Från Mozart till Vreeswijk
För en dryg vecka sedan var det åter dags för Helsingborgs konserthus. Kvällen inleddes med Mozarts Symfoni no 28 i c-dur. Den amerikanske dirigenten Jonathan Schiffman höll i taktpinnen, kanske något återhållsamt i jämförelse med andra eneregiknippen. Därefter följde något så ovanligt som en längre stycke för tuba. Urban Stenqvist, som tillhör Helsingborgsorkestern, fick framträda som solist Torbjörn Iwan Lundqvists Landskap för tuba, stråkar och piano. Tubasolister är man inte bortskämd med - det här var ett spännande stycke musik. Nutidsmusik av annan karaktär blev det med Anna-Lena Laurins Svit ur Piece from the Silence. Det går att leta upp henne på Spotify. Dvoraks 4:e symfoni avslutade. Härlig musik.
Igår var vi så på Kungsbacka teater - nya teater får man väl säga. Den är sammanbyggd med Aranäsgymnasiet och måste vara ett enormt tillskott till den ombyggda skolans elever. Nästan lika stor som Stadsteatern i Göteborg var den och det säger en hel del. Teaterprogrammet för våren går i den lättare underhållningens tecken - kanske en anpassning till publikintresset.
Lill Lindfors var i alla fall huvudpersonen för kvällen - en julklapp från Lilia. Det blev idel gamla smycken med texter av Taube, Vreeswijk och Olle Adolfsson. Dessutom levererades några prator: tänkvärda dikter samt lite reflektioner som en äldre kvinna kan ha över den undflyende tillvarons villkor. Inget exsistensiellt precis men ståuppkomedi som väl harmonierar med de ofta sparsmakade texter Lill Lindfors föredrar. Man kan väl säga att de texterna på sitt sätt sträckte sig till de suveräna höjder de ackomanjerande musikerna befann sig på. Mats Norrefalks trio med Hector Bingert hade en lyskraft som matchade Lill Lindfors utmärkt. Ett exempel från youtube kan visa Norrefalks klass (till höger), där han spelar Partida tillsammans med legendariske Börje Sandqvist. Detta gitarrstycke framfördes också under kvällen på soprangitarr, samma instrument som användes i youtube-exemplet.
Det är en stor förmån att få se artister live, vare sig det är i konserthus eller skolteatrar. Ipodden får ständigt ny näring genom detta. Samtidigt läste jag i dagens DN om skolor i USA där man ger eleverna en elektronisk läsplatta och slutar dra stenciler och köpa böcker. Enl. uppgift skulle 65% av alla böcker mellanstadieelever förväntas använda i skolan finnas på nätet - gratis. Nu om någonsin kanske vi är på väg in i det papperslösa samhället. Frukta månde boktryckarna. Men författare bör väl fortfarande behövas? Få se vad som händer härnäst i vår 'sköna nya värld'. En liten repetition, nersnodd från Wikipedia, kan väl vara på sin plats ifall nu någon hade glömt vad den romanen handlar om:
Till sist en liten hälsning från vår trognaste gäst, rödhaken:
Igår var vi så på Kungsbacka teater - nya teater får man väl säga. Den är sammanbyggd med Aranäsgymnasiet och måste vara ett enormt tillskott till den ombyggda skolans elever. Nästan lika stor som Stadsteatern i Göteborg var den och det säger en hel del. Teaterprogrammet för våren går i den lättare underhållningens tecken - kanske en anpassning till publikintresset.
Lill Lindfors var i alla fall huvudpersonen för kvällen - en julklapp från Lilia. Det blev idel gamla smycken med texter av Taube, Vreeswijk och Olle Adolfsson. Dessutom levererades några prator: tänkvärda dikter samt lite reflektioner som en äldre kvinna kan ha över den undflyende tillvarons villkor. Inget exsistensiellt precis men ståuppkomedi som väl harmonierar med de ofta sparsmakade texter Lill Lindfors föredrar. Man kan väl säga att de texterna på sitt sätt sträckte sig till de suveräna höjder de ackomanjerande musikerna befann sig på. Mats Norrefalks trio med Hector Bingert hade en lyskraft som matchade Lill Lindfors utmärkt. Ett exempel från youtube kan visa Norrefalks klass (till höger), där han spelar Partida tillsammans med legendariske Börje Sandqvist. Detta gitarrstycke framfördes också under kvällen på soprangitarr, samma instrument som användes i youtube-exemplet.
Det är en stor förmån att få se artister live, vare sig det är i konserthus eller skolteatrar. Ipodden får ständigt ny näring genom detta. Samtidigt läste jag i dagens DN om skolor i USA där man ger eleverna en elektronisk läsplatta och slutar dra stenciler och köpa böcker. Enl. uppgift skulle 65% av alla böcker mellanstadieelever förväntas använda i skolan finnas på nätet - gratis. Nu om någonsin kanske vi är på väg in i det papperslösa samhället. Frukta månde boktryckarna. Men författare bör väl fortfarande behövas? Få se vad som händer härnäst i vår 'sköna nya värld'. En liten repetition, nersnodd från Wikipedia, kan väl vara på sin plats ifall nu någon hade glömt vad den romanen handlar om:
Du sköna nya värld (engelsk originaltitel: Brave New World) är en berömd framtidsroman skriven 1932 av Aldous Huxley. Titeln är ett citat från Shakespeares pjäs Stormen.
Boken utspelar sig i en avlägsen framtid, där tideräkningen utgår från Henry Ford. Barnen skapas på mer eller mindre industriell väg och anpassas under fosterstadiet på kemisk väg till sin plats i kastsamhället. Persontyperna Alfa och Beta har till uppgift att sköta de höga och mellanhöga positionerna i samhället, medan Gamma, Delta och Epsilon ska vara arbetare utan förmåga att tänka själva. Denna uppdelning förstärks genom den indoktrineringpropaganda som genomsyrar hela samhället, även medborgarnas sömn. Huvudpersonerna är Bernard Marx, Helmholtz Watson och vilden som är modersfödd till skillnad från de två förstnämnda. Vilden och hans mor Linda tas in i civilationen av Bernard men dör båda två.
För att hålla människorna på plats tilldelas de dagligen en ranson av den ultimata drogen Soma.
Till sist en liten hälsning från vår trognaste gäst, rödhaken:
Det våras lite grann
När regnet sköljer ner från tunga skyar, som vårtårar på ångestens våta frost, känns det genast lite lättare: detta isrike kommer att en dag vara slut. Visserligen är en del av nederbörden underkyld men det är bara en tidsfråga innan broddarna inte behöver sitta på. Vårskodd istället för broddad. Men att lägga undan broddarna är nog ingen god idé - ny kyla är på gång!
De nios sammanträde under fröhuset - idag hade tom. några vågat sig fram på denna sida av staketet. Men vaksamheten är total; jag fick smyga fram för att inifrån vardagsrummet kunna ta denna bild. Vips var de på andra sidan staketet. Men visst är de granna våra rapphöns. Jag tror att de har hittat ett bra matställe.
Gråtrutarna försöker vi att hålla borta från fågelmatningen. Det verkar som om det lyckas eftersom kråkor och råkor inte längre kan nå fram till fröautomaten och det därigenom inte sprätts ut en massa frö på marken. Det drabbar förstås rapphönorna.
Utsikten från Glumsten är ganska disig. En del mindre isflak driver i en långsam nordlig ström. Långt ut driver ett antal fåglar omkring på de svarta vattenytorna. Så dyker hon upp, inte alltför långt ut, Kess car carrier, troligen fulastad med bilar från kanske England eller Tyskland. Engelska bilar är förstås ingen stor artikel längre. Däremot tillverkas massor med bilmärken i det brittiska öriket, inte minst Toyota Auris och Avensis.
Det är ovanligt med kraftigt motorbuller ut över havet men idag är vinden stilla.
De nios sammanträde under fröhuset - idag hade tom. några vågat sig fram på denna sida av staketet. Men vaksamheten är total; jag fick smyga fram för att inifrån vardagsrummet kunna ta denna bild. Vips var de på andra sidan staketet. Men visst är de granna våra rapphöns. Jag tror att de har hittat ett bra matställe.
Gråtrutarna försöker vi att hålla borta från fågelmatningen. Det verkar som om det lyckas eftersom kråkor och råkor inte längre kan nå fram till fröautomaten och det därigenom inte sprätts ut en massa frö på marken. Det drabbar förstås rapphönorna.
Utsikten från Glumsten är ganska disig. En del mindre isflak driver i en långsam nordlig ström. Långt ut driver ett antal fåglar omkring på de svarta vattenytorna. Så dyker hon upp, inte alltför långt ut, Kess car carrier, troligen fulastad med bilar från kanske England eller Tyskland. Engelska bilar är förstås ingen stor artikel längre. Däremot tillverkas massor med bilmärken i det brittiska öriket, inte minst Toyota Auris och Avensis.
Det är ovanligt med kraftigt motorbuller ut över havet men idag är vinden stilla.
Det regnar
Man tror inte det är sant. Ute är det två plusgrader och det regnar. Långsamt, långsamt ger snön vika, ger den tjocka isen på gatan upp. Visserligen är det livsfarligt att gå utan kraftiga dubbar på skorna men regnet är ett löfte om att det kanske kommer en vår en vacker dag. Förra årets vinter höll ju på att upprepa sig med iskyla och mycket snö.
Fåglarna fortsätter att komma till fågelmatningen, även råkor och kråkor. Men det kan bli för mycket ibland. Jag fyller på fågelhuset ända upp till taknocken och tänker att nu klarar sig våra småfåglar säkert ett par veckor. Men de kloka kråkorna överlistar mig. Förslagenheten är stor. Ett balansnummer i den högrre skolan utförs av förslagen kråka och sedan börjar den skvätta ut solrosfrön till höger och vänster. Efter en liten stund ligger alla fröna på marken och den övriga 59 kråkorna och råkorna får sin frukost. I gengäld slipper vi gödsla gräsmattan just där. Men utbytet är knappast till vår fördel.
Nu har jag satt ett nät över matstället. Inga stora fåglar kan längre komma åt fröna - det kan däremot domherrar, blåmesar, gulsparvar, grönfinkar och andra små fåglar. Fast jag har inte lämnat de stora vännerna helt i sticket - en rejäl plastpåse med bröd- och andra rester kan delas ut men först en bra bit hemifrån.
Våra domherrar håller sig kvar. Visserligen inte så långa stunder men ändå. De har förmodligen upptäckt att många andra fågelmatningar innehåller frestande delikatesser. Kanske är det någon som introducedrade den goda idén att breda margarin på sin träd i trädgården? Det verkar vara ett utmärkt sätt att dela med sig av alla feta rätter.
Domherre (hona) och gulsparv är dagliga gäster. Idag var tom. en fasan på besök och det vittnar om att det är ont om mat. Nu önskar vi att någon sällsynt gäst ska hitta hit, som t.ex. dvärgsparven i Eklanda (Mölndal)
Fåglarna fortsätter att komma till fågelmatningen, även råkor och kråkor. Men det kan bli för mycket ibland. Jag fyller på fågelhuset ända upp till taknocken och tänker att nu klarar sig våra småfåglar säkert ett par veckor. Men de kloka kråkorna överlistar mig. Förslagenheten är stor. Ett balansnummer i den högrre skolan utförs av förslagen kråka och sedan börjar den skvätta ut solrosfrön till höger och vänster. Efter en liten stund ligger alla fröna på marken och den övriga 59 kråkorna och råkorna får sin frukost. I gengäld slipper vi gödsla gräsmattan just där. Men utbytet är knappast till vår fördel.
Nu har jag satt ett nät över matstället. Inga stora fåglar kan längre komma åt fröna - det kan däremot domherrar, blåmesar, gulsparvar, grönfinkar och andra små fåglar. Fast jag har inte lämnat de stora vännerna helt i sticket - en rejäl plastpåse med bröd- och andra rester kan delas ut men först en bra bit hemifrån.
Våra domherrar håller sig kvar. Visserligen inte så långa stunder men ändå. De har förmodligen upptäckt att många andra fågelmatningar innehåller frestande delikatesser. Kanske är det någon som introducedrade den goda idén att breda margarin på sin träd i trädgården? Det verkar vara ett utmärkt sätt att dela med sig av alla feta rätter.
Domherre (hona) och gulsparv är dagliga gäster. Idag var tom. en fasan på besök och det vittnar om att det är ont om mat. Nu önskar vi att någon sällsynt gäst ska hitta hit, som t.ex. dvärgsparven i Eklanda (Mölndal)