Efter Danmark firades midsommar vid Sommen
Nu har vi äntligen fått lära känna Johannas familj bättre. Lilia och jag var bjudna till deras sommarställe vid sjön Sommen över midsommar. Mycket lyckat får vara sammanfattningen på denna helg. Antalet övernattningsplatser var imponerande - men så ska också fyra barn med respektive samt barnbarn kunna hysas sammtidigt.
Utsikten var ståtlig - högt över Sommens yta var vi - i bakgrunden skymtar Sveriges 17:e största sjö och
En midsommarlunch väntade ... oförlikneliga voro bordets gåvor.
Alla resliga trän blickade ner på oss från höga kronor och med full styrka av fågelkonserter. Detta blev en oförglömlig helg. Tack för all omtanke och all god mat!
På hemmafronten har inte mycket ändrats. Vädret har stått sig ända fram till ikväll, då blixtarna ljungade ursinnigt och himlen försökte både jämna oss med marken och dränka oss i stormpiskande byar Men nu är allt lugnt igen och efter detta utbrott ska värmen återkomma i förnyad styrka.
En lövsångare bjöd generöst på sig själv liksom på sin sång. Det gick inte att ta miste på denna linslus:
I andra buskar tutade oförtrutet törnsångaren sin gnissliga sommarsång. Den sjunger nog längst av alla. Undrar hur många kullar den hinner sätta?
Att fotografera solnedgångar har jag väl inte gjort förut. Men det var läroroikt.
Vad mer behöver sägas? Hade man orkat skulle soluppgången också fått sin egen bild. Det hör midsommaren till att var lite soltillvänd.
Utsikten var ståtlig - högt över Sommens yta var vi - i bakgrunden skymtar Sveriges 17:e största sjö och
En midsommarlunch väntade ... oförlikneliga voro bordets gåvor.
Alla resliga trän blickade ner på oss från höga kronor och med full styrka av fågelkonserter. Detta blev en oförglömlig helg. Tack för all omtanke och all god mat!
På hemmafronten har inte mycket ändrats. Vädret har stått sig ända fram till ikväll, då blixtarna ljungade ursinnigt och himlen försökte både jämna oss med marken och dränka oss i stormpiskande byar Men nu är allt lugnt igen och efter detta utbrott ska värmen återkomma i förnyad styrka.
En lövsångare bjöd generöst på sig själv liksom på sin sång. Det gick inte att ta miste på denna linslus:
I andra buskar tutade oförtrutet törnsångaren sin gnissliga sommarsång. Den sjunger nog längst av alla. Undrar hur många kullar den hinner sätta?
Att fotografera solnedgångar har jag väl inte gjort förut. Men det var läroroikt.
Vad mer behöver sägas? Hade man orkat skulle soluppgången också fått sin egen bild. Det hör midsommaren till att var lite soltillvänd.
I skuggan av fotbolls-VM och prinsbröllop
Det känns nästan provocerande att inte kommentera allt som händer i den värld, som utgör den stora ram i vilken vi alla är insatta. Det nyss genomförda bröllopet mellan Victoria och Daniel, fotbolls-VM eller oljekatastrofen i Mexikanska golfen har ju dominerat våra tidningar i veckor och kommer att så göra under överskådlig tid. Men det får klara sig utan mina reflektioner.
Jag nöjer mig med att betrakta det stycke natur som inramas av hundpromenaden. Häromdagen var det lite fler fåglar som kantade vägen. Den allestädes närvarande törnsångaren har jag inte kommit riktigt nära med kameran - i år. Med denna bild får jag vara tillfreds:
Ängspiplärkorna är kvar och trivs uppenbarligen bra i den magra strandvegetationen. Här är en i det par som far omkring lite överallt.
En flock hämplingar (troligen) gick knappast att köra ikapp när vi for från Varberg häromdagen. Den rätt stora flocken höll sig en bit ovanför vägen under flera minuter och den flög fortare än den ca 70 km/h jag höll. Är det inte imponerande? Denna ganska orädda ungfågel borde vara en av dem, det sljsa kring ögat och streckningen tyder på det. Dessutom har den en kraftig näbb.
Var har hunnit med en kortare Danmarksresa - Lilia hittade en "kro" med middag/frukost-upplägg. Så fick vi dessutom se Öresundsbron tillsammans. Det har varit en del uppmärksamhet kring bron i samband med tioårsjubileet.
En flik av Sjaelland fick bli det Danmark vi tog till oss. Förutom det böljande jordbrukslandskapet gick vi runt på kyrkogårdar och kunde konstatera att mycket god ordning rådde där bland gravar och inskrifter.
Det enda som avhöll oss från att stanna ytterligare en natt var de låga sängarna. Inget går ju upp emot den egna sovmöbeln. Dessutom blir man snart mätt på intryck - har det månne med åldern att göra.
Vi hade emellertid bestämt oss för att besöka Louisiana, det berömda konstmuséet strax söder om Helsingör. Andy Warhol och Edvard Munch var huvudattraktionerna. Dessutom finns en mäktig egen dansk tradition av egna konstnärer.
Marilyn Monroe på silk-screen var förvisso ingen nyhet precis men det fäste ändå uppmärksamheten vid henne, inte minst sedan Joyce Carol Oates ganska nyutkomna roman Blonde föreligger: den har också varit diskuterad under några veckor av SR:s Bokcirkeln med Jan Guillou, Åsa Linderborg, Carin Mannheimer och Marie Lundström. Lilia läser den just nu.
Även om konstupplevelsen inte riktigt stod i paritet med förväntningarna, var det ändå en upplevelse att sitta på restaurangens terass med Ven inför ens ögon, Sverige påfallande nära och ett smörrebröd med rostbiff till kaffet och jordgubbsbakelse som efterrätt.
Så kände vi hemlängtan - en skön känsla, full av förväntan och också av tacksamhet för det vi fått vara med om - och att det är så nära hem. Mer behövs egentligen inte för att skapa illusionen av en lyckad semester.
Jag nöjer mig med att betrakta det stycke natur som inramas av hundpromenaden. Häromdagen var det lite fler fåglar som kantade vägen. Den allestädes närvarande törnsångaren har jag inte kommit riktigt nära med kameran - i år. Med denna bild får jag vara tillfreds:
Ängspiplärkorna är kvar och trivs uppenbarligen bra i den magra strandvegetationen. Här är en i det par som far omkring lite överallt.
En flock hämplingar (troligen) gick knappast att köra ikapp när vi for från Varberg häromdagen. Den rätt stora flocken höll sig en bit ovanför vägen under flera minuter och den flög fortare än den ca 70 km/h jag höll. Är det inte imponerande? Denna ganska orädda ungfågel borde vara en av dem, det sljsa kring ögat och streckningen tyder på det. Dessutom har den en kraftig näbb.
Var har hunnit med en kortare Danmarksresa - Lilia hittade en "kro" med middag/frukost-upplägg. Så fick vi dessutom se Öresundsbron tillsammans. Det har varit en del uppmärksamhet kring bron i samband med tioårsjubileet.
En flik av Sjaelland fick bli det Danmark vi tog till oss. Förutom det böljande jordbrukslandskapet gick vi runt på kyrkogårdar och kunde konstatera att mycket god ordning rådde där bland gravar och inskrifter.
Det enda som avhöll oss från att stanna ytterligare en natt var de låga sängarna. Inget går ju upp emot den egna sovmöbeln. Dessutom blir man snart mätt på intryck - har det månne med åldern att göra.
Vi hade emellertid bestämt oss för att besöka Louisiana, det berömda konstmuséet strax söder om Helsingör. Andy Warhol och Edvard Munch var huvudattraktionerna. Dessutom finns en mäktig egen dansk tradition av egna konstnärer.
Marilyn Monroe på silk-screen var förvisso ingen nyhet precis men det fäste ändå uppmärksamheten vid henne, inte minst sedan Joyce Carol Oates ganska nyutkomna roman Blonde föreligger: den har också varit diskuterad under några veckor av SR:s Bokcirkeln med Jan Guillou, Åsa Linderborg, Carin Mannheimer och Marie Lundström. Lilia läser den just nu.
Även om konstupplevelsen inte riktigt stod i paritet med förväntningarna, var det ändå en upplevelse att sitta på restaurangens terass med Ven inför ens ögon, Sverige påfallande nära och ett smörrebröd med rostbiff till kaffet och jordgubbsbakelse som efterrätt.
Så kände vi hemlängtan - en skön känsla, full av förväntan och också av tacksamhet för det vi fått vara med om - och att det är så nära hem. Mer behövs egentligen inte för att skapa illusionen av en lyckad semester.
I Skåne finns det gula fåglar
Nu har det snart gått två hektiska veckor sedan Klas-Göran och jag var på gyllingjakt på Österlen, närmare bestämt vid Drakamöllan. Detta ställe ligger i Degeberga med höga boklundar och mellanliggande hedar. Här hörde vi vår första sommargylling. Att skåda fågel här blev snarare att skåda talgoxe, den enda pippi vi såg tydligt. Men även talgoxar är vackra även om en sommargylling vore önskemotivet - i en holk alldeles intill rastplatsen. Men den hade mer bråda dagar än vi.
Höksångare och trädlärka vara andra fynd som hördes och syntes. Skåne är rikt på fåglar och på bara ett par timmars bilresa hemifrån.
Annars är det ganska artfattigt på stränderna just nu. En ensam rödbena, några strandskator och gravänder och ett en hel del gråtrutar. Ett par av dessa slogs om en död ejderunge - tills havstruten tog över.
Men trots det makabra skådespelet passerades måltiden av en ejderhona med några ungar - om man kunde begripa sig på hur (om) de tänker... Kråkan tänker i alla fall på om det skulle bli något över.
Sånglärkorna håller till på marken, antagligen för att skaffa mat till sina ungar. Ganska orädda är de, ibland råkar man skrämma upp någon på bara ett par meters håll.
Idag blev det till sist sommarlov. Jag har bestämt mig för att hålla på med skolan ett år till men bara två dagar per vecka. Resten av veckan får jag vara pensionär.
Strandängarna vid Morups tånge har ändrat karaktär. Den röda strandtriften håller på att blomma ut. Tittar man nära hittar man massor av violer men nu är det gula smörblommor som tagit över färgskalan. Men aklejor tittar fram här och var och reser sig lite över den andra blommorna.
S
Höksångare och trädlärka vara andra fynd som hördes och syntes. Skåne är rikt på fåglar och på bara ett par timmars bilresa hemifrån.
Annars är det ganska artfattigt på stränderna just nu. En ensam rödbena, några strandskator och gravänder och ett en hel del gråtrutar. Ett par av dessa slogs om en död ejderunge - tills havstruten tog över.
Men trots det makabra skådespelet passerades måltiden av en ejderhona med några ungar - om man kunde begripa sig på hur (om) de tänker... Kråkan tänker i alla fall på om det skulle bli något över.
Sånglärkorna håller till på marken, antagligen för att skaffa mat till sina ungar. Ganska orädda är de, ibland råkar man skrämma upp någon på bara ett par meters håll.
Idag blev det till sist sommarlov. Jag har bestämt mig för att hålla på med skolan ett år till men bara två dagar per vecka. Resten av veckan får jag vara pensionär.
Strandängarna vid Morups tånge har ändrat karaktär. Den röda strandtriften håller på att blomma ut. Tittar man nära hittar man massor av violer men nu är det gula smörblommor som tagit över färgskalan. Men aklejor tittar fram här och var och reser sig lite över den andra blommorna.
S
Fågelkalejdoskop
Kärlek var det ju, som Darwin menade höll igång hela tillvaron. Strandskatorna har valt en vacker plats för sitt bröllop, det måste man säga.
Dessa kärrsnäppor och den enda sandlöparen, har äntligen tagit mark efter ett antal ruscher runt om Korshamnsviken. Så småningom kröp huvudena inunder ena vingen och sömnen tog över. Det är nog påfrestande att vara på flytt. Flyktfåglar - nej, det kändes inte bra, flytt är bättre.
Några roskarlar har också landat ibland tånghögarna. Degår där och sliter och drar i tångruskorna - de där som antagligen har börjat "mogna" och som ger den omisskänneliga stranddoften - ruttnande tång. Att där finns mycket att äta går lätt att konstatera. Men alla är inte lika generösa - RÖR INTE MIN TÅNG! tror jag truten vill
ga till denna unga fiskmås med så ljusa ben. Fiskmåsen är väl lite för stor för att bli uppslukad. Det har dock funnits exempel på trutar som slukat ganska stora skrattmåsar. Även roskarlarna kan ryka ihop och slåss om
skulorna. Men en bit ut, på en sten, har ett par kustsnäppor funnit vila och låter kvällsolen värma fjäderdräkten. Det är långt kvar till de arktiska kusterna.
En rörsångare lät höra sin taktfasta sång: trett, trett, trett ... bland vassbestånden hemom, dvs. Glommens havsbad. Det gällde nu att få se den. Och ett tu tre satt den där och antagligen tittade nyfiket på mig - vad hade jag i hans revir att göra?
