sig in i hela beteenderepertoaren. I Staffan Ulfstrands (prof em) bok Fågelliv finns en ca 15 s lång innehållsrik uppsats om talgoxar och en hel del forskning om dessa fåglar. Intressant läsning!
De mest vanliga gästerna är gråsparv, talgoxe, grönfink och blåmes. Om blåmesen finns en motsvarande uppsats hos Ulfstrand. Att studera fåglarna vid fågelbordet kan bli en mycket lärorik syssla - om man ger sig tid att gå lite djupare i texterna än att nöja sig merd de vanliga fågelguiderna.
Blåmes med snabba vingslag: 1/250 sekund räcker inte för att skapa en skarp bild.
Fågelforskning är mycket intressnt att läsa om. Ständiga överraskningar över oväntade beteenden kantar läsningen.
De flesta fåglar vid fågelbordet får vi se vintern igenom men några är förmodligen på flytt söderut. Steglits har varit en återkommande gäst både vår och höst och det beror säkert på att de minns var de blev utspisade.
Än så länge har det bara varit någon enda men den har dykt upp några dar i rad. En bofink har visat samma återkommande mönster och det ska bli intressant att se hur länge den stannar - eller om den rent av övervintrar här?
Detsamma gäller även bergfinken, som hittills har dykt upp i ett exemplar. För ett par veckor sedan såg jag stora flockar med bergfink men också bofink på väg söderut.
Grönfinken kommer i stora flockar och drygar ut kalasandet på nypon från vresrosorna med lite feta fröer.
Ofta har de rester kvar i ansiktet efter nyponfrossandet. Den blir nog säkert kvar i vinter.
Blåsten består
Jodå, visst kan man se lite ovanliga fåglar vid Glumsten. Just nu blåser det igen och de västliga vindarna kan pressa in fåglar mot den halländska kusten. Både igår och idag tillbringade jag ett par timmar i det tveksamma lä som vindskyddsbyschans baksida erbjuder. Men stativet med kikaren blåser inte omkull i alla fall.
Vi var två personer som fick sköta spaningen och ivrigt tog vi del av de stora vågorna hela vägen ut, dvs. så långt ögat kunde nå, dvs till dess att jordens rundning medförde att vi inte kunde se längre ut. Vi enades om att vi nog kunde se ca fem km med utgångspunkt från den höjd över havet som stället har plus vår egen längd.
Igår skymtades en havsörn långt ut. Det blev ingen bild på den. Men en tordmule kom med god fart och ganska nära idag:
Sedan blev det inga ytterligare havsfåglar på nåhon timme. Men några kanadagäss styrde med god fart rakt över våra huvuden: även vanliga fåglar bjuder på skönhetsvärden. Det är alltför lätt att en smula ringakta det man ser ofta och mycket av. Men visst är de vackra!
Några grågäss svepte också förbi - som kameran missade förstås. Däremot fick jag med prutgässen - dock bara två. Det var sju i flocken från början. Nu började det riktigt likna något. Av allt att döma tillhör de rasen bernikla. Om de varit av rasen hrota, borde deras buksidor varit ljusare. Flera rörelser i lufthavet på en gång, det är så det ska vara när man ställt sig vid det blåsiga havet.
De tre knölsvanarna som svepte förbi får vi visa någon annan gång. Några ejderstreck drog också över och ganska långt utanför vår räckvidd, varför de får representeras av den ejderhona som elegant landade strax intill vår utsiktsplats. Ejdrarna har minskat kraftigt, vilket är oroande.
Men de lite friskare vindarna idag har fått åtminstone några havsfåglar att ge vika och följa med österut. Vi såg sju havssulor sammanlagt och även om de gick ganska långt ut, kunde vi se att det fanns både adulta fåglar, vita med svarta vingspetsar, och juvenila, lite mörkare.
Så hade vi skådat färdigt - när vi upptäckte att vi själva var beskådade. En säl hade uppehållit sig helt nära vår strand och kastade nyfikna blickar på de två, som endast tycktes ha fåglar i huvudet.
Sensommar
Varje dag när jag och hundarna tar vår morgonpromenad, möter jag spridda flockar med småfåglar. De är på väg söderut och rör sig snabbt i sina bågformade banor. Jag har ännu inte identifierat några - för det krävs större träning. Många av dessa fåglar har varit norrut och är inga vi ser omkring oss dagligen.
Detta gäller väl inte minst bergfinkar. Dem har jag sett på mer skogiga ställen, men inte så ofta här ute vid i kustbandet. Men en riktigt stor flock svirrade omkring vid Morups tånge. Bra ljus genom att solen bröt fram och inte alltför långt avstånd, medverkade till identifierabara bilder.
I en annan flock kunde man se en hel del bofinkar. Alltså är det massor med flyttfåglar på väg. Kameran bör ju vara med ganska ofta.
Tångbankarna är det outsinliga skafferiet för uthungrade långflyttare. vid ett par tillfällen de senaste dagarna har jag sett - troligen samma fåglar - rota fram ätbarheter ur tången. Man frågar sig när dessa löäckerheter även ska komma mänskligheten till godo. Har det inte väckts tankar på att proteinbehovet skulle kunna tillgodoses lika bra genom att delade fåglarnas vanor? Äter man räkor, så borde ju ... Och den kände Gordon Ramsay var i Indien och beundrade en utmärkt chutney tillagad av myror och myrägg. Pigga kryddningar!
Är det inte något maskliknande som myrspoven grävt fram? Det har varit två som vällustigt borrat ner sina näbbar i den våta tången, ivriga att bygga upp sitt fettförråd inför nästa etapp.
Några unga kustpipare delade också på härligheten. Man hoppas bara att den kortare näbben hittar tillräckligt med nyttigheter.
Denna raska skara kärrsnäppor passade på att ta en paus i ätandet och ställde sig i vattnet.
Det blev en bättre bild ån i tången. En och annan större strandpipare har blandat sig med kärrsnäpporna.
Ett par ängspiplärkor hade också upptäckt skafferiet och for med kvicka rörelser kors och tvärs.
Men stenskvättan tycktes njuta av att stå stilla långa stunder och fylla sin själ med nya intryck..
