... i de yttersta dagarna ...
Den 30 dcecember kan ju i en mening räknas till de yttersta dagarna. Man kan se tillbaka på ett helt år av allehanda omskakande men också glädjande händelser. Som kristen är man inte särskilt förföljd, i alla fall inte så att folksäger det i ansiktet och om det som sägs på ryggen vet man inget om. Bättre att tolka och tyda allt till det bästa.
Men att det finns en antikristen tendens på olika håll i samhället är ju ingen nyhet. Det senaste i den vägen handlar om vad påven egentligen sa i sitt tal till curian. Inte var det något angrepp på homosexuella, som en del slarvigt pålästa journalister påstått. En artikel ur Dagen från julafton visar klart vad påven egentligen sa'.
En annan artikel ur Smålandsposten ger en känga åt självaste diskrimineringsombudsmannen. Själv känner jag mig både kränkt och diskriminerad när jag läser följande :
På den annars intressanta mediekritiska bloggen Second Opinion kritiserar kanslichefen på Ombudsmannen för diskriminering på grund av sexuell läggning(HomO) George Svéd det faktum att Dagens Nyheter återgivit påvens tal. Inte då för att referatet var uppenbart felaktigt, utan för att man "tillskriver religiösa extremister så stort utrymme". En miljard katoliker är alltså religiösa extremister. Förstår en ombudsman som jobbar med diskriminering att han exkluderar inte minst invandrade katoliker i Sverige med sitt språkbruk?
Dessutom säger kanslichefen på den statliga myndigheten att "Vatikanstaten inte bör ha någon inverkan på det världsliga området". Undrar hur den nya svenska ambassadören vid den Heliga Stolen Ulla Gudmundsson uppfattar att en svensk ämbetsman vänder sig mot en aktör som på många sätt driver en politisk linje som sammanfaller med den svenska? Under julnatten talade påven för fred, för världens utsatta barn och han tog speciellt upp situationen i Somalia, Sudan och i Mellanöstern. Viktiga politiska mål för katoliker, protestanter, muslimer, sekulära, svenskar och somalier. Trist bara att en svensk myndighet inte erkänner detta.
Det vore intressant att veta om dylika påståenden har stöd i diskrimineringsombudsmannens inatruktion. Vill man göra sig besväret går det an att titta in i de lagar som nämnda ombudsmannainstitution har att beivra - och för den delen också efterleva.
Vi var på IKEA i eftermiddags och handlade. I vimlet skymtade vi biskop Bertil och genast kom en massa goda minnen till oss från en tid då han mer än andra stod i centrum för våra andliga tänknade. Denne biskop har också en blogg med ett klart budskap. Vill man få ett alternativ till den alltmer tilltagande "f**ck it" mentalitet som breder ut sig, ska man läsa hans tankar.
Fåglarna har inte varit lika framträdande de sista dagarna. Några sångsvanar passerade och en bofink visa upp sig:
Men att det finns en antikristen tendens på olika håll i samhället är ju ingen nyhet. Det senaste i den vägen handlar om vad påven egentligen sa i sitt tal till curian. Inte var det något angrepp på homosexuella, som en del slarvigt pålästa journalister påstått. En artikel ur Dagen från julafton visar klart vad påven egentligen sa'.
En annan artikel ur Smålandsposten ger en känga åt självaste diskrimineringsombudsmannen. Själv känner jag mig både kränkt och diskriminerad när jag läser följande :
På den annars intressanta mediekritiska bloggen Second Opinion kritiserar kanslichefen på Ombudsmannen för diskriminering på grund av sexuell läggning(HomO) George Svéd det faktum att Dagens Nyheter återgivit påvens tal. Inte då för att referatet var uppenbart felaktigt, utan för att man "tillskriver religiösa extremister så stort utrymme". En miljard katoliker är alltså religiösa extremister. Förstår en ombudsman som jobbar med diskriminering att han exkluderar inte minst invandrade katoliker i Sverige med sitt språkbruk?
Dessutom säger kanslichefen på den statliga myndigheten att "Vatikanstaten inte bör ha någon inverkan på det världsliga området". Undrar hur den nya svenska ambassadören vid den Heliga Stolen Ulla Gudmundsson uppfattar att en svensk ämbetsman vänder sig mot en aktör som på många sätt driver en politisk linje som sammanfaller med den svenska? Under julnatten talade påven för fred, för världens utsatta barn och han tog speciellt upp situationen i Somalia, Sudan och i Mellanöstern. Viktiga politiska mål för katoliker, protestanter, muslimer, sekulära, svenskar och somalier. Trist bara att en svensk myndighet inte erkänner detta.
Det vore intressant att veta om dylika påståenden har stöd i diskrimineringsombudsmannens inatruktion. Vill man göra sig besväret går det an att titta in i de lagar som nämnda ombudsmannainstitution har att beivra - och för den delen också efterleva.
Vi var på IKEA i eftermiddags och handlade. I vimlet skymtade vi biskop Bertil och genast kom en massa goda minnen till oss från en tid då han mer än andra stod i centrum för våra andliga tänknade. Denne biskop har också en blogg med ett klart budskap. Vill man få ett alternativ till den alltmer tilltagande "f**ck it" mentalitet som breder ut sig, ska man läsa hans tankar.
Fåglarna har inte varit lika framträdande de sista dagarna. Några sångsvanar passerade och en bofink visa upp sig:
Hedpiplärka mm (julafton, typ)
Vintersolståndet inleddes med bländande ljus - solen har ju inte synts på veckor. Det blev ett par timmar med Morris på stranden.
Det har blåst bra senaste dagarna, stranden var bar spår av detta genom alla stenar som följt med upp, fastsatta som de var i tångruskor. Jag har funderat på hur starkt "lim" naturen kan åstadkomma när tångruskan sitter bergfast vid stenen. Själva fogen går inte att få loss, åtminstone inte med handkraft. Snarare går tången sönder lite högre upp i stjälken. Något att bli doktor på? Kanske ett nobelpris - i dessa tider är det ju mer aktuellt än annars.
Igår var vi på Stadsteatern i Göteborg och såg Sista dansen. Den pjäsen har gått för utsålda hus och lär fortsätta så hela våren. Expressens recension t.ex. Om jag trodde att det skulle handla om något som liknade Let´s dance, blev jag grymt besviken - eller snarare lättad. Det handlade om ett äldreboende, eller vad man nu ska kalla ett ställe där mer eller mindre senila äldre människor lever, minns, glömmer, äter, blir "förälskade" och kissar på sig. Att en stor del av publiken bestod av grupper av åldringsvårdare var det ingen tvekan om. Resten bestod av ossa andra som kanske har tio år kvar till nämnda boendeform. Om vi har tur. Vi gick inte i pausen, kanske för att skådespelarna var ganska roliga att höra - och minnas från alla våra teaterår. De spelade mycket övertygande - och förutsägbart. Efter pausen blev det alltså inget överraskande slut
Och nu har det varit julafton. Emily och Hannu har tillverkat en pepparkaksborg. Det är så trevligt att se dem jobba tillsammans i köket.
Idag är det juldag. Vinåkören med Lilia och mig har haft ett framträdande i Vinbergs kyrkas julotta. De ca 35 kyrkobesökarna fick förutom körsång en god predikan.
Katolsk mässa är det först kl 17.00 i Falkenberg. Det kunde bli ett par timmar till Årnäshalvön och ett nytt försök att fånga hedpiplärkan på bild. Solsken, någon minusgrad och lättrampade stigar ner till viken där ett halvt dussin skådare ställt upp sina kikare. Och där var den. Stundtals satt den blickstilla och verkade helt obekymrad över de båda yngre fotografer som försökte få den att sätta sig på deras långa linser. Det lyckades nu inte men de kom bra nära. Jag fick använda mig av digiscoping (fotografera genom tuben) för att få närbilder:
Det gick ju bra. Det blev också en del bilder genom telelinsen men trots stativ var det inte lätt att få samma skärpa då man måste förstora upp motivet.
Så nu har jag mängder med bilder i min dator, alldeles för många naturligtvis och i sinom tid kommer jag att rensa. Men att vara välförsedd med bilder ur olika vinklar på en så sällsynt fågel (tredje gången den blivit sedd i Sverige på 100 år) känns som en rikedom.
Det har blåst bra senaste dagarna, stranden var bar spår av detta genom alla stenar som följt med upp, fastsatta som de var i tångruskor. Jag har funderat på hur starkt "lim" naturen kan åstadkomma när tångruskan sitter bergfast vid stenen. Själva fogen går inte att få loss, åtminstone inte med handkraft. Snarare går tången sönder lite högre upp i stjälken. Något att bli doktor på? Kanske ett nobelpris - i dessa tider är det ju mer aktuellt än annars.
Igår var vi på Stadsteatern i Göteborg och såg Sista dansen. Den pjäsen har gått för utsålda hus och lär fortsätta så hela våren. Expressens recension t.ex. Om jag trodde att det skulle handla om något som liknade Let´s dance, blev jag grymt besviken - eller snarare lättad. Det handlade om ett äldreboende, eller vad man nu ska kalla ett ställe där mer eller mindre senila äldre människor lever, minns, glömmer, äter, blir "förälskade" och kissar på sig. Att en stor del av publiken bestod av grupper av åldringsvårdare var det ingen tvekan om. Resten bestod av ossa andra som kanske har tio år kvar till nämnda boendeform. Om vi har tur. Vi gick inte i pausen, kanske för att skådespelarna var ganska roliga att höra - och minnas från alla våra teaterår. De spelade mycket övertygande - och förutsägbart. Efter pausen blev det alltså inget överraskande slut
Och nu har det varit julafton. Emily och Hannu har tillverkat en pepparkaksborg. Det är så trevligt att se dem jobba tillsammans i köket.
Idag är det juldag. Vinåkören med Lilia och mig har haft ett framträdande i Vinbergs kyrkas julotta. De ca 35 kyrkobesökarna fick förutom körsång en god predikan.
Katolsk mässa är det först kl 17.00 i Falkenberg. Det kunde bli ett par timmar till Årnäshalvön och ett nytt försök att fånga hedpiplärkan på bild. Solsken, någon minusgrad och lättrampade stigar ner till viken där ett halvt dussin skådare ställt upp sina kikare. Och där var den. Stundtals satt den blickstilla och verkade helt obekymrad över de båda yngre fotografer som försökte få den att sätta sig på deras långa linser. Det lyckades nu inte men de kom bra nära. Jag fick använda mig av digiscoping (fotografera genom tuben) för att få närbilder:
Det gick ju bra. Det blev också en del bilder genom telelinsen men trots stativ var det inte lätt att få samma skärpa då man måste förstora upp motivet.
Så nu har jag mängder med bilder i min dator, alldeles för många naturligtvis och i sinom tid kommer jag att rensa. Men att vara välförsedd med bilder ur olika vinklar på en så sällsynt fågel (tredje gången den blivit sedd i Sverige på 100 år) känns som en rikedom.
Jullov
Ett så skönt ord - jullov. Var det inte Pippi Långstrump som började skolan bara för att hon skulle få sommarlov, jullov osv.?
Egentligen skulle denna dag bestå av perosnalkonferens och julbord, men eftersom jag jobbade på min lediga gårdag,. gick det bra att vara hemma idag. Istället för julbord var Lilia och jag på ett ganska överfullt Stålboms café. Kaffe och smörgås mm var säkert en väl så nyttig kost som ett juklbord på Elit Plaza hotel.
Emily har varit mycket flitig med att framställa diverse julkonfekt, lussekatter och annat som hör julen till. Det blir egentligen inte förrän den 27 dec som hela familjen kan vara samlad. Men så är det när vissa bor långt bort - det är ändå värdefullt att alla kan samlas.
Idag var Anna och Emily eniga om att möblera om. Matsalsbord och soffa bytte plats och plötsligt kändes rummet bra mycket större.
Egentligen skulle denna dag bestå av perosnalkonferens och julbord, men eftersom jag jobbade på min lediga gårdag,. gick det bra att vara hemma idag. Istället för julbord var Lilia och jag på ett ganska överfullt Stålboms café. Kaffe och smörgås mm var säkert en väl så nyttig kost som ett juklbord på Elit Plaza hotel.
Emily har varit mycket flitig med att framställa diverse julkonfekt, lussekatter och annat som hör julen till. Det blir egentligen inte förrän den 27 dec som hela familjen kan vara samlad. Men så är det när vissa bor långt bort - det är ändå värdefullt att alla kan samlas.
Idag var Anna och Emily eniga om att möblera om. Matsalsbord och soffa bytte plats och plötsligt kändes rummet bra mycket större.
Datorer som blivit över
Mitt skrivbord behärskas nu av två stora bildskärmar, båda på 19", den ena gammaldags och stor som en TV-apparat men fullt fungerande, den andra en platt skärm som inte tar stort större plats än den rundade fot den står på. Jag testar. Så står det en 17" skärm på golvet som också fungerar. Lilias gamla dator har stått oanvänd bra länge och istället för att åka till återvinningen kommer den att pryda ett köksbord i Reftele och fortsätta göra tjänst.
Vad vi gör med 17-tummaren vet jag inte, det bjuder emot att dumpa fungerande prylar. Min gamla dator som jag köpte "på jobbet" har hängt sig men jag får väl undersöka den också. Kanske väntar ett datorbygge som pensiopnärsprojekt? Hårddiskar är inte så dyra och ett moderbord (heter de så) kan man säkert köpa och vips har man en modern stationär dator. Det kan vara värt ett försök.
Julsånger strömmar ut från P2:s hemsida sedan någon dag. De verkar gå dygnet runt med ett mycket tydligt kristet budskap. Det är ovanligt att statskontrollerade P2 profilerar sig så. Adolf Fredriks ungdomskör gör sitt bästa tillsammans med Orfei drängar och andra storheter. Jag kan inte låta bli att tänka på att Viktor Rydberg vinner elevernas hjärtan, inte bara för Gläns över sjö och strand, Singoalla eller Tomten. Hans eget livsöde fascinerar. Plötsligt får Viktor Rydbergsgatan i Göteborg ett ansikte eller snarare en historia.
På fågelfronten intet nytt, mja, hedpiplärkan och den svarthakade buskskvättan är kvar på Årnäsudden, mindre sångsvan har man kunnat se vid Ramsjöholm och en troligen förrymd parkanka, mandarinand, hona, har synts i Ätran nedanför Vallarna. Det stora dragplåstret just nu är dock ismåsen i Simrishamn, som snart har stannat en vecka och fortfarande lockar stora skaror. Jag har visserligen inte varit där, men jag minns all uppståndelse förra gången en ismås gästade oss, den gången i Lerkil i Kungsbacka kommun. Den kom också den 5 december (2004) liksom Simrishamnmåsen och stannade en dryg månad och satt för det mesta vid hamninloppet på en vitmålad sten. Eftersom den håller till på isen och lever i symbios med isbjörnar, kändes väl den vita färgen hemtam. Fotograferande skådare kunde komma på 2½ m håll med sina kameror utan att fågeln flydde: den satt bara still och tittade på de märkliga "isbjörnarna" som fylkades runt omkring. Jag fick ett stort antal bilder från nära håll.
Nu har jag säkert hört fyra eller fem varianter av Det är en ros utsprungen. Bara nu inte folk blir allergiska mot alltför mycket julmusik så här långt i förväg, då har ju satsningen förfelat sitt syfte. O helga natt .... God natt!
Vad vi gör med 17-tummaren vet jag inte, det bjuder emot att dumpa fungerande prylar. Min gamla dator som jag köpte "på jobbet" har hängt sig men jag får väl undersöka den också. Kanske väntar ett datorbygge som pensiopnärsprojekt? Hårddiskar är inte så dyra och ett moderbord (heter de så) kan man säkert köpa och vips har man en modern stationär dator. Det kan vara värt ett försök.
Julsånger strömmar ut från P2:s hemsida sedan någon dag. De verkar gå dygnet runt med ett mycket tydligt kristet budskap. Det är ovanligt att statskontrollerade P2 profilerar sig så. Adolf Fredriks ungdomskör gör sitt bästa tillsammans med Orfei drängar och andra storheter. Jag kan inte låta bli att tänka på att Viktor Rydberg vinner elevernas hjärtan, inte bara för Gläns över sjö och strand, Singoalla eller Tomten. Hans eget livsöde fascinerar. Plötsligt får Viktor Rydbergsgatan i Göteborg ett ansikte eller snarare en historia.
På fågelfronten intet nytt, mja, hedpiplärkan och den svarthakade buskskvättan är kvar på Årnäsudden, mindre sångsvan har man kunnat se vid Ramsjöholm och en troligen förrymd parkanka, mandarinand, hona, har synts i Ätran nedanför Vallarna. Det stora dragplåstret just nu är dock ismåsen i Simrishamn, som snart har stannat en vecka och fortfarande lockar stora skaror. Jag har visserligen inte varit där, men jag minns all uppståndelse förra gången en ismås gästade oss, den gången i Lerkil i Kungsbacka kommun. Den kom också den 5 december (2004) liksom Simrishamnmåsen och stannade en dryg månad och satt för det mesta vid hamninloppet på en vitmålad sten. Eftersom den håller till på isen och lever i symbios med isbjörnar, kändes väl den vita färgen hemtam. Fotograferande skådare kunde komma på 2½ m håll med sina kameror utan att fågeln flydde: den satt bara still och tittade på de märkliga "isbjörnarna" som fylkades runt omkring. Jag fick ett stort antal bilder från nära håll.
Nu har jag säkert hört fyra eller fem varianter av Det är en ros utsprungen. Bara nu inte folk blir allergiska mot alltför mycket julmusik så här långt i förväg, då har ju satsningen förfelat sitt syfte. O helga natt .... God natt!
Tillökning i familjen
När en liten en har sällat sig till de lite större, kan glädjen kännas stor. Jag tänker naturligvis på den lilla mini-datorn, som nu tar plats i min ryggsäck. Den väger 1,1 kg (själv lär jag ha vägt över fem som nyfödd) och det är mycket tacknämligt. 160 Gb går att lagra i den, skärmen är inte mycket att skryta över men den kan nästan allt som en större laptop kan. Den som nedkom för några månader sedan har Lilia med glädje tagit över. Den är knappt använd. Föregångaren hängde sig hela tiden (!) men innan jag hänger upp den i ett snöre måste jag rädda alla Lilias filer. Fyra år drygt, eller är det fem? Längre än så klarar de sig inte. Min datakunnige kollega menar att damma kring processorn och sliten hårddisk är sådant som bryter ned de oumbärliga.
Torsdag är fridag. Den danska gårdshunden Sixten är inackorderad denna vecka när ena dottern med familj solar sig i glansen av det kanariska ljuset. Det är två hundar som stretar och drar eller galopperar på sandstranden:
Meningen var att jag skulle återvända till Årnäshalvöns naturreservat för att få bättre foton av fåglarna. Det regnade när jag satte mig i bilen. Misstaget var att jag gick in igen. Jag borde åkt för sedan kom solen. Då åkte jag, nästan lagom till regnet. Jodå, den västliga svarthakade busksvättan fanns kvar, hedpiplärkan hade visat upp sig och vissa fick helt underbara bilder. Det är bara att gratulera! Jag fick nöja mig med ett par skärpiplärkor. Men de är ju Guds skapade varelser de också och flyga kan de. Snarlika är de också.
Det märks att eleverna är trötta. Ett och annat mail singlar ned med bön om att få lämna in än det ena, än det andra lite senare. Dock inte så att det påverkar betyget. Jojo. Framtidens kakor ska kunna ätas och behållas. Det var andra bullar förr:
Gustav Vasa lär ha rekommenderat hålkakor som kunde stå sig i sexton år. Där fick vi knäckebrödet, Wasa spisbröd heter det nog fortfarande. Men det var ju välbetänkt eftersom missväxt kunde komma flera år i rad. Då var det vanligare att livet faktiskt slutade vid 30. Fast då fanns det inte så mycket att välja på. Hade man en kaka bröd så fick man äta den. Och sedan var den slut.
Torsdag är fridag. Den danska gårdshunden Sixten är inackorderad denna vecka när ena dottern med familj solar sig i glansen av det kanariska ljuset. Det är två hundar som stretar och drar eller galopperar på sandstranden:
Meningen var att jag skulle återvända till Årnäshalvöns naturreservat för att få bättre foton av fåglarna. Det regnade när jag satte mig i bilen. Misstaget var att jag gick in igen. Jag borde åkt för sedan kom solen. Då åkte jag, nästan lagom till regnet. Jodå, den västliga svarthakade busksvättan fanns kvar, hedpiplärkan hade visat upp sig och vissa fick helt underbara bilder. Det är bara att gratulera! Jag fick nöja mig med ett par skärpiplärkor. Men de är ju Guds skapade varelser de också och flyga kan de. Snarlika är de också.
Det märks att eleverna är trötta. Ett och annat mail singlar ned med bön om att få lämna in än det ena, än det andra lite senare. Dock inte så att det påverkar betyget. Jojo. Framtidens kakor ska kunna ätas och behållas. Det var andra bullar förr:
Gustav Vasa lär ha rekommenderat hålkakor som kunde stå sig i sexton år. Där fick vi knäckebrödet, Wasa spisbröd heter det nog fortfarande. Men det var ju välbetänkt eftersom missväxt kunde komma flera år i rad. Då var det vanligare att livet faktiskt slutade vid 30. Fast då fanns det inte så mycket att välja på. Hade man en kaka bröd så fick man äta den. Och sedan var den slut.
Så bra, så bra!
Igår var det söndag, första advent. Vi besökte Falkenbergs kyrka, som nyligen blivit helrenoverad. Ingen kamera medtagen, tyvärr, men det blev mycket lyckat, färger som harmoniserade med varandra. Leandersson predikade, i alla avseenden en benådad präst. Och en som håller sig till de centrala.
På kvällen var vi i konserthuset i Göteborg och lyssnade till Manhattan Transfer, den fantastiska grupp som hållit ihop i hur många år som helst, sedan i början av 1970-talet. I inledningen berättade man om sitt tidigare besök i Göteborg 1976. Lilia var där då, jag var väl barnvakt. Men nu var vi där tillsammans och jag insåg vilka kvaliteter den här gruppen har. Göteborgs symoniker med sina duktiga dirigenter och världsberömda solister har givit oss vanan att se och höra fantastiska begåvningar. Men den här gruppen med sina musiker stod inte efter på någon punkt. Tre av de ursprungliga sångarna var med i kvartetten när Lilia var där för en mansålder sedan.Här ett smakprov via YouTube.
Lilia har länge tyckt att vi haft en bil för mycket. Det verkar som om vi kan ändra detta ganska snart.
Ikväll var det årsmöte i skolans ekonomiska förening. En friskola som knappt har tio år på nacken, har idag ca 1000 elever och högt anseende. Till detta ska läggas ca 200 000 möjliga kronor att årligen fördela som premier av olika slag. Kitas gymnasium i Göteborg (samt Borås och Jönköping numer) heter denna märkliga inrättning.
På kvällen var vi i konserthuset i Göteborg och lyssnade till Manhattan Transfer, den fantastiska grupp som hållit ihop i hur många år som helst, sedan i början av 1970-talet. I inledningen berättade man om sitt tidigare besök i Göteborg 1976. Lilia var där då, jag var väl barnvakt. Men nu var vi där tillsammans och jag insåg vilka kvaliteter den här gruppen har. Göteborgs symoniker med sina duktiga dirigenter och världsberömda solister har givit oss vanan att se och höra fantastiska begåvningar. Men den här gruppen med sina musiker stod inte efter på någon punkt. Tre av de ursprungliga sångarna var med i kvartetten när Lilia var där för en mansålder sedan.Här ett smakprov via YouTube.
Lilia har länge tyckt att vi haft en bil för mycket. Det verkar som om vi kan ändra detta ganska snart.
Ikväll var det årsmöte i skolans ekonomiska förening. En friskola som knappt har tio år på nacken, har idag ca 1000 elever och högt anseende. Till detta ska läggas ca 200 000 möjliga kronor att årligen fördela som premier av olika slag. Kitas gymnasium i Göteborg (samt Borås och Jönköping numer) heter denna märkliga inrättning.