Rapphönor
Häromdagen fick vi besök av nio rapphönor vid fågelmatningen. Det tyder på att det är ont om mat i markerna. Gruppen smög sig fram bakom staketet och stannade ganska länge. Det var svårt att fotografera så att det blev en godtagbar bild. En (!) enda lyckades. Efter en stund trippade de iväg till grannen.
Stararna håller sig kvar och kalasar på skinkrester. Som mest var där sexton stycken.
En av de många som som håller sig allert i närheten av fåglarna är denna rara lilla varelse. Han kan väl inte hjälpa att hans gener gör honom fågelintresserad?
Det finns fortfarande en del lappsparvar i trakterna av Morups tånge. Men majsåkern dominerades av ca 1000 råkor, kråkor och kajor. Oftast satt de bland majsen och åt men av och till for de i luften i stora, täta flockar.
Men plötsligt blir det orto i lägret, alla stiger till väders genast. En ormvråk ger sig rakt in bland svartfåglarna:
Den verkade inte ha fått något byte för den drog iväg ensam:
Lappsparvarna hade funnits bara en bit bort, kunde jag läsa på Svalan.
Stararna håller sig kvar och kalasar på skinkrester. Som mest var där sexton stycken.
En av de många som som håller sig allert i närheten av fåglarna är denna rara lilla varelse. Han kan väl inte hjälpa att hans gener gör honom fågelintresserad?
Det finns fortfarande en del lappsparvar i trakterna av Morups tånge. Men majsåkern dominerades av ca 1000 råkor, kråkor och kajor. Oftast satt de bland majsen och åt men av och till for de i luften i stora, täta flockar.
Men plötsligt blir det orto i lägret, alla stiger till väders genast. En ormvråk ger sig rakt in bland svartfåglarna:
Den verkade inte ha fått något byte för den drog iväg ensam:
Lappsparvarna hade funnits bara en bit bort, kunde jag läsa på Svalan.
Full fart i fågelhuset
Fågelhuset är den utmärkta matningsanordning vi har för fåglar. Den rymmer mycket frö och skyddar från regn och rusk. Småfåglar är ju de tilltänkta gästerna men listiga krågkor och råkor klarar av att balansera på staketet och sprätta frön långa vägar. Men så fort jag uppenbarar mig i fönstret flyr de, minst 20 meter bort. Upprepad skrämsel har dock en viss effekt, mer om detta i Mitt liv som fågelskrämma.
Idag var där t.ex. sexton starar. Är det en våraning? Nej, det är mitt svålpaket som lockar: den första julskinkans kvarlämnade fettrester placerade i en plastpåse, som sedan ombands med ståltråd och hängdes upp vid fågelhuset. Stararna slåss om att picka i sig julmaten. Men de drar sig snart undan och rödhaken passar på. Den är den mest orädda, jag kan stå på ena sidan staketet och fylla på nya frön medan denna den minsta av alla, sitter en knapp meter därifrån och tittar på.
Blåmesen agerar flaggvimpel utan stång. Blågul iver och minst av alla, t.o.m lite mindre än rödhaken.
Fler och fler domherrar kommer fram, nu är de sju samtidigt. Idag placerade jag mig i friggeboden med kamera och stativ är därifrån fick jag utmärkt utsikt. Den här honan har hittat hur mycket mat som helst och störtdyker ned från sin mätta och dästa boyfriend.
Just nu är fågelhuset målet!
Gulsparvar och blåmesar, grönfink och bofink och en hel skara koltrastar. Vackrast som kontrast till alla visslande domherrar:
Och så plötsligt är stararna tillbaka, lite avvaktande, innan kalaset börjar igen. Det är ett skådespel att följa dem - väl värt kostanden för frö, margarin och osaltade jordnötter. Ska man räkna in gästande katter i budgeten också, måntro? Jag är säker på att de hoppas på färsk fågel.
Idag var där t.ex. sexton starar. Är det en våraning? Nej, det är mitt svålpaket som lockar: den första julskinkans kvarlämnade fettrester placerade i en plastpåse, som sedan ombands med ståltråd och hängdes upp vid fågelhuset. Stararna slåss om att picka i sig julmaten. Men de drar sig snart undan och rödhaken passar på. Den är den mest orädda, jag kan stå på ena sidan staketet och fylla på nya frön medan denna den minsta av alla, sitter en knapp meter därifrån och tittar på.
Blåmesen agerar flaggvimpel utan stång. Blågul iver och minst av alla, t.o.m lite mindre än rödhaken.
Fler och fler domherrar kommer fram, nu är de sju samtidigt. Idag placerade jag mig i friggeboden med kamera och stativ är därifrån fick jag utmärkt utsikt. Den här honan har hittat hur mycket mat som helst och störtdyker ned från sin mätta och dästa boyfriend.
Just nu är fågelhuset målet!
Gulsparvar och blåmesar, grönfink och bofink och en hel skara koltrastar. Vackrast som kontrast till alla visslande domherrar:
Och så plötsligt är stararna tillbaka, lite avvaktande, innan kalaset börjar igen. Det är ett skådespel att följa dem - väl värt kostanden för frö, margarin och osaltade jordnötter. Ska man räkna in gästande katter i budgeten också, måntro? Jag är säker på att de hoppas på färsk fågel.
Dvärgsparv
Flyttfågel, övervintrar i s.ö Asien. Återvänder först i juni till sina häckningsplatser i nordost, längst upp i norr ... Men nu finns den i Mölndal i en alldeles förtjusande bäckravin med gångvägar, små broar och matningsplatser för fåglar. Här är den alltså, tillsammans med flockar av bergfink, bofink, domherre och koltrast. Enstaka höstfynd görs i Sverige. Men nu är det mitt i vintern, åtminstone temperaturmässigt. Men den verkar inte lida av detta, gott om mat har den och rörlig är den.
Vi har ju en äkta Hans Larsson-akvarell, som vi köpte häromåret på Getterön.
En hel drös med gråsiskor fanns också, sällan i Glommen men här i den kuperade terrängen är de vanligare än pilfinkar. Domherrar gör också sitt till för att skapa en glad stämning.
Vi har ju en äkta Hans Larsson-akvarell, som vi köpte häromåret på Getterön.
En hel drös med gråsiskor fanns också, sällan i Glommen men här i den kuperade terrängen är de vanligare än pilfinkar. Domherrar gör också sitt till för att skapa en glad stämning.
Metropolitan hemmavid
Så har vi då begått vår första opera på Metroplitan. Don Carlo av Verdi underhöll oss i närmare fem timmar på Falkenbergs Stadsteater. Två pauser med inslag från Ahlgrens bilfabrik och ett par korvar från Torgrillen inramade det mäktiga dramat mellan sonen och fadern (Filip II i Spanien), som båda förälskat sig i samma dam. Mäktigt. Jag börjar förstå storheten med detta sätt att delta i väldsmetropolernas utbud av högstående kultur. Inte bara de musikaliska insatserna slog an, scenerier och annan teaterrekvisita imponerade. "210:- för en biljett är väl överkomligt, särskilt i jämförelse med Metropolitans egna biljetter, som kan kosta närmare 3 000:- (resa och hotell oräknade). Men högt under taket kommer man undan för ett par hundra.
Opera är inte min starkaste sida. Men det handlar inte om sagoaktiga och ibland enfaldiga libretton (sug på den, Schiller!), musiken och artisterna lyfter fram långt mer av mänskliga problemställningar och dilemman än vad man skulle kunna tro. Att sitta i Stadsteaterns I Falkenberg salong ger en utomordentliga försteg mot att häcka på dyr parkettplats i Metropolitanoperan: man kommer karaktärerna så nära och kan följa varje nyans i framställningen. Det blir inte riktigt detsamma i youtube. Spotify har förvisso bättre ljudkvalitet men ingen bild. Kan filmströmmande Voddler vara lösningen? Man blir dock ganska sugen på att repetera spansk historia.
Lappsparvar vid Morups tånge - enligt skådare som varit med åtskilliga decennier har man inte sett så många lappsparvar samtidigt. Kanske är den bara delvis skördade majsåkern till detta. Eftersom det var för blött gick det inte att bärga hela skörden. Och nu flyger det glatt stora flockar med bl.a. lappsparvar och jublar över maten.
Stora flockar med ringduvor - med inslag av skogsduvor - är också gäster vid majsbordet, liksom bofinkar och bergfinkar.
Ett tiotal sångsvanar kom i plogformering och klöv den kalla luften ovanför majsplockarna. Skön syn:
Hemma vid vår egen lite påvrare fågelmatning kommer det i alla fall några domherrar och håller tillgodo.
En gråsiska har också vågat sig fram: under grönfinken sitter den med sin röda hjässa.
Opera är inte min starkaste sida. Men det handlar inte om sagoaktiga och ibland enfaldiga libretton (sug på den, Schiller!), musiken och artisterna lyfter fram långt mer av mänskliga problemställningar och dilemman än vad man skulle kunna tro. Att sitta i Stadsteaterns I Falkenberg salong ger en utomordentliga försteg mot att häcka på dyr parkettplats i Metropolitanoperan: man kommer karaktärerna så nära och kan följa varje nyans i framställningen. Det blir inte riktigt detsamma i youtube. Spotify har förvisso bättre ljudkvalitet men ingen bild. Kan filmströmmande Voddler vara lösningen? Man blir dock ganska sugen på att repetera spansk historia.
Lappsparvar vid Morups tånge - enligt skådare som varit med åtskilliga decennier har man inte sett så många lappsparvar samtidigt. Kanske är den bara delvis skördade majsåkern till detta. Eftersom det var för blött gick det inte att bärga hela skörden. Och nu flyger det glatt stora flockar med bl.a. lappsparvar och jublar över maten.
Stora flockar med ringduvor - med inslag av skogsduvor - är också gäster vid majsbordet, liksom bofinkar och bergfinkar.
Ett tiotal sångsvanar kom i plogformering och klöv den kalla luften ovanför majsplockarna. Skön syn:
Hemma vid vår egen lite påvrare fågelmatning kommer det i alla fall några domherrar och håller tillgodo.
En gråsiska har också vågat sig fram: under grönfinken sitter den med sin röda hjässa.
Julbord och sånt
Förra året var vi på ett tjusigt slott i Skåne, Örenäs slott tror jag det var, och 'begick' vårt julbord. Vi är lite ovana och man äter lätt för mycket. I år blev det mera lagom och när alla laxar/sillar (dock inte lakrits- eller vaniljsill), alla sorters skinkvarianter och annat som suttit på grisar och får, avsmakats och nersköljts med julmust light, fanns det inte plats för varken Janson eller revbensspjäll eller annat från varmrättsbordet. Och det är rätt skönt att slippa äta allt. Var vi var? Jo, Ekholmens restaurang i Vessigebraou, ett gammaldags värdshus med drag av Åh stiftsgård: rustik miljö med pålitliga rätter. Man får väl tillägga att prislappen mer låg åt budgethållet.
Man undrar om förra årets svinkalla vinter kommer i repris. Redan tidigt på morgonen huttrar ett femtiotal råkor, mest, några kråkor och kajor på staketet vid fågelmatningen och krafsar uppfordrande där det borde digna av solrosfrön. De mindre håller sig undan. Så det är bara att gräva dubbelt djupa tag i säcken och sleva upp så att även de stora svarta får sin beskärda del. Ja, en och annan gråtrut gör sig besvär, ty man är väl herre på täppan?
Men de listiga råkorna håller sig bara decimetrart ifrån den starkare truten.
Men till sist ger sig de stora fåglarna av och de mindre kommer fram, lite avvaktrande i början men sedan allt djärvare. Idag hade vi besök av både stare och domherre.
Så kom en plötslig björktrast, ditlockad av de andra fåglarna, tog lite frön och var borta i ett nu.
Nu är det kväll och en hastig förklylning har slagit upp med rinnande näsa och hosta. Det blir raklång på sängen, det brukar vara snabbaste vägen ur detta dilemma.
Man undrar om förra årets svinkalla vinter kommer i repris. Redan tidigt på morgonen huttrar ett femtiotal råkor, mest, några kråkor och kajor på staketet vid fågelmatningen och krafsar uppfordrande där det borde digna av solrosfrön. De mindre håller sig undan. Så det är bara att gräva dubbelt djupa tag i säcken och sleva upp så att även de stora svarta får sin beskärda del. Ja, en och annan gråtrut gör sig besvär, ty man är väl herre på täppan?
Men de listiga råkorna håller sig bara decimetrart ifrån den starkare truten.
Men till sist ger sig de stora fåglarna av och de mindre kommer fram, lite avvaktrande i början men sedan allt djärvare. Idag hade vi besök av både stare och domherre.
Så kom en plötslig björktrast, ditlockad av de andra fåglarna, tog lite frön och var borta i ett nu.
Nu är det kväll och en hastig förklylning har slagit upp med rinnande näsa och hosta. Det blir raklång på sängen, det brukar vara snabbaste vägen ur detta dilemma.