Allt på en gång
Våren har äntligen gjort sitt intåg, överraskande snabbt. Värme i luften, en tveksam grönska i gräsmattorna, traktorer överallt som plöjer, massor med vitfågel och svartfågel i plogfårorna för att plocka mask - och så de första sädesärlorna och en lång rad andra flyttfåglar på väg tillbaka.
Fågelkursen har kommit igång och denna vecka var vi vid Källstorps våtmark i Falkenberg. Den första fågel som tog vår uppmärksamhet i anspråk, var en varfågel av lite ovanligare slag. Trots att den satt på en elledning ganska många hundra meter bort, var några övertygade om att det var en ökenvarfågel och olika dräktinslag diskuterades, bl.a. den vita övergumpen. Förr kunde man få ett kryss för denna fågel men nu räknas den som en vanlig varfågel, låt vara av lite annan ras.
Några stjärtänder stod på huvudet i det grunda vattnet och visade med önskvärd tydlighet orsaken till namnet:
Stjärten rakt upp. Här övan visar den sitt rätta jag. Till vänster i bild en skedand.
Många sothönor simmade omkring. Ett par av salskrake förgyllde bilden ytterligare. Dem ser man inte ofta i våra trakter. Tyvärr var de mer under än över vattenytan och ingen bra bild kunde tas.
En brunand sågs, en brun kärrhökshona och några gråhägrar: de senare bildade fond mot bottersta kanten.
Brunanden håller på att upplösas av dåligt ljus och fotografering genom tuben. ISO-talet kan ju ställas högt men till priset av skärpan. Ytterligare ett antal fåglar noterades, vilket ytterligare bekräftade vårens ankomst.
Genomförkyld
Idag "huserar" jag ensam hemma - med sällskap av de förtjusande vovvarna förstås. Lite feber och en hals som inte ger några vackra ljud ifrån sig. Det klokaste man kan göra är att ligga och vila. Och så har det varit. Oundvikliga hundpromenader förstås men däremellan vila. Fast Eunice är besatt av 'bollen'. Så fort hon hinner kommer hon med bollen och släpper ner den på mig med den bestämda uppmaningen att jag ska kasta den, helst så att den studsar i någon vägg eller dörr. Så hörs åtta tassar som försöker få fäste i Sveriges hårdaste golv, ask med suveränt hård lack. Ett furugolv hade varit upprivet vid det här laget.
Lilia har åkt till Helena tillsammans med Emily och Hannu medan jag försöker återhämta mig här hemma. Jakob firar sin födelsedag. I min iPod har jag laddat ner Johannespassionen, Matteuspassionen (Bach) och Händels Messias. Under en måttligt lång hundpromenad kan man ganska ostört höra ett helt avsnitt. Samtidigt är det intressant att få hela passionshistorien på tyska respektive engelska. Och delar av detta material har jag ju varit med och sjungit under åren som gått.
Ett för mig nytt inslag är att handla kläder på nätet. Man behöver inte leta länge innan man riktiga dyrgripar som är nedsatta med rejäla belopp. Det är frestande att köpa både det ena och det andra. Men även om kylan sägs hålla på åtminstone en månad, passade jag på att återanskaffa den suveränt bra skaljacka jag hade i flera år. Den försvann (?) någon skoldag för några år sedan. Men nu har jag en ny The North Face-jacka inom kort.
Det är viktigt med gamla bekanta. Denna jacka hade jag i närmare tio år och till slut blev den ganska sliten. Undrar hur många ytterligare jag kommer att slita ut.
Fågelfaunan ökar bara sparsamt i vikarna. De senaste tillskotten är ett par skärfläckor: deras eleganta rörelser till de stora upplevelserna här vid Morups tånge.
Några ytterligare tofsvipor har kommit men ännu är det långt kvar till de mängder man kunde se utöva de mest akrobatiska konster i luften. Antagligen är det för kallt för alla flygfän som står på deras matlista. Man saknar deras jamande läten över ängarna.
Strandskatan har hittat hit i lite större antal. De håller ju till lite överallt, i villaträdgårdar lika gärna som i strandkanten. För mig är strandskatan ett verkligt vårtecken men det kanske beror på dess karaktäristiska
utseende.
Det baklåsta vindervädret ska fortsätta ännu en månad enligt någon prognos. Med rätt sorts jacka ska väl det gå att härda ut.