Brunsångare
Idag blev det en lyckad fotodag. Tredje gången gillt. Brunsångaren hade flyttat sig till en annan del av kanalen, strax intill Naturrums servering. Där flög den med snabba ryck runt i det torkade gräset men lät en ivrig skara fotografer få sin bilder i solskenet. Till slut flög den tom. in över Naturrumstomten och försvann över tillbyggnadens byggplats.
Riktigt ensam var svårt att få den även om någon lyckades. Men visst är den väl synlig? Inte riktigt så svårsedd som det ibland har antytts.
Och så bär det iväg igen, en snabb lite flykt. Det gäller att hänga med - ofta tittar man åt ett håll där man tror att den är. Men vi var många som följde den med blicken.
Den häckar i Sibirien och ska söderut till sydöstra Asien för att övervintra. Att den är mycket sällsynt här, mitt i vintern, säger sig självt. Nu har det varit på Getterön ett par veckor, tror jag, och hittills har den klarat kylan bra. Det måste finnas en del insekter som trivs ute på vintern.
En bra bit ut i den grunda viken satt en havsörn på en sten. Den är lite för långt bort för att det skulle bli en bra bild. Men så blir det på ca 1 km avstånd.
Men längre in var det mängder med gäss och änder. Örnen var tydligen inget hot just nu. De betade lugnt på ängen.
Andra söker bättre bete någon annan stans.
Nu har jag varit pesionär en hel förmiddag. Det var inte så dumt. På återvägen syntes ett par stenknäck högt upp i ett träd.
Annorlunda trollflöjt mitt i snöstormen
Just nu går Mozarts Trollflöjten på kanal Silver HD i regi av Kenneth Branagh. Redan igår kväll var den igång men hade hållit på en bra stund. Men det visade sig att den sänds flera gånger i denna kanal - så nu njuter jag samtidigt som inspelningen blir komplett. Inga reklamavbrott stör. Silver har inte tidigare blivit särskilt mycket nyttjad, filmkanal som den är. Men med inslag som detta får jag kolla mer regelbundet. På Youtube finns allt: ett smakprov.
Denna föreställning utspelar sig i första världskrigets skyttegravar - fjärran ifrån den föreställning Lilia ovh jag såg på Göteborgsoperan för ett par år sedan. Då satt vi på trejde raden och hade utmärkt utsikt och ljudupplevelse för 95:- var. Det var de enda biljetter som fanns kvar den gången med det lärde mig att opera inte behöver kosta fantasisummor. En välkänd dirigent jag läste om, brukade alltid avlyssna de operor han besökte uppflugen strax under taket - där var det bäst ljud.
För inte så länge sedan gavs filmen om Mozart, som jag sett åtskilliga gånger. Detta tillsammans med Spotifys innehållsrika repertoar gör att man kan löga sig i mozartmusik obegränsat.
En ytterligare musikbegivenhet ligger framför mig, julklappsboken om Bethoven, biografin, nästan 1000 sidor skrivna av Åke Holmberg. Jag har knappt hunnit börja men det jag läst ger mersmak.
Lite åt blueshållet hittar jag min gamle idol Hugh Laurie. Dr House i all ära, men det var ändå som Bertie Wooster tillsammans med Jeeves (Stephen Fry) som han intog våra TV-apparater för drygt 20 år sedan. Nu har han framträtt som bluessångare och förverkligat en gammal dröm. Efter TV-programmet om honom som bluesturist i New Orleans har det blivit några nya spellistor på Spotify som medföljer i iPodden.
Hugh Laurie har läst in Three men in a boat på Spotify samt en del annat. Det finns mycket på detta forum som är audio-books eller inspelade föreställningar av Shakespeare. Man får chansa och söka och då hittar man oväntade skatter, Molière t.ex.
Ute vräker snömodden ner ur de sydliga vindarna. 15 cm ska det kunna bli. Och lilla Eunice är fortfarande inte helt återställd efter det att hon sträckt eller stukat någon i ena bakbenet. Lätt är det att halka, även för en hund.
Vitvingad trut
En vilseflugen ca 10 cm stor sällsyntehet håller till vid Naturum på Getterön. Det är en brunsångare, en trestjärning raritet. Under den vecka den har 'terroriserat' skådarna har ett fåtal lyckats fotografera den, några fler sett den men de flesta har inte fått något utbyte alls av sina investerade långa resor, övernattningskostander och stillastående, stirrande in i något buskage där den 'hade setts'. Under de timmar jag var där, gjorde den ett uppflog på ett par sekunder och var lika uppslukad av undervegetationen som förr. Det var 50 meter från där jag stod. Men det är ju inte fågelns fel att det är 'svårsedd' - det är väl ett sätt att leva säkrare och att inte falla offer för de naturliga fiender som finns i sydöstra Indien så här års. Lever man främst på insekter bör man definitivt inte hänga på Getterön i januari.
Då var det lättare att se den vitvingade truten som seglade över Glommens hamn i eftermiddags. En skara skådare beundrade den, kommenterade dess flygsätt och andra detaljer. Den tillhör en mycket sällsynt kanadensisk ras, larus glaucoides kumlieni.
Thure Ludwig Theodor Kumlien föddes 1819 i Västergötland, gick på Skara gymnasium, studerade i Uppsala innan han emigrerade till USA på 1840-t. Här bedrev han flitiga naturstudier under hela sitt liv och har namngett fler växter och djur än denna trutvariant. Han blev en uppskattad lärare, skicklig ornitolog och hade en mycket aktad ställning. Han dog 1888. I Malling Olsens och Larsons tjocka bok om 'Gulls ...' finns en hel del att tränga in i om man vill läsa mer om denna trut.
Den vitvingade hänger här över en lite större gråtrut, även den vuxen med en röd fläck på näbben.
Glommen i förändring
Nu läggs Coop ner, konsumbutiken som varit affär, ATG-ombud och postkontor under lång tid. Det fanns visserligen en 'post' när vi flyttade hit för drygt fem år sedan, "Postens kassa tjänst" som en brun hårig sjuk sköterska skulle uttryckt sig. Men det blir tomt om det inte kommer någon ny affärsidkare.
En önskedröm skulle ju vara - om man får vara lite naiv - att nästa affärsidkare fick ha en rejäl kyldisk med Thuressons charkprodukter. Jag inbillar mig att dessa skulle sälja bra även i plastfolie. Att affären är populär visar sig i att väntetider på 30 minuter och mer är vanliga. Men det tar man gärna för att få prima köttvaror. Något som kunde dra fler jäktade kunder som kanske skulle föredra kvalitet i ett snabbköp?
Och varför inte en fiskdisk med produkter från anläggningen vid Glommens hamn? När man nu ändå får drömma? Det som för Lilia och mig var pricken över paradiset på jorden, var de gånger vi kom hit - bygget hade inte påbörjats och vi ville ju känna in oss - och gick in i fiskaffären och köpte var sin räksallad. Vi satt på någon bänk bakom sjöbodarna med utsikt över Brevik och med fyren i bakgrunden. Himlen på jorden!
Någon fyller på, lokalt hanterade fiskprodukter, låt vara inplastade, är inget dåligt alternativ.
Här är en kaspisk trut som hoppas på något gott i fiskväg. Hamnbassängen får duga
För oss brödälskare finns det ju väldigt många alternativ: man bakar själv. Min speciallitet är gifflar, föredrages av hustrun och barnen, när de hälsar på. Man undrar hur många specialiteter som damer och herrar i Glommen med omnejd skulle kunna frambringa - och låta sälja i butiken. Med dagens streckkoder borde det inte vara någon match för de lokala bagarna att få rimlig ersättning för sina limpor.
Att mejeriprodukterna kunde komma från Wapnö är väl rätt självklart. Vill man ha kyckling till middag borde det vara lätt ordnat - har vi inte en hel industri som producerar allehanda fjäderfän, varför inte med
Ja, det var min dröm. Men att våra lokala producenter skulle få - eller eventuellt vilja - dela tak med Coop eller någon annan bjässe, är väl inte så troligt. Kanske det behövs en rejäl omskakning för att närproducerat ska få vettig struktur.
God fortsättning
Det nya året kom. Raketer och knallar satte skräck i båda vovvarna redan tidigt på eftermiddagen. Det var värst för Silver, hon satt tryckt mot mig hela kvällen i soffan och bara darrade. Vi tog oss ut ett par gånger då det verkade vara lugnt, men alltid var det något som knallade på avstånd.
Det var ändå skönt att vara ensamma hemma och kunna se på TV i lugn och ro. Fråga mig inte vad det var men Grevinnan och betjänten fick man för en gångs skull se. Men vi hade inte orkat eller kunnat göra något annat under rådande förhållanden.
Nu har det gått en dryg vecka på jobbet och på måndag verkar jullovet allt mer avlägset - mitt sista jullov? Troligen får jag ögna mig åt allt det där man gör när man inte måste sätta sig på tåget till Göteborg.
Vi hälsade på hos Helena och Peter några dagar efter jul. Här tillsammans med Elina. Bilden är tagen utan blixt och med stearinljus, ISO 12 800. Det går ju att fotografera i svagt ljus numera. Jag minns från gymnasietiden för bortåt 50 år sedan när vi skulle lussa våra lärare och jag tog bilder med Ilford 36 DIN i ljuset av levande ljus. Svartvitt, kornigt men det funkade. 36 DIN borde motsvara 3200 ISO. Den här bilden är en smula kornig men inte störande mycket i den här storleken.
Födelsedagskalas ett par veckor efter jul hade barnbarnet John, som blev femton nyligen. Kalas igen men här var det välgörande fritt från julens läckerheter. Istället fick vi olika pajer, bl.a. västerbottenspaj , som John specialiserat sig på. "Vad månde bliva ... " osv.
Härligt, nu regnar det igen! Bägge pudlarna är nyklippta. Deras valpull fick jag klippa på fri hand med det kortaste skäret. 9,5 mm skäret klarade inte detta mjuka hårsvall. Kanske någon specialist har ett bra tips för mjuk hundpäls. De fick annorlunda öron när det långa hårsvallet försvann.
Bollen är bättre än pinnen - den är lättare att kasta långt.