Stilla kväll vid insjön
Spegelblankt, en eka med tre fiskare långt därute. Glänsande livstunna revar. Vi här på stranden som skådar - in i framtiden - eller bara fågel. Hur vi skapar vår framtid. Storlommar, lever de, lever vi. April är kanske inte alls så grym.
Den nya vägen som stryker utefter är till för vindkraftverken med sina roterande tornspiror 150 meter upp. Hur många katedraler klarar det? Och var tillber man bäst? Tornspirorna roterar långsamt när man ligger i gräset intill och låter blicken följa med in i himlen. Kraften ...
Den nya vägen som stryker utefter är till för vindkraftverken med sina roterande tornspiror 150 meter upp. Hur många katedraler klarar det? Och var tillber man bäst? Tornspirorna roterar långsamt när man ligger i gräset intill och låter blicken följa med in i himlen. Kraften ...
Barnbarn och kungsfågelsångare
Påsk har alltid varit en familjehögtid och oftast har barn och barnbarn samlats i föräldrahemmet. När det tididgare var Lilia som tag ansvaret för de flesta rätterna, har nu främst döttrarna iklätt sig den rollen. 'Farsan' får se till att det finns ett antal sillsorter, en variation drycker och lite annat smått och gott. I år var det femte barnbarnet närvarande, ca sju månader gammalt. Här tar Elina och Jakob hand om sin yngsta kusin, Alexander.
Så är den lille gossen en avbild av farfar i motsvarande ålder. Och likaledes alltid glad.
Efter alla pajer med lax och lax med spenat och lax utan spenat, laxtårta, Janssons frestelse och gudomligt bröd och köttbullar - men ingen korv!
Efter allt dettA och lika mycket till var det kvällspromenad till Glommens hamn och den väldiga påskbrasa som skulle tändas kl åtta på kvällen. Vi är ganska många när vi samlas hela familjen.
Påskelden fick extra lykraft av solen, som skicka sin orangefärgade strålar genom elden.
Idag, annandag påsk, var det stort och lite ovanligt besök av kungsfågelsångare vid Morups tånges fyr. Denna lilla sällsynthet skulle naturligtvis inte vara här nu men det var den, liten och grann.
Ganska många hade samlats för att se rariteten.
På hemvägen fanns andra motiv som jag inte kunde låta bli att fogografera: ett par rapphöns.
Och så springer de alltid åt var sitt håll. Strandskatan uppvaktar sin bordsdam.
Tofsviporna har alla kommit och de har tagit över åkrarna.
Tofsvipan tar fart och lyfter
Snart hörs de nasala signalerna ljuda över de nysådda åkrarna. Det är vårens melodi.
Så är den lille gossen en avbild av farfar i motsvarande ålder. Och likaledes alltid glad.
Efter alla pajer med lax och lax med spenat och lax utan spenat, laxtårta, Janssons frestelse och gudomligt bröd och köttbullar - men ingen korv!
Efter allt dettA och lika mycket till var det kvällspromenad till Glommens hamn och den väldiga påskbrasa som skulle tändas kl åtta på kvällen. Vi är ganska många när vi samlas hela familjen.
Påskelden fick extra lykraft av solen, som skicka sin orangefärgade strålar genom elden.
Idag, annandag påsk, var det stort och lite ovanligt besök av kungsfågelsångare vid Morups tånges fyr. Denna lilla sällsynthet skulle naturligtvis inte vara här nu men det var den, liten och grann.
Ganska många hade samlats för att se rariteten.
På hemvägen fanns andra motiv som jag inte kunde låta bli att fogografera: ett par rapphöns.
Och så springer de alltid åt var sitt håll. Strandskatan uppvaktar sin bordsdam.
Tofsviporna har alla kommit och de har tagit över åkrarna.
Tofsvipan tar fart och lyfter
Snart hörs de nasala signalerna ljuda över de nysådda åkrarna. Det är vårens melodi.
Fors och fall
Fågelkursen har så kommit igång. Kvällens övningar förlades till Stumpafallen, en för mig ny plats med välordnade förhållanden, rastplats etc. Även ett vedförråd finns för grillvännerna. Men huvudattraktionerna består i en serie av små vattenfall och forsar. Strömstaren sägs hålla till i dessa trakter och vi hade tur att få se den. Tyvärr går den inte att rama in - alltför snabbt pilade den över forsarna till någon väntande hona, får man förmoda, eller kanske bara en annan matplats.
De första vitsipporna tittade fram mellan de högga stammarna utefter stigen, som ganska brant leder ner till Högvadsån. Stigen fortsätter utefter denna forsrika sträcka, brant upp- och nerför med forsen hotfullt nära. Det är ingenting för små barn precis, att gå tätt utefter branten och se ned på de virvlande vattenmassorna.
"I en naturskön dalgång i brytningszonen mellan kustslätt och skogsbygd ligger naturreservatet Sumpafallen. Genom reservatet forsar en orörd sträcka av Högvadsån, som är Ätrans största biflöde. Här kan besökaren njuta av ett frodigt kulturlandskap där ån har skurit ut branta ravinsluttningar i terrängen. Sumpafallen är klassat som riksintresse för naturvården."
De första vitsipporna tittade fram mellan de högga stammarna utefter stigen, som ganska brant leder ner till Högvadsån. Stigen fortsätter utefter denna forsrika sträcka, brant upp- och nerför med forsen hotfullt nära. Det är ingenting för små barn precis, att gå tätt utefter branten och se ned på de virvlande vattenmassorna.
"I en naturskön dalgång i brytningszonen mellan kustslätt och skogsbygd ligger naturreservatet Sumpafallen. Genom reservatet forsar en orörd sträcka av Högvadsån, som är Ätrans största biflöde. Här kan besökaren njuta av ett frodigt kulturlandskap där ån har skurit ut branta ravinsluttningar i terrängen. Sumpafallen är klassat som riksintresse för naturvården."
Så inleds beskrivningen av detta naturreservat, som har så mycket att erbjuda.
Att brädseglare antar vilka utmaningar som helst är väl känt. Men här gick det nog inte längre - bättre parkera innan forsarna blir livsfarliga.
I vårt eget lilla fågel-spa kan vi konstatera att stegliserna är kvar ännu, åtminstone en del. De har synts i nästan tre veckor och ska väl snart dra vidare till sina häckplatser. Frågan är hur de uppfattar alla våra 'svartfåglar', kråkor, råkor och kajor.
Skulle en häckning i Glommen kännas frestande? Följande upplysningar får SOF bidra med:
Boet som mest byggs av honan uppe i ett träd, är ett litet konstverk av grässtrån, rötter och rikligt med mjuk växtull. Byggnadsmaterialet vävs samman med hjälp av spindelnät.
Steglitsen är en sällskaplig fågel som gärna häckar tillsamman med några andra par i närheten.
Äggen läggs i maj och ruvas i 13 till 14 dagar. Efter ytterligare bara ett par veckor lämnar ungarna boet, så föräldrarna brukar hinna med ytterligare en kull. Fram mot hösten samlar sig steglitsen i små flockar. En del flyttar kortare sträckor under oktober till november, medan andra för en kringflackande tillvaro under vintern.
19 april och värme
Små utflykter med elmopeden, jag lufsar bredvid och håller ibland handen på ryggstödet för att hålla jämna steg. En och en halv, ibland två timmar ger vi oss ut, ner mot det solglittrande havet, in i naturreservatet. Det är säkrast att göra det nu - snart nog går där en flock hästar. Även om de inte brukar tränga sig på folk vet man aldrig.
Vi gick till den lilla dammen där jag ofta var med Morris och kunde sitta en timme eller mer för att invänta rätt fågel. Nu poserade en gråsparv ... ja tom. dessa stannfåglar börjar bli sällsynta. En nyuppsatt skylt förkunnade emellertid att dessa dammar för snart 100 år sedan var ett ca 10 m högt berg. Troligen det det bästa alternativet för att bryta loss stora stenblock som man fraktade ner till Glommens hamn och byggde kajer och pirar av. 1913 - 1919 pågick verksamheten med ett litet ånglok och en smalspårig järnväg. Det blev ingen persontrafik verkar det som, bara sten de ca två km som banan var lång.
Ett särskilt tack till dem som låtit många bänkar komma upp. Härifrån ser man ut över både havet och Pannebodammarna, där stenen bröts.
Efter denna stärkande promenad kunde jag räkna in inte mindre än tolv steglitser vid fågelmatningen. De har nu funnits där i drygt två veckor, från början två, snart sex och nu dubbla antalet. Men det är ingen hjärtlig kom-hit- och-smaka-på-stämning som råder - ganska bryska metoder tillämpas för att man ska få ha solrosfröna i fred:
Eller så är det hannarna som redan känner trycket av sitt revirbeteende. Men senare på eftermiddagen var där tolv stycken på mindre än en kvadratmeter.
En sträng herre kan ibland sitta och vaka över de tilltänkta middagsfröna och vänta på sin livskamrat - med outgrundlig min.
Grönfinken, eller -finkarna sitter också och väntar till lillturen. Hackordningen är uppenbar. Först kommer kråkorna och kanske jagar undanr råkorna, som jagar upp kajorna, som jagar undan småfåglarna. Så spatserar den fylliga svarta katten förbi och då är det ingen mer än fasantuppen som stannar kvar. Och så kommer jag med lite mer frö - och då försvinner de allihop.
Men vi har ett fröhus till som äntligen har börjat fungera. Varför det tagit några år kan jag inte förklara men nu har några upptäckt denna måltidsplats:
Det är den flottaste matanordning jag sett - en uppskattad födelsedagspresent. Att maten serveras vid fönsterbord ser man ju tydligt.
Vi gick till den lilla dammen där jag ofta var med Morris och kunde sitta en timme eller mer för att invänta rätt fågel. Nu poserade en gråsparv ... ja tom. dessa stannfåglar börjar bli sällsynta. En nyuppsatt skylt förkunnade emellertid att dessa dammar för snart 100 år sedan var ett ca 10 m högt berg. Troligen det det bästa alternativet för att bryta loss stora stenblock som man fraktade ner till Glommens hamn och byggde kajer och pirar av. 1913 - 1919 pågick verksamheten med ett litet ånglok och en smalspårig järnväg. Det blev ingen persontrafik verkar det som, bara sten de ca två km som banan var lång.
Ett särskilt tack till dem som låtit många bänkar komma upp. Härifrån ser man ut över både havet och Pannebodammarna, där stenen bröts.
Efter denna stärkande promenad kunde jag räkna in inte mindre än tolv steglitser vid fågelmatningen. De har nu funnits där i drygt två veckor, från början två, snart sex och nu dubbla antalet. Men det är ingen hjärtlig kom-hit- och-smaka-på-stämning som råder - ganska bryska metoder tillämpas för att man ska få ha solrosfröna i fred:
Eller så är det hannarna som redan känner trycket av sitt revirbeteende. Men senare på eftermiddagen var där tolv stycken på mindre än en kvadratmeter.
En sträng herre kan ibland sitta och vaka över de tilltänkta middagsfröna och vänta på sin livskamrat - med outgrundlig min.
Grönfinken, eller -finkarna sitter också och väntar till lillturen. Hackordningen är uppenbar. Först kommer kråkorna och kanske jagar undanr råkorna, som jagar upp kajorna, som jagar undan småfåglarna. Så spatserar den fylliga svarta katten förbi och då är det ingen mer än fasantuppen som stannar kvar. Och så kommer jag med lite mer frö - och då försvinner de allihop.
Men vi har ett fröhus till som äntligen har börjat fungera. Varför det tagit några år kan jag inte förklara men nu har några upptäckt denna måltidsplats:
Det är den flottaste matanordning jag sett - en uppskattad födelsedagspresent. Att maten serveras vid fönsterbord ser man ju tydligt.
Påsklov
Fredagarna kommer tätt. Just denna fredag blev lite kortare då sista lektionen ekade tomt över bänkraderna. De goda eleverna hade kanske haft prov eller så hade någon tidigare lektion inte kommit till stånd. Men jag hann med ett tidigare tåg och det var ju bra. Solsken och varmt. Jackan och tröjan var morgonens skydd mot den isande dimman men nu var de mest i vägen. Lilia hade denna första fredag fått lite tillsyn av hemtjänsten - en extra trygghet även om det bara tog en liten stund att micra upp lite mat.
Men nu varar påsklovet tom. annandagen och då kommer jag att hinna läsa alla ambitiösa elevers redovisningar av Odysseus förehavanden både i antikens perspektiv och bröderna Cohens.
Fågelmatningens nya placering gör att man oftare ser gästerna. Antalet steglitser har utökats till tre. Dessutom har en fasantupp blivit daglig gäst och är nu största herre på täppan. Kråka, råka och kaja får vackert maka åt sig när den färgstarke dyker upp.
De små håller sig på behörigt avstånd men är strax framme när de stora har fått sitt.
Denna grönfink verkar vara en av de två som flera gånger om dagen äter havregryn och solrosfrön. Den nya hängviden är populär plats för att få överblick - en bra stund före lunchen måste man ju kolla läget så att inte de förskräckliga rokorna dyker upp. Men att äta tillsammans med steglitser går bra.
Så var det färdigätet för den här gången.
Tuppen spatserar mot staketet och lyfter med en rejält flaxande.
Fasanen har funnits sedan 1700-talet i Sverige då den började inplanteras och hållas för sitt goda kötts skull. Jag har faktiskt inte ätit fasan - men det är inget som brådskar. Det räcker att titta på dem.
Men nu varar påsklovet tom. annandagen och då kommer jag att hinna läsa alla ambitiösa elevers redovisningar av Odysseus förehavanden både i antikens perspektiv och bröderna Cohens.
Fågelmatningens nya placering gör att man oftare ser gästerna. Antalet steglitser har utökats till tre. Dessutom har en fasantupp blivit daglig gäst och är nu största herre på täppan. Kråka, råka och kaja får vackert maka åt sig när den färgstarke dyker upp.
De små håller sig på behörigt avstånd men är strax framme när de stora har fått sitt.
Denna grönfink verkar vara en av de två som flera gånger om dagen äter havregryn och solrosfrön. Den nya hängviden är populär plats för att få överblick - en bra stund före lunchen måste man ju kolla läget så att inte de förskräckliga rokorna dyker upp. Men att äta tillsammans med steglitser går bra.
Så var det färdigätet för den här gången.
Tuppen spatserar mot staketet och lyfter med en rejält flaxande.
Fasanen har funnits sedan 1700-talet i Sverige då den började inplanteras och hållas för sitt goda kötts skull. Jag har faktiskt inte ätit fasan - men det är inget som brådskar. Det räcker att titta på dem.
Steglits
En färglad, vacker och lite ovanlig fågel har varit trägen gäst vid fågelbordet i fyra fem dar. Tidigare har jag enbart sett dessa fåglar högt uppe i en trädtopp; nu sitter de båda steglitserna på mitt staket eller på marken och plockar frön.
Min nyaste fågelbok, en app som passar till iPoden, berättar att det i Sverige finns mellan 5000 och 10000 par och att antalet verkar öka för närvarande. Birds in northern Europe går igenom land för land. Antalet är betydligt större längre söderut.
Annars är det tid för ejdersträck. Vid Glommens sten, t.ex. kan man under en dag se åtskilliga hundra - eller tusen om man stannar länge.
Fler svartvita skönheter stryker förbi - som denna skrattmås.
En knipa svägner elegtant upp mot vinden och slår till alla luftbromsar.
Min nyaste fågelbok, en app som passar till iPoden, berättar att det i Sverige finns mellan 5000 och 10000 par och att antalet verkar öka för närvarande. Birds in northern Europe går igenom land för land. Antalet är betydligt större längre söderut.
Annars är det tid för ejdersträck. Vid Glommens sten, t.ex. kan man under en dag se åtskilliga hundra - eller tusen om man stannar länge.
Fler svartvita skönheter stryker förbi - som denna skrattmås.
En knipa svägner elegtant upp mot vinden och slår till alla luftbromsar.
Jobbet - min identitet?
Under en längre tid har jag meddelat alla berörda att jag måste sluta jobba och bli pensionär på heltid. Antagligen måste jag känna efter hur det skulle kännas för att komma fram till förra veckans slutsats: jag vill vara kvar lite till. Att jobba en dag i veckan med bara en klass - den som tar studenten nästa år, skulle vara möjligt. Det är ju den möjligheten jag länge innerst inne önskat. Och Lilia verkar inte alltför upprörd även om jag lovat att sluta efter denna vårterminen.
Fågellivet har kommit igång. Kvitter från buskar och lundar är tydligt och stora flockar av småfåglar drar fram över landskapet med stor frenesi. Även på undertecknads tomt kan en och annan lite ovanlig figur promenera. Så gick en taltrast förbi, någon meter utanför mitt fönster. Men innan jag hunnit få fram någon kamera, hade den slunkit utanför staketet. Som väl var gjorde den halt och tack vare att kameran är inställd på raw-fil, blir bildinformationen tillräckligt tät för att tåla några 100 % förstoring:
Ett mer färglatt gäng bofinkar for i snabba svängar mellan träd och tuva vid Morups tånge. Ner i gräse syntes bara de snabba rörelserna av deras gråbruna ryggar men i trädet lyste deras röda bröst.
Medge att det ger en härlig känsla!
Appar är ordet för dagen. En av de senaste apparna jag införlivat i min iPod handlar om fåglar. Birds on Northern Europe heter denna applikation från iTunes. Det är en ganska rejäl fågelbok med drygt 350 fåglar. Förutom ett flertal bilder i olika dräkter, både tecknade och fotograferade, kartor och ofta bilder på bon med ägg, finns en mycket mer utförlig text än Fågelguiden har plats för. Men det fina i kråksången :) är att praktiskt taget alla fåglarna har ljudillustrationer, både sång, varningsläten och lockrop finns för de flesta. Faktainnehållet är på engelska och har man lite svårighter med det, finns några olika lexika att gratis ladda ner. Och vill man slå på stort, blir man ägare av senaste upplagan av Oxford; Advanced Learner's Dictionary för 109:-. Fördelen med att ha detta ganska tunga lexikon i sin iPad, iPhone eller iPad är att det ingenting väger. Att alla ords "läten" finns med är en självklarhet, både engelskt och amerikanskt uttal. Det klarar inte pappersutgåvan.
I senaste numret av Fågelvännen finns en genomgång av fågelappar. Den ovan nämnda Birds of Northersn Europe fick fyra av fem.
Skrattmåsar är det gott om. Jag tycker att de är extra dekorativa, vare sig de flyger, flyter fram på någon vattenspegel eller poserar på någon sten.
Fiskmåsen skäms inte heller för sig, elegant flygare och nätt blickfång på en sten.
Men frågan är om inte tofsvipan utmärker sig mest på catwalken med sin eleganta 'vipa' på huvudet: haute coture som för tankarna till det oftast ganska glada 20-talet.
Fågellivet har kommit igång. Kvitter från buskar och lundar är tydligt och stora flockar av småfåglar drar fram över landskapet med stor frenesi. Även på undertecknads tomt kan en och annan lite ovanlig figur promenera. Så gick en taltrast förbi, någon meter utanför mitt fönster. Men innan jag hunnit få fram någon kamera, hade den slunkit utanför staketet. Som väl var gjorde den halt och tack vare att kameran är inställd på raw-fil, blir bildinformationen tillräckligt tät för att tåla några 100 % förstoring:
Ett mer färglatt gäng bofinkar for i snabba svängar mellan träd och tuva vid Morups tånge. Ner i gräse syntes bara de snabba rörelserna av deras gråbruna ryggar men i trädet lyste deras röda bröst.
Medge att det ger en härlig känsla!
Appar är ordet för dagen. En av de senaste apparna jag införlivat i min iPod handlar om fåglar. Birds on Northern Europe heter denna applikation från iTunes. Det är en ganska rejäl fågelbok med drygt 350 fåglar. Förutom ett flertal bilder i olika dräkter, både tecknade och fotograferade, kartor och ofta bilder på bon med ägg, finns en mycket mer utförlig text än Fågelguiden har plats för. Men det fina i kråksången :) är att praktiskt taget alla fåglarna har ljudillustrationer, både sång, varningsläten och lockrop finns för de flesta. Faktainnehållet är på engelska och har man lite svårighter med det, finns några olika lexika att gratis ladda ner. Och vill man slå på stort, blir man ägare av senaste upplagan av Oxford; Advanced Learner's Dictionary för 109:-. Fördelen med att ha detta ganska tunga lexikon i sin iPad, iPhone eller iPad är att det ingenting väger. Att alla ords "läten" finns med är en självklarhet, både engelskt och amerikanskt uttal. Det klarar inte pappersutgåvan.
I senaste numret av Fågelvännen finns en genomgång av fågelappar. Den ovan nämnda Birds of Northersn Europe fick fyra av fem.
Skrattmåsar är det gott om. Jag tycker att de är extra dekorativa, vare sig de flyger, flyter fram på någon vattenspegel eller poserar på någon sten.
Fiskmåsen skäms inte heller för sig, elegant flygare och nätt blickfång på en sten.
Men frågan är om inte tofsvipan utmärker sig mest på catwalken med sin eleganta 'vipa' på huvudet: haute coture som för tankarna till det oftast ganska glada 20-talet.