Fyrtioårskalas
Johan, svärson, fyller 40. Alltid god mat vid detta bord. Det är lätt att tänka tillbaka på alla kalas man avverkat, från de man knappt minns i ens barndom, genom alla år. Nu minns man dem som fyllde 50, 60, 70 och ännu mer. Nu är man själv där ...
Familjebilder sorteras ofta undan - naturbilderna får första plats, sedan hundar ... Kanske borde det vara tvärtom.
Kanske beror det på att vi är så välkända för varanadra, att vi setts ganska ofta och att våra samtal följer ungefär samma spår, gång efter annan. Naturbilderna har inte samma förutsägbarhet, de sätter fantasin i rörelse på ett annat sätt - och kanske lär oss något nytt när vi kommer närmare det som oftast är fjärran.
Kungsörnen, troligen samma som jag fått på bild tididgare, svävar högt, denna gång lite närmare. Den svävar över Lis mosse bara några km hemifrån. Och maten flyger överallt, springer överallt, harar eller rapphöns. Sångsvanarna klarar sig nog lite bättre tack vare sin storlek.
En vecka går fort
Sportlov, idag gick onsdagen sin väg och imorgon är det torsdag. Strålande sol och ett par grader kallt. Men igår var det tö och slask överallt, slask som idag frös till livsfarliga isgator var man gick. Hundarna fick hålla tillgodo med tomten som lekplats i väntan på säkrare väglag.
För egen del åkte jag till Modellflygplatsen, som ligger inom synhåll för de enorma mängder f.a. kanadagäss som rastar där just nu. De drar också till sig havsörnar, kungsörnar, fjällvråkar och andra rovfåglar. Idag hade jag turen att se både havs- och kungsörn segla över fälten. Mäktigt. Men de som syntes mest och nästan överallt, var stora flockar kanadagäss. Var de inte på marken, var de på väg någon annanstans, kanske uppskrämda av någon örn.
Mern överallt ihopa, seglar den mäktiga kungsörnen, med kanske 2,4 meter mellan vingspetsarna. Avståndet är över en km och den är fotograferad genom tubkikaren. Skärpan ganska dålig - mina lockrop hjälpte föga.
Senare på eftermiddagen, då väglaget gick att gå på, fick vi en promenad och de ivriga pudlarna ordentliga språngrundor. Nu är det pinnjakt som gäller.
Men pinnen hamnar vid mina fötter snart nog och förväntansfullt kroppsspråk vill bara jaga fatt på den igen.
Glommens havsbad är inbjudande även i februari. Fikabänken är ofta tom, men av och till sitter där några - eller bara jag själv - och filosoferar över tidens gång. Snart blir det möjligt för Lilia att åka ut på sin elmoppe och då väntar bänken.
Även om stillhet och tystnad är de dominerande särdragen, bryts dessa snabbt av det rika fågellivet. Inte sällan en lång, lång rad av plogande gäss - eller som här, ett par knölsvanar som sveper över isen.
Kust runtom, liksom
Går vi åt ena hållet, dvs norrut, kommer vi till Glommens havsbad. Idel is, gräsänder, knipor, ejder och ibland ett par svanar, lika ofta sångsvan som knölsvan så här års. rätt som det är kommer en lång formation av gäss, stryker lågt över vattnet och tar sats med plogen för att komma över Glumsten. Är det kanadagäss kacklas det hörbart. Sångsvanarna brukar också låta när de kommer farande och bryter det som mina öron tror är tystnad men som i själva verket är tinnitus. Det är ett ständigt pågående öronsus och säkert en lindrig åkomma.
Långt därute kan man se en del av en kommandobrygga, kanske en halv båt efter en stund. Jorden var ju rund och det blir man påmind om. Annars hade vi ju sett kyrkspirorna i Danmark. Men idag går båten lite närmare i sin farled.
Går man åt andra hållet, till Morups tånge, mer söderut, har landskapet lite annorlunda former men även
i den stela kylan känns de böljande formerna mer levande. Att bara gå där och finnas mitt i är stort nog.
Hundarnas nyfikenhet är ofta jobbig att hålla tillbaka; släpper jag efter kommer jag också att befinna mig på jakt efter dvärgkaniner och harar eller vad det nu är de nosar så intensivt efter. Jag tittar istället mot bildens yttersta linjer, där jag anar Hallandsåsen i söder. Där börjar Skåne -det är ju inte så långt.
Bakom oss reser sig fyren. Den tänder snart sitt vakande öga, spanar än grönt, än rött ut över vattenvidderna. Men där får den stå som en relikt från en tid då ögonen istället riktades mot fyrens blinkningar. Fåglarrna verkar dock ha nytta av fyren när de navigerar sig fram för släktets fortbestånds skull. Nu har alla andra GPS, till sjöss, till lands och i luften.
Så dalar solen även denna dag, ner i havets kylslagna böljor - för så ser det ut. Molnrämnorna låter strålglansens ljusknippen påminna oss om att "there is a message" från någon som aldrig släpper oss med blicken.
Ett budskap var att Anna har fått ett jobb. Det känns bara så skönt när ovisshetens gråa slöjor skingras och vissheten lyser fram. Grattis Anna!
Vinter
De senaste årens vintrar kommer man att minnas - köldperioder månader långa och snö, tjocka lager av snö. Nu är det ett minimalt snölager, åtminstone här, några mil norrut är det en dryg dm. -10 natten som var och över östra sydsverige väntas "snökanoner" ett nytt begrepp för mig. Wikipedia ligger närmast till hands:
Snökanon är ett väderfenomen som uppkommer i kustområden tidigt på vintern, och orsakar kraftigt snöfall.
Fenomenet uppstår när en stor mängd kall luft kommer in över öppet hav som fortfarande har relativt varmt vatten. Temperaturskillnaden får stora mängder vatten att avdunsta och bilda moln, som nästan omedelbart ger ifrån sig snöfall. Med vindens hjälp förs snöfallet in över land, där det förstärks. En snökanon kan ge ifrån sig mycket stora mängder snö på kort tid.
Inget man köper till backarna i Ulricehamn, mao.
En ny följeslagare hänger kring min hals sedan några dar. Getterön har ombyggnadsrea, även på kikare. Min Opticron Verano, 10x50, använder jag nästan aldrig så den fick gälla som dellikvid. Nu är det en Swarovski, 8x30, som ska hjälpa mig se fåglar. Liten och lätt är väl det som kommer närmast.
En vanlig björktrast är nog så intressant att studera på nära håll. Denna satt i häcken och knep ett rött bär lite då och då. Men annars höll den sig ganska stilla och reflekterade över alltings förgänglighet.
Far man lite längre österut, till Japan, kan man vara med om 3,5 m höga drivor. Kolla här!