Fjärilar med förhinder
Idag har vi varit på fjärilsexkursion på Getterön, Johan och barnbarnen John och Joel och jag. Det såg lovande ut, drygt 50 personer hade samlats i det soliga men B L Å S I G A vädret.
Det skulle kanske gå att se några fjärilar ...
Men det blev blommor istället. Joel fotograferade med stora Canonen så nu finns det bilder på det mesta vi såg under vägen.
Oj, där var en farlig fluga i rödklinten. Hur var namnet? Jaså inte det, nähä, det blir till att rådfråga de skriftlärde eller skrifterna direkt.
Den här "flugan" var ju lite lättare att kunna, en nässelfjäril.
Snart hade vi förlorat den stora klunga ur sikte men hade i gengäld sällskap med två blomsterkunniga damer. Jag fick lära mig en massa nya blomnamn jag inte visste fanns. Nu gäller det bara att hitta dem på egen hand. Ett nytt lisvprojekt? Harklöver, jordklöver och rödklö ... ja, den sista kunde jag. Åkervinda, åkervädd, hönsarv och baldersbrå - jag är verkligen urkass på växter. Till mitt försvar får jag väl andra några floror att titta i - och inte bara på! Svartkämpar, cikoria, hönsarv och monke! Monke ?! Jo, detta namn finns och den bollformade blå blomman kallas även
Blåmunkar, eller monke som den också ofta kallas, är en tvåårig, ganska spenslig ört som kan bli omkring tre decimeter hög. Stjälkarna är upprätta, bladlösa upptill och vanligen grenade vid basen. Bladen sitter strödda och är avlånga, mer eller mindre håriga, med naggsågade kanter. Blåmunkar blommar från juni till augusti med små blommor som sitter samlade i ett toppställt huvud. Blommorna är ljusblå eller sällan vita, djupt femflikade med ett långt utskjutande stift och fem ståndare vars ståndarknappar är sammanväxta nertill. Blomsamlingen har breda stödblad vid basen. Frukten är en kapsel. (Den virtuella floran)
Fågelkursen förliden vecka ägde rum på Getterön. Regnet hängde i luften. Gömslet brukar ha mängder med fåglar inpå knutarna. Nu var det ett fåtal vadare och ett par tre gråhägrar.
Nå, stämningen var god om än det var ovanligt få vadare. Kunde häckningen har misslyckats och att det är därför som det varit få vadare som vilat ut på våra stränder?
Det skulle kanske gå att se några fjärilar ...
Men det blev blommor istället. Joel fotograferade med stora Canonen så nu finns det bilder på det mesta vi såg under vägen.
Oj, där var en farlig fluga i rödklinten. Hur var namnet? Jaså inte det, nähä, det blir till att rådfråga de skriftlärde eller skrifterna direkt.
Den här "flugan" var ju lite lättare att kunna, en nässelfjäril.
Snart hade vi förlorat den stora klunga ur sikte men hade i gengäld sällskap med två blomsterkunniga damer. Jag fick lära mig en massa nya blomnamn jag inte visste fanns. Nu gäller det bara att hitta dem på egen hand. Ett nytt lisvprojekt? Harklöver, jordklöver och rödklö ... ja, den sista kunde jag. Åkervinda, åkervädd, hönsarv och baldersbrå - jag är verkligen urkass på växter. Till mitt försvar får jag väl andra några floror att titta i - och inte bara på! Svartkämpar, cikoria, hönsarv och monke! Monke ?! Jo, detta namn finns och den bollformade blå blomman kallas även
Blåmunkar, eller monke som den också ofta kallas, är en tvåårig, ganska spenslig ört som kan bli omkring tre decimeter hög. Stjälkarna är upprätta, bladlösa upptill och vanligen grenade vid basen. Bladen sitter strödda och är avlånga, mer eller mindre håriga, med naggsågade kanter. Blåmunkar blommar från juni till augusti med små blommor som sitter samlade i ett toppställt huvud. Blommorna är ljusblå eller sällan vita, djupt femflikade med ett långt utskjutande stift och fem ståndare vars ståndarknappar är sammanväxta nertill. Blomsamlingen har breda stödblad vid basen. Frukten är en kapsel. (Den virtuella floran)
Fågelkursen förliden vecka ägde rum på Getterön. Regnet hängde i luften. Gömslet brukar ha mängder med fåglar inpå knutarna. Nu var det ett fåtal vadare och ett par tre gråhägrar.
Nå, stämningen var god om än det var ovanligt få vadare. Kunde häckningen har misslyckats och att det är därför som det varit få vadare som vilat ut på våra stränder?
Grymt lång flygtur för liten fågel
Är det större vårtbitare den heter, den där stora gröna gräshoppan, som blir nästan 1 dm lång (med sina spröt). Nu sitter den på mitt fönster men tidigare har den hamnat i nacken och i taket ovanför skrivbordet. Har man utseendet emot sig är det inte konstigt att en del förfasar sig över att naturen kan frambringa så stora varelser.
Stor vårtbitare, Decticus verrucivorus (där verrucivorus betyder "den som äter vårtor"), fick sitt namn av Carl von Linné sedan han lagt märke till att bönderna på Gotland använde den till att ta bort vårtor med. Hade jag haft någon vårta kunde jag ju provat.
En svingelgräsfjäril hade satt sig på den varma stigen när Morris och jag kom gående. Jag är inte säker på att jag träffat på den förut. Här är den dock.
Morris är avgjort mycket piggare nu sedan kortisonbehandlingen börjat. Nu tar vi våra promenader i nästan lika stor omfattning som tidigare. När det blir lite svalare kommer hans halsbesvär antagligen inte att märkas.
Igelkotten stöter vi på allt oftare. Av alla de uppgifter som uppslagsverk erbjuder, var kanske den intressantaste att denna urgamla art troligen funnits i 65 miljoner år. Tidigare var det ett TV-program om synnerligen rika lämningar efter dinosaurier i arktis på den kanadensiska sidan. 65 miljoner år verkar vara den gemensamma nämnaren.
Fåglar har ju tydligen släktband med dinosaurierna. Fanns det möjligen små, söta dylika som kunde tävla med buskskvättan i näpenhet?
Man ser allt oftare småfåglar samla sig i stora flockar. Det är uppbrottstid, dags att samla sig inför det stora språnget.
Tegnérs Flyttfåglarna har en sista strof som lyder:
Till grönskande ängar, till ljummande våg,
till skuggande palmer står åter vår håg.
Där vila vi ut från den luftiga färden,
där längta vi åter till nordliga världen.
Tegnér tyckte nog att det var grymt långt att ta sig till Afrika för dessa små varelser. Ja, han kunde faktiskt säga så, den gamle biskopen: Det heter också att mannen (dvs. Enberg) är grymt lärd, Gud må veta i hvad. TEGNÉR (WB) 4: 467 (1824).Allt enligt SAOB. Redan i mitten av 1700-t finns belägg för att ordet grym användes som förstärkande adverberial. Ibland tror dagens tonåringar att de använder ett uttryck för första gången.
Stor vårtbitare, Decticus verrucivorus (där verrucivorus betyder "den som äter vårtor"), fick sitt namn av Carl von Linné sedan han lagt märke till att bönderna på Gotland använde den till att ta bort vårtor med. Hade jag haft någon vårta kunde jag ju provat.
En svingelgräsfjäril hade satt sig på den varma stigen när Morris och jag kom gående. Jag är inte säker på att jag träffat på den förut. Här är den dock.
Morris är avgjort mycket piggare nu sedan kortisonbehandlingen börjat. Nu tar vi våra promenader i nästan lika stor omfattning som tidigare. När det blir lite svalare kommer hans halsbesvär antagligen inte att märkas.
Igelkotten stöter vi på allt oftare. Av alla de uppgifter som uppslagsverk erbjuder, var kanske den intressantaste att denna urgamla art troligen funnits i 65 miljoner år. Tidigare var det ett TV-program om synnerligen rika lämningar efter dinosaurier i arktis på den kanadensiska sidan. 65 miljoner år verkar vara den gemensamma nämnaren.
Fåglar har ju tydligen släktband med dinosaurierna. Fanns det möjligen små, söta dylika som kunde tävla med buskskvättan i näpenhet?
Man ser allt oftare småfåglar samla sig i stora flockar. Det är uppbrottstid, dags att samla sig inför det stora språnget.
Tegnérs Flyttfåglarna har en sista strof som lyder:
Till grönskande ängar, till ljummande våg,
till skuggande palmer står åter vår håg.
Där vila vi ut från den luftiga färden,
där längta vi åter till nordliga världen.
Tegnér tyckte nog att det var grymt långt att ta sig till Afrika för dessa små varelser. Ja, han kunde faktiskt säga så, den gamle biskopen: Det heter också att mannen (dvs. Enberg) är grymt lärd, Gud må veta i hvad. TEGNÉR (WB) 4: 467 (1824).Allt enligt SAOB. Redan i mitten av 1700-t finns belägg för att ordet grym användes som förstärkande adverberial. Ibland tror dagens tonåringar att de använder ett uttryck för första gången.
På en strand ...
En lördag går fort och när det äntligen stillnar kan man sätta sig framför TV:n eller ta kikare och kamera till Morups tånge. Där var stranden, där var havet och där var fåglarna. Några spanade efter den medelhavstrut som varit synlig tidigare.
Längst in i viken syntes en flock vadare, större strandpipare och kärrsnäppor, som troligen har flugit långt. De vilar med huvudet under vingen. Andra äter fortfarande intensivt i tångbankarna. De flesta är ungfåglar.
En myrspov går i ensamt majestät på ett annat ställe och letar mat i sällskap av några gluttsnäppor.
Den är röd och visar att det är en hanne i sommardräkt.
Storspoven med sin krökta näbb är ständig gäst i viken, tom. under vintern, om den inte är alltför sträng.
Inga särskilt ovanliga fåglar men en timme vid havet tillför mycket energi.
Längst in i viken syntes en flock vadare, större strandpipare och kärrsnäppor, som troligen har flugit långt. De vilar med huvudet under vingen. Andra äter fortfarande intensivt i tångbankarna. De flesta är ungfåglar.
En myrspov går i ensamt majestät på ett annat ställe och letar mat i sällskap av några gluttsnäppor.
Den är röd och visar att det är en hanne i sommardräkt.
Storspoven med sin krökta näbb är ständig gäst i viken, tom. under vintern, om den inte är alltför sträng.
Inga särskilt ovanliga fåglar men en timme vid havet tillför mycket energi.
Fågelkurs
Tredje samlingen för sensommarens fågelkurs höll jag på att missa. Men det gick att komma lite senare. Jag kunde ansluta mitt i, så att säga, på Munkagårdsfloens fågeltorn. Härlig kväll, vi var i lä för vinden. Enkelbeckasiner, grönbenor, drillsnäppor, svartsnäppor, brushanar - och som grädde på moset, en stor flock vitkindande gäss slog sig ner bland kanada- och grågässen.
Drillsnäppor med ung skrattmås - nästan som ett stilleben.
En enkelbeckasin tittar fram bakom en sten, borrar ner näbben djupt och drar upp något ätbart.
Gässen blev kanske inte så skarpa, men avståndet var ju stort och ljuset i avtagande. Lite längre bort, på en halmbal, sitter en ormvråk och begrundar sitt öde.
Nu har jag försökt att få ordning på den lilla Contaxens begränsade bildkvalitet. För det mesta blir det "dokumentationskvalitet".
Kvällens guldmoln fästet kransa
älvorna på ängen dansa .... (Stagnelius' "Näcken")
så var det praktiskt taget när fågelskådargruppen vandrade tillbaka mot parkeringsplatsen.
Linné hade ju för sig att svalorna övervintrade på sjöbottnen. Länstyrelsen i Jönköpings län har en liten artikel på nätet med "Den lantliga svalan" som rubrik, Där kan man läsa:
Diskussionerna pågick tydligen ganska länge om detta svalornas vinterviste. Men kunskapen om deras flyttningsvanor måste ha funnits tidigare - och vuxit. Det kan man i alla fall fundera över när Tegnérs Flyttfåglarna kommer på tal.
Dikten är skriven 1812 och visar tydlig kunskap om var fåglarna övervintrar och vart de flyttar för att häcka.
Så hett skiner solen på Nilvågen ner,
och palmerna ge ingen skugga mer.
Då griper oss längtan till fädernejorden,
och tåget församlas. Mot Norden! Mot Norden!
Och djupt under föttren vi se som en grav
den grönskande jorden, det blånande hav,
där oron och stormen var dag sig förnyar,
men vi fara fria med himmelens skyar.
Och högt mellan fjällen där ligger en äng;
där nedslår vår skara, där redes vår säng.
Där lägga vi ägg under kyliga polen,
där kläcka vi ut dem vid midnattssolen.
Ej jägaren hinner vår fredliga dal.
Där hålla gullvingade älvor sin bal.
Grönmantlade skogsfrun spatserar i kvällen,
och dvärgarna hamra sitt gull in i fjällen.
Men åter på bergen står Vindsvales son,
och skakar de snöiga vingar med dån,
och hararna vitna och rönndruvan glöder
och tåget församlas. Mot Söder! Mot Söder!
Till grönskande ängar, till ljummande våg,
till skuggande palmer står åter vår håg.
Där vila vi ut från den luftiga färden,
där längta vi åter till nordliga världen.
Var Linné kvar i sin föreställning om svalornas - och även gråhägrarnas - övervintring på sjöbottnen när han dog 1778? Ja, svaret har jag inte funnit - än. Men vad som däremot är uppenbart, är att Linné starkt bidrog till att öka kunskapen om fåglarna - kanske hans älsklingsdjur. Med sin iver att systematisera gjorde ha banbrytande insatser för detta - även om det måste göras om senare. I en liten faktasammanställning på nätet kan man läsa om Linné som ornitolog.
Här ett litet stycke från den texten:
Ja, kan man vara seriös vetenskapsman, initiera forskning kring fågelflyttning och arbeta intensivt för att systematisera fåglarna - och samtidigt tänka tanken att de övervintrar på sjöarnas botten? Vad är det som inte stämmer?
Ladusvala inne i gömslet vid Getterön.
Lycka är att ha.... en valp, men det var inte det jag tänkte på. Lycka är att ha tillgång till den musik man gillar i obegränsad mängd - och gratis! När Spotify var nytt, fanns knappast ingenting av Christian Lindbergs trombon med. Nu verkar dock varenda platta ha hittat ut. Mest klassisk musik, vad det verkar. Bach på trombon gör sig bra.
Drillsnäppor med ung skrattmås - nästan som ett stilleben.
En enkelbeckasin tittar fram bakom en sten, borrar ner näbben djupt och drar upp något ätbart.
Gässen blev kanske inte så skarpa, men avståndet var ju stort och ljuset i avtagande. Lite längre bort, på en halmbal, sitter en ormvråk och begrundar sitt öde.
Nu har jag försökt att få ordning på den lilla Contaxens begränsade bildkvalitet. För det mesta blir det "dokumentationskvalitet".
Kvällens guldmoln fästet kransa
älvorna på ängen dansa .... (Stagnelius' "Näcken")
så var det praktiskt taget när fågelskådargruppen vandrade tillbaka mot parkeringsplatsen.
Linné hade ju för sig att svalorna övervintrade på sjöbottnen. Länstyrelsen i Jönköpings län har en liten artikel på nätet med "Den lantliga svalan" som rubrik, Där kan man läsa:
Vinterdvala på havets botten
Eftersom ladusvalorna samlas i stora flockar utmed sjöstränderna och sedan plötsligt försvinner, sades det förr att svalorna gått i vinterdvala. Enligt folktro intogs dvalan på sjöbottnen och varade ända från oktober och fram till våren. Först när isen smält och solen tinat upp deras kroppar, kom svalorna upp till ytan igen.
Att svalorna verkligen övervintrade på sjöbottnar var mer än bara sägner och folktro, det var en övertygelse även bland framstående vetenskapsmän som Berzelius.
Även Linné nämner svalorna i sin skrift ”Systema Naturae” där han skriver ”Hur äga vi rätt att stryka ut det, då vi icke sett svalorna flytta?”. Först omkring 1850 utsatte Vetenskapsakademin ett pris på 30 riksdaler till den som bevisligen kunde fiska upp en levande svala ur havet. Eftersom ingen lyckades med uppdraget kunde man slutligen övergå till tron att även svalorna flyttade söderut.Diskussionerna pågick tydligen ganska länge om detta svalornas vinterviste. Men kunskapen om deras flyttningsvanor måste ha funnits tidigare - och vuxit. Det kan man i alla fall fundera över när Tegnérs Flyttfåglarna kommer på tal.
Dikten är skriven 1812 och visar tydlig kunskap om var fåglarna övervintrar och vart de flyttar för att häcka.
Så hett skiner solen på Nilvågen ner,
och palmerna ge ingen skugga mer.
Då griper oss längtan till fädernejorden,
och tåget församlas. Mot Norden! Mot Norden!
Och djupt under föttren vi se som en grav
den grönskande jorden, det blånande hav,
där oron och stormen var dag sig förnyar,
men vi fara fria med himmelens skyar.
Och högt mellan fjällen där ligger en äng;
där nedslår vår skara, där redes vår säng.
Där lägga vi ägg under kyliga polen,
där kläcka vi ut dem vid midnattssolen.
Ej jägaren hinner vår fredliga dal.
Där hålla gullvingade älvor sin bal.
Grönmantlade skogsfrun spatserar i kvällen,
och dvärgarna hamra sitt gull in i fjällen.
Men åter på bergen står Vindsvales son,
och skakar de snöiga vingar med dån,
och hararna vitna och rönndruvan glöder
och tåget församlas. Mot Söder! Mot Söder!
Till grönskande ängar, till ljummande våg,
till skuggande palmer står åter vår håg.
Där vila vi ut från den luftiga färden,
där längta vi åter till nordliga världen.
Var Linné kvar i sin föreställning om svalornas - och även gråhägrarnas - övervintring på sjöbottnen när han dog 1778? Ja, svaret har jag inte funnit - än. Men vad som däremot är uppenbart, är att Linné starkt bidrog till att öka kunskapen om fåglarna - kanske hans älsklingsdjur. Med sin iver att systematisera gjorde ha banbrytande insatser för detta - även om det måste göras om senare. I en liten faktasammanställning på nätet kan man läsa om Linné som ornitolog.
Här ett litet stycke från den texten:
Ett ambitiöst program för flyttfågelforskning
Redan så tidigt som 1757 publicerade Linné avhandlingen Migrationes Avium (Om fåglarnas flyttning). Därmed hade svensk flyttfågelforskning fått en i internationellt perspektiv mycket gedigen start. Avhandlingen redovisar inte bara flyttvanor för en mycket stor del av Sveriges fåglar utan diskuterar även orsakerna och ändamålet med fåglarnas flyttningar. Framsynt var också Linnés förslag att man borde studera de flyttande fåglarna vid Spaniens och Italiens södra delar samt vid Istanbul. Dessa platser utgör nämligen de tre största stråkvägarna för flyttfåglar över Medelhavet.
Någon egentlig flyttfågelforskning som Linné hade skisserat kom dock inte till stånd. Endast spridda uppsatser publicerades under slutet av 1700-talet främst behandlande flyttfåglarnas ankomstider i samband med meteorologiska uppgifter. Syftet var att med hjälp av fåglarnas ankomsttider försöka förutsäga vädret och på så sätt kunna ge lantbruket råd. Värdet av sådana fenologiska undersökningar var mycket omtvistat, vilket även Linné själv påpekade.Ja, kan man vara seriös vetenskapsman, initiera forskning kring fågelflyttning och arbeta intensivt för att systematisera fåglarna - och samtidigt tänka tanken att de övervintrar på sjöarnas botten? Vad är det som inte stämmer?
Ladusvala inne i gömslet vid Getterön.
Lycka är att ha.... en valp, men det var inte det jag tänkte på. Lycka är att ha tillgång till den musik man gillar i obegränsad mängd - och gratis! När Spotify var nytt, fanns knappast ingenting av Christian Lindbergs trombon med. Nu verkar dock varenda platta ha hittat ut. Mest klassisk musik, vad det verkar. Bach på trombon gör sig bra.
Jobba, jobba
Min deltid tenderar att bli heltid denna vecka - alla fem dagarna blir fyllda med konferenser, föräldramöten etc. Det är vän ionte mycket att göra åt men det gäller att inte ta ut sig i sin iver - för det är roligt att jobba! Inte minst tack vare alla nya, intressanta kolleger, fulla av nya erfarenheter. Att några har slutat är dock lite malört i bägaren, några saknar man. Några andra bedriver en förtalskampanj mot vår skola. Men sprider man illvilja omkring sig, fungerar det som en förtärande brand, som gröper ur och fördärvar. Detta är att beklaga djupt: den goda anda som kan växa under positiva förhållanden har nog svårt att etablera sig i den jordmånen.
Idag har vi firat 41-årig bröllopsdag. Princessbakelse på eftermiddagen och middag på laxbutiken. Stilla och minnesrikt. Vi berättade för Emily om alla semestrar vi gjort när hon var liten eller innan hon var född.
Kålfjärilar är det gott om just nu medan tistelfjärilarna har börjat dra sig tillbaka.
Idag har vi firat 41-årig bröllopsdag. Princessbakelse på eftermiddagen och middag på laxbutiken. Stilla och minnesrikt. Vi berättade för Emily om alla semestrar vi gjort när hon var liten eller innan hon var född.
Kålfjärilar är det gott om just nu medan tistelfjärilarna har börjat dra sig tillbaka.
Fjärilar
Regnet upphörde och riktigt varm luft bredde ut sig. Paris hade 30 grader idag och det är inget att önska sig. Det har samlats lite fjärilar i gömmorna. Visserligen fanns de redan förra året men eftersom jag gillar dem, kan j ag inte låta bli att lägga ut några även i år.
Mindre tåtelsmygare är en ganska liten en men blir mer intressant ju mer man förstorar upp den.
En annan liten fjäril är mindre guldvinge, egentligen ett sagolikt vackert namn. Ofta sitter de små fjärilarna stilla tillräckligt länge för att man ska få rätt vinkel, skärpa etc. Den långa sugsnabeln hittar nektarn eller vad det nu är som är så lockande. Naturen är förunderligt välanpassad, insekter till blommor och vice versa.
Så här ser den ut i helfigur:
Mest hela sommaren har de fuinnits, svåra att se, snabba att förflytta sig och så små att de kan vara svåra att följa i sin vindlande flykt mellan blommorna. Blåvingar kräver tålamod: man måste även se vingarnas undersida för att få rätt värdering av dem. Puktörneblåvinge eller klöverblåvinge skulle detta kunna vara - jag fick ingen bra bild av undersidan. Men det är bara att försöka igen, tillslut går det och då är det lättare att bestämma "ädelstenarnas" namn.
Det får väl räcka för idag. God natt!
Sommarlovet slut
Så var det dags igen. Morgondagen blir ganska lång med konferens etc på ett konferensställe. Vi är en stor skola nu med många anställda. Buss hämtar och lämnar oss, tillbaka 19:30(!). Jag tar bilen.
Morris kunde gå ända till havet idag utan att få andningsbesvär. Han har blivit bättre eller så är han bara kortklippt i ett ganska svalt och blåsigt väder. Har har ändå fått en respit, lite tid till skänks. Nu har han chansen att bli femton år, kanske t.o.m. sexton. Det är inte särskilt roligt att tala om en famiiljemedlem på det viset.
När vi gick virvlade fjärilar upp. De satt på stigen i stora skaror. Även citronfjärilen har dykt upp. Ett enda exemplar, en hona, får jag det till.
Ytterligare ett "husdjur" har jag funnit, en igelkott. Den, eller de, har säkert funnits här hela tiden men häromkvällen gick
den i gräset vid staketet. Vi har dessutom några katter som ogenerat använder tomten. En hade tom. flyttat in i friggeboden när det fortfarande saknades golv där. Så har vi kråkan, förstås, som är daglig gäst.
Häromkvället var det vacker fullmåne. Dessutom tronade Jupiter en liten bit till höger. Med hjälp av fågeltuben gick det lätt att se fyra av månarna. Ett litet program till ipoden visar universum utseende för respektive tidpunkt. Tack vare detta kommer det att bli enklare att hitta planeter, stjärnor och meteorer eftersom man tar med den ut och riktar den åt de olika väderstgrecken och man kan se ganska mycket på rätt ställe.
Idag gick jag vidare på nätet och sökte på Jupiter. På en site, Populär astronomi, fanns riktigt intressant material. Nu gäller det bara att lära sig fotografera alla ljussvaga objekt. Månen lyser så starkt att man måste blända ner ordentligt.
Denna bild är tagen med lilla contaxkameran genom zeisstuben. Skärpan blir nog inte bättre med dessa redskap.
Canon 50D med 300 mm + 1,4 extender ger detta resultat:
Morris kunde gå ända till havet idag utan att få andningsbesvär. Han har blivit bättre eller så är han bara kortklippt i ett ganska svalt och blåsigt väder. Har har ändå fått en respit, lite tid till skänks. Nu har han chansen att bli femton år, kanske t.o.m. sexton. Det är inte särskilt roligt att tala om en famiiljemedlem på det viset.
När vi gick virvlade fjärilar upp. De satt på stigen i stora skaror. Även citronfjärilen har dykt upp. Ett enda exemplar, en hona, får jag det till.
Ytterligare ett "husdjur" har jag funnit, en igelkott. Den, eller de, har säkert funnits här hela tiden men häromkvällen gick
den i gräset vid staketet. Vi har dessutom några katter som ogenerat använder tomten. En hade tom. flyttat in i friggeboden när det fortfarande saknades golv där. Så har vi kråkan, förstås, som är daglig gäst.
Häromkvället var det vacker fullmåne. Dessutom tronade Jupiter en liten bit till höger. Med hjälp av fågeltuben gick det lätt att se fyra av månarna. Ett litet program till ipoden visar universum utseende för respektive tidpunkt. Tack vare detta kommer det att bli enklare att hitta planeter, stjärnor och meteorer eftersom man tar med den ut och riktar den åt de olika väderstgrecken och man kan se ganska mycket på rätt ställe.
Idag gick jag vidare på nätet och sökte på Jupiter. På en site, Populär astronomi, fanns riktigt intressant material. Nu gäller det bara att lära sig fotografera alla ljussvaga objekt. Månen lyser så starkt att man måste blända ner ordentligt.
Denna bild är tagen med lilla contaxkameran genom zeisstuben. Skärpan blir nog inte bättre med dessa redskap.
Canon 50D med 300 mm + 1,4 extender ger detta resultat:
Ett universitet i fickan
Om jag skulle göra en lista över alla mina intressen, skulle en hel del komma från P1 på radion. De program som jag gillar är jag trogen lyssnare till. Men det går inte alltid att lyssna till dem, inte ens om man har radio i mobiltelefonen och hörlurar. Men nu har SR poddat de allra flesta programserier så att de går att ladda ner i datorn. Och den dator som man alltid kan bära med sig heter iPod touch. Den finns ju också som telefon, Iphone, men den är för dyr. Min Nokia håller säkert ett bra tag till.
Hittills har jag lyssnat till Spanarna, På minuten, Språket och en hel del andra bra program. Dessutom finns det mängder med litteratur att lyssna till, en del gratis, andra relativt överkomliga. Så har gamle P G Wodehouses böcker åter blivit tillgängliga, på engelska visserligen, men där genomför man en nyutgivning av dem. På svenska bibliotek är väl alla exemplar sönderlästa: på sextio- och sjuttiotalen läste vi hans böcker flitigt hemma. En mycket älskad TV-serie gick också förr med Hugh Laurie (Wooster) och Stephen Fry (Jeeves). Visserligen var Wodehouse i nazisternas tjänst under 2. världskriget, efter att ha blivit tillfångatagen på sitt franska gods, men det föklarar han med att han var en "politisk idiot". Men det förtar dock inte hans humor och stilistiska förmåga.
Men det som överraskat mest i iPodvärlden är de många föreläsningar i skilda ämnen som erbjuds alldeles gratis från en mängd universitet och högskolor. En del är bara ljudfiler men många är TV-inspelningar. Ofta högklassigt och kunskapsrikt och därmed underhållande. Här finns mycket att beta av.
David och Johanna har också varit hemma i veckan. Kort men kärkommet besök.
Vädret skiftar. Just nu ösregnar det men för ett par dar sedan var det högsommarvärme. Det är dags för amiralfjärilen att visa sig. Fjärilsbusken gör sin tjänst. Den här fräscha fjärilen borde vara född i Sverige flyttar antagligen till
medelhavsområdet.
Hittills har jag lyssnat till Spanarna, På minuten, Språket och en hel del andra bra program. Dessutom finns det mängder med litteratur att lyssna till, en del gratis, andra relativt överkomliga. Så har gamle P G Wodehouses böcker åter blivit tillgängliga, på engelska visserligen, men där genomför man en nyutgivning av dem. På svenska bibliotek är väl alla exemplar sönderlästa: på sextio- och sjuttiotalen läste vi hans böcker flitigt hemma. En mycket älskad TV-serie gick också förr med Hugh Laurie (Wooster) och Stephen Fry (Jeeves). Visserligen var Wodehouse i nazisternas tjänst under 2. världskriget, efter att ha blivit tillfångatagen på sitt franska gods, men det föklarar han med att han var en "politisk idiot". Men det förtar dock inte hans humor och stilistiska förmåga.
Men det som överraskat mest i iPodvärlden är de många föreläsningar i skilda ämnen som erbjuds alldeles gratis från en mängd universitet och högskolor. En del är bara ljudfiler men många är TV-inspelningar. Ofta högklassigt och kunskapsrikt och därmed underhållande. Här finns mycket att beta av.
David och Johanna har också varit hemma i veckan. Kort men kärkommet besök.
Vädret skiftar. Just nu ösregnar det men för ett par dar sedan var det högsommarvärme. Det är dags för amiralfjärilen att visa sig. Fjärilsbusken gör sin tjänst. Den här fräscha fjärilen borde vara född i Sverige flyttar antagligen till
medelhavsområdet.