Elina 18 år och myndig
Födelsedagskalasen är en källa till glädje och gemenskap. Nyligen var det Elinas tur att bli uppvaktad. Efter en hisnande tågluffarresa i Europa har hon skaffat sig värdefulla erfarenheter av ett spännande Europa.
Så var det dags att samlas för en gruppbild. Men Betty, 1 år, hade gett sig iväg på egen hand och alla följde henne med blicken. Så är det hon som äger bilden fastän hon inte syns.
Och såhär såg det ut när alla drog efter andan - skulle vi hinna ta kortet innan några måste fånga in rymlingen?
Presentöppningen är alltid lika spännande. En massa överraskningar väntar i vackra paket:
Det goda kalaset kunde fortsätta och tankar bytas. Och glädjande nog kunde David och Johanna vara med denhär gången - tack vare en utrymd friggebod!
Svenne, Pia och Anna under muntert samspråk och provsmakning av de båda olika tårtorna.
Anna och Helena har fått soffan för sig själva.
John och Joel i soffan.
Faster Emily har alltid tid för syskonbarnen. Alexander tar en filmpaus med Emilys telefon.
Pia tar sig också tid med små barn, här med Betty.
Barn och barnbarn
Den här sommaren har redan gått till historien. 25 grader varmt i över en vecka, det är vi intevana vid. Håller det kylslagna begreppet 'den svenska sommaren' på att ändra innehåll? Just ikväll drar ett oväder förbi i söder. Blixtar mot svartblå botten och muller på avstånd - kommer vi att få regn på våra rödbrända gräsmattor?
Huset är sig inte riktigt likt. Emily har effektivt hjälpt till med att lägga saker i säckar och sedan har vi fraktat det till Falkenbergs avfallsupplag. Det gällde att ta snabba och obekvämna beslut: alla CD-skivor och videoinspelningar hamnade i 'brännbart', hyvelbänk och lite annat användbart fick Agape ta hand om för sin andrahandsförsäljning. Summa: Emilys gamla rum har blivit ett bra sovrum för tillresta barn och barnbarn och friggeboden har blivit ett hundfritt övernattningsställe om allergireaktioner skulle uppstå. Märkligt att man klarar sig utan alla dessa prylar man trott sig behöva i alla år. Och idag har jag tömt min ena garderob och har plötsligt fått en massa plats över.
Vi är så glada för att David inte blir lika påverkad av hundarna som tidigare. Nu kan de ju vara här så länge de önskar. Alexander äter duktigt. Betty har också god aptit:
Kanske vi kan tända ett fågelskådarintresse? Fast egentligen var det hästar vi tittade på.
På eftermiddagen for vi på utflykt, förstärkta med ytterligare ett pr barnbarn, John och Joel. Caféet vid Getteröns flygplats har prisvärda räkmackor och kaffe för en tia muggen. Ibland landade eller startade ett litet privatplan.
Så gick ytterligare en sommardag och lades till de övriga. Som pensionär märker man att allt har ett annat tempo och dagarna upprepar sig irriterande mycket. Det är något man måste vänja sig vid ...
Fossilmacken gynnas alltmer sällan
Fågelskådningen har legat nere. Det har blivit viktigare att ställa iordning friggeboden för övernattning än att spana på fåglar. Var sak har sin tid och tids nog får jag ägna mig åt fågellivet. Det gäller egentligen att ha kameran med sig för att dokumentera. Och den var med häromdagen. En liten törnsångare, ungfågel, satt ganska stilla i ett träd i närheten av stranden.
En annan dag kom Helena och besökte oss. Emily var också med. Det blev en promenad till havet där vinden tog ordentliga tag i oss. Denna blåsiga sommar har man hukat inför vindbyarna. Jag var också med, bör tilläggas men bildbevis uteblir denna gång.
Jag försöker mer och mer komma underfund med vår nya laddhybrid. Vid vanlig motorvägskörning i hybridläget nöjer din sig med 0,43 l/mil i ca 100 km/h hastighet. Ingen annan bil vi haft har klarat sig med så lite - och då har vi ändå varit fyra vuxna i bilen. Någon laddning från vägguttaget fanns inte med längre, den gjorde vi slut på under nervägen. Medvind? Ja, men värdet noterades i motvind, när vi varit på Wapnö och ätit lunch nu i onsdags.
Men jag tror jag kommit på hur det hänger ihop. När motorn är igång laddas batteriet kontinuerligt. Och med jämna mellanrum kommer denna uppladdade ström oss tillgodo och då går bilen flera kilometer på batteriet. Så överraskningar kan oförmodat dyka upp. Och för säkerhets skull har jag kollat den verkliga bensinförrukningen genom att föra bok över de få tankningar jag gjort och relatera det till hur långt vi kört hittills: 0,23 l/mil. Jag har också förbrukat 174 kwh men priset för detta är svårberäknat eftersom jag oftast laddar upp bilen från solcellerna på taket. Det borde vara gratis för det mesta.
El på IKEA i Helsingborg
Det blev en liten utflykt till Skåne. Emily och jag hade ett ärende till Halmstad och när vi ändå var en bit söderut, kunde vi lika gärna åka till Helsingborg och handla - på IKEA. Men eftersom det ligger en Macrestaurang alldeles intill, frågade vi om det möjligen fanns en laddstolpe hos dem: det finns i Falkenberg! Men en i personalen visste att IKEA hade laddmöjlighet för supermiljöbilar.
Vi åkte till angivet ställe, spanade åt alla håll för att se en enda liten skylt, men icke! Men när vi kom fram till entrén såg vi dem, flera stycken laddplatser. Varje kontaktbox innehåller två typer av kontakter, den vanliga schukokontakten (vanlig jordat uttag) och den som antagligen blir EU:s standard, en rund kontakt, vanlig på camingplatser. På en dryg timme hade batteriet fått dryga 17 km att spela med.
Men man undrar varför det var så dåligt skyltat. Inte förrän man stod strax intill såg man var laddplatserna fanns. Men på på IKEA:s hemsida finns information - det gäller bara att leta efter nyckelord som miljö och hållbarhet.
Och Priusen håller stilen även när batteriet har förbrukat de ca två milen av gratisresa. O,42 l/mil i ren hybriddrift på motorväg är faktiskt riktigt bra och då ligger vi ändå i ca 100 km/h. När vi kommit hem hade totalförbrukningen ökat något - till 0,24 l/mil. Men redan efter ett par dagar med några kortare resor till sta'n är vi åter på 0,23 l/mil.
För några dagar sedan kom också de utlovade 40.000 kronorna, supermiljöbilspremien! Så mycket pengar hade ju kunnat räcka till en rejäl semesterresa men de gick istället direkt in på banken för att kapa toppen på billånet. Det börjar kännas riktigt bra: gratis el från solpanelerna, mycket långt mellan tankningarna och amorteringarna som krympt ihop på ett påtagligt sätt. Fast ännu är det en bit kvar till de 0,12 l/mil som DN:s laddprius nöjt sig med under sistlidna vinter. Det blir något att kämpa för.