Fågelkurs i midsommartid
Den sista kursomgången for vi till Modellflygplatsen för att skåda rovfågel. Det stället har alltid gett god utdelning i form av både kungsörn och havsörn förutom vråkar, glador och annat. Men alla 22 ögonen spanade förgäves - endast en och annan svala som pilade fram var allt vi såg.
Mungkagårdsfloen var lite mer fågelrik - trots att vattenståndet var mycket lågt. Svartsnäppa hittade vi, om än bara en enda. Det är ofta hundra meter eller mer mellan kameran i fågeltornet och motivet på vattenspegeln. Att fotografera genom tuben blir inte alltid tillräckligt skarpt.
Skärfläckorna ståtade med sina ungar, som sågs lite överallt.
En rödbena måste ju också vara med - den är en av de säkraste vadarna och allestädes närvarande.
Svartsnäppa och skogssnäppa i en bild.
En sävsparv fattade posto strax nedanför (å)skådartornet efter att ha drillat några strofer. Och lite längre ut spatserar en gluttsnäppa: här ser man hur djupt vattenståndet är.
I andra ändan av vattenlandskapet står några krickor och vilar sig. De understryker stillheten, där spegelbilderna i vattnet tycks uttrycka rörlighet.
En gulärla hoppar omkring på en av öarna, omöjlig att komma åt för kameran. Får man in den i sökaren, är den strax borta. Något senare kommer en "blåduva" och slår sig ner i det höga strandgräset. Blåduva är ett gammalt namn för skogsduva - och mycket riktigt, skogsduvan ger ett blått intryck.
Så återstår att säga ett varmt tak till vår ledare, som lämpligt nog heter samma som jag. Tack, tack!
Nere på 0,23 l/mil
Resorna till Kungsbacka och Göteborg förra veckan drev upp bensinförbrukningen till 0,24 l/mil. Nu är vi sakta men säkert på väg nedåt igen; 0,23 l/mil. Och allt beror på att det inte kostar en massa drivmedel att köra t.o.r. Falkenberg. Har detta någon betydelse alls? BBC:s globetrotter Bruce Parry var på TV sent i kväll på en av sina resor, denna gång till Svalbard, där han besökt en av forskningsstationerna där. Där fick man veta att en av glaciärerna hade minskat i höjd med fyra meter på tre år. Och en viktig orsak är vår överanvändning av energi. Men har det någon betydelse att en och annan laddhybrid rullar omkring i Falkenberg?
Barndop
Brorsonen Magnus och hans Jeanette har haft dopkalas för Isak, en omåttligt söt liten gosse. Samtidigt fick vi tillfälle att se deras nya hus, som de byggt praktiskt taget helt själva. Imponerande.
Men åter till Björlanda medeltidskyrka från 1200-talet.
Här är ett foto från dopgudstjänsten.
Nu fungerar taket - tillsammans med bilen
Först kom solpanelerna på plats, 23 - 24 maj, sedan dröjde det nästan tre veckor innan den nya elmätaren var monterad och idag, bara ett par dar senare, har allt startats av Stefan Gustavsson, från Hallands Energiutveckling. Det var underbart att se hur mätaren registrerade inflödet av energi.
Det första jag gjorde var att sätta igång tvättmaskinen. Sedan var det dags att ladda upp laddhybriden, som behöver ca 3000 watt för nästkommande 20 km. Ingen bensin går åt, alltså! Här visas hur mycket som strålar in just nu denna regntunga förmiddag. När solen bröt igenom kom det ca tre gånger så mycket. Och det som inte går åt direkt, säljs vidare och påverkar på det viset elräkningarna i fortsättningen.
Dags att dokumentera solpanelanläggningen inför de slutdokument som ska ge underlag för det 35-procentiga statliga bidraget. Jag finns med på 2014 års lista så det dröjer lite innan bidraget kommer. Men anläggningen är färdig opch fungerar - det är huvudsaken.
Här är Stefan Gustavsson efter den slutliga installationen
Om nu solenergin ger underlag för en massa tabeller och beräkningar - liksom inbesparingar - är Plugin-priusen inte mindre intressant. Kör vi bara t.o.r. Falkenberg, kostar resan ingen bensin. Hade vi köpt elen som vi laddat batteriet med, skulle den ha kostat ca 2 kr per mil. Nu kostar det ingenting - eller snarare - det kostar så mycket som den använda bil-elen kunnat ge som inkomst. Och priset styrs av spot-marknaden och tids nog får jag väl veta hur mycket det handlar om.
Priusen har två tripmätare men till skillnad från de flesta andra bilar, kan man utläsa bensinförbrukningen på var och en. Så Trip A blir de kortare sträckorna, där man kan se hur mycket så gått åt under t.ex. tre resor till Falkenberg eller till Varberg eller Kungsbacka. Trip-B får mäta förbrukningen i det längre perspektivet.
En större uppgift blir att hitta möjliga laddstolpar men ännu har jag inte utnyttjat någon av dem. Det finns två i Falkenberg, lite fler i Halmstad. Men eftersom det tar 1 1/2 timme att ladda upp, är det inget man gör annat än när man t.ex. hälsar på någon och man ändå är på plats. Så igår fick vi "retur-el" hos Peter och Helena, vilket förkortade hemresan från Anneberg med ett par mil - ekonomiskt. I vanliga fall vill Prius ha en halvliter per mil men med två laddningar stannade förbrukningen vid 0,33 l/mil. Alltid något.
Till Varberg drar den 0,22 l/mil på en t.o.r. resa och då är den bara laddad för ca 20 km. Men det märkliga är att det verkar gå att köra taktiskt; slå av något på gasen och bilen laddar upp batteriet något. Det syns tydligast på "kvarvarande sträcka". Det kan t.ex.stå 7,6 km kvar i batteriet men efter att ha dämpat farten något, växer sträckan till 7,7 och 7,8 osv. Och så är man tillbaka på 7,6 igen - efter en halv km. På det viset varade laddningen nästan ända fram till sjukhuset härom dagen.
Hittills i juni har vi kört drygt 100 mil och långtidsförbrukningen har legat på 0,17 l/mil. Men efter några lite längre turer till Kungsbacka, har den ökat något men stannat på 0,22 l/mil. Men vi är snart på väg nedåt igen efter ett antal gratisresor till Falkenberg.
Här är ett exempel från en av menyerna, som hetsar en till att hela tiden tävla med sig själv om att köra allt snålare. Det är faktiskt så att ens beteende har ändrats i grunden. När alla andra dras med konstanta siffror för förbrukning, går det att komma ner tillsagolikt låga siffror med en supermiljöbil. Och det är nu som fundringarna på hur mycket bilen har sparat in i bränsle hittills har kommit igång. Men även detta ger en av menyerna besked om: Ca 19,2 l bensin har vi sparat genom att ladda upp batteriet. Och hittills har vi laddat upp det med 60 kwh.
70 - så är det bara
Nu har jag fyllt år och det var omåttligt trevligt. Om tiden före kalaset mest var en vånda för hur allt skulle hinnas med, blev själva tillställningen så trösterikt balsamisk för mig, alla barn och barnbarn, många riktigt goda vänner som vi känt i decennier och glada tillrop från omkringboende som hört de eggande tonerna i "Ja må han leva " med flera dängor från Anders Brogrens dragspel.
Och nu är det efteråt, tanken man umgicks med: "Tänk om det ändå vore efteråt". Döttrarna Anna och Emily tröstade och sa att jag inte skulle oroa mig. Och inte behövde jag det. Jag hade visserligen dammsugit och så men ett par kvadratmeter smörgåstårta och högt prisade prinsesstårtor framställdes i Emilys kök. Välsignade barn! Johannas chokladpinnar - mums! Och nu har jag säkert glömt en massa begåvade inslag på kalasbordet - men vid denna ålder är sådant inte bara möjligt utan rentav förväntat.
Uppvaktning av alla de slag. Jag kommer att bli ganska kunnig på Winston Churchill - Liljegrens nya samt en om retorikern och talaren Churchill - högtidsstunder väntar! Kaptensgårdar i våra gamla hemtrakter, Släp. Vallda och Onsala blir spännande återseenden - och nyheter.
Och Per Olof Enquists senaste roman Liknelseboken. Love!
Hannu hade bidragit med sin konstnärliga begåvning och gjort denna stilstudie över skärfläckan. Dessutom hade han gjort en tavla med en av dessa fåglar, som vi varje år ser häcka vid Morups tånge:
David och Johanna hade rest längst - från Bromma - med Alexander och lilla Betty.
En del kusiner finner varandra genast på morfars/farfars födelsedag. Här är ett lyckat exempel: Jakob och ettåringen Betty.
Så kalas borde man ha oftare, eller hur. Släkten behöver dessa ljuspunkter för att hålla ihop, särskilt som alla inte bor så nära varandra.
De minsta barnbarnen vill gärna spela huvudrollen - dessutom mitt bland alla släktingar som man inte får träffa så ofta i Bromma.
Emily fick äntligen en möjlighet att koppla av tillsammans med Peter och istället njuta av vad hon haft huvudansvaret för.
Peter och Helena tillsammans med dottern Elina kommer snart att fira sonen Jakobs "grundentexamen". Det är väl så nära realexamen man kan komma, när man för 55 år sedan lämnade Östra real med den grå mössan på huvudet. Vi får se vilka attribut som gäller för årets upplaga.
Birgitta, Engelbert och "morbror" Hasse har avhandlat någon gemensam angelägenhet. Det är märkligt vad vissa epitet bitit sig fast: Hasse måste nästan ha "morbror" framför sitt namn för att det ska kännas rätt. Men det är väl så att det är barnens prespektiv som bitit sig fast.
Va, har du bytt bil nu igen??!
Frågan är befogad. För mindre än ett år sedan bytte vi vår ganska nya Toyota Auris hybrid mot en Toyota Verso, en rymlig diesel med sju sittplatser. Men vårt elektriska tak förändrade perspektivet en hel del. Nu kan vi använda egen elektricitet i t.ex. en bil. Och sådana bilar finns. Jag har noga följt DN:s laddhybridblogg sedan augusti 2012 och imponerats av vilka otroliga värden för bensinförbrukning som testlaget uppnått. 0,12 l/mil är sannerligen inget man har stött på tidigare, åtminstone inte med en bil som väger ca 1 1/2 ton! Men brinnande intresse är en sak, möjligheterna att förverkliga drömmar kräver en del pengar.
Här kommer solpanelerna in i bilden. De kommer att ge en rejäl slant i bidrag med de utlovade 35 procenten. Dessutom får man 40.000 från staten om man köper en supermiljöbil. Prius Plug in Hybrid är en sådan bil och den har blivit väl dokumenterad i DN:s blogg. Efter diverse beräkningar (som givetvis pekade på att detta var tidernas affär), lite diskussioner med Lilia, var det dags för det stora eldprovet - skulle rullstolen få plats? Ja, tog man av ena hjulet var det inga problem. Så fick Fredrik på Toyota i Falkenberg åter ett försäljningsuppdrag.
I fredags fick vi den. När vi laddat upp den, går den 20 - 25 km på ren el och bensinmotorn får vara tyst. Märklig känsla att flyta fram genom landskapet ljudlöst, praktiskt taget. Förbrukning: 0,00 per mil! Men är resan lite längre än bara Falkenberg t.o.r. går ju motorn igång. Så var vi i Varberg i dag på mässan i katolska kyrkan - stort intresse från prästens sida. Men någon utomhuskontakt för laddning finns inte (ännu?). Men ditresan skedde nästan helt på el, hemresan med bensinmortorn. En av de många displayerna visade att den nästan sex mil långa resan bara hade förbrukat 0,22 l/mil. Och då är det mycket. En vanlig resa till Falkenberg kommer inte att dra någon bensin alls.
Toyota Prius har varit längst på banan - i 15 år har man tillverkat drygt 4 miljoner hybrider. Ännu har man inte behövt byta något batteri. Så det känns mycket tryggt att åka omkring i en sådan väl utprovad bil.
Det är bara att instämma i DN-bloggarnas uppfattning att Prius Plugin Hybrid har tillfört bilkörningen helt nya dimensioner: tyst, avgasfri framfart där det mest handlar om att pressa tidigare snålhetsrekord. Och det innebär lite långsammare, lite försiktigare och lite bättre hållbarhet på allt som kan slitas på en bil. Kan det bli annat än vinst?