Jag bryr mig bara om de små tingen
Om lite mer än två månader fyller jag 65. Det är en betydelsefull milstolpe. Då har jag rätt att vara hemma och ändå har (en del av) min försörjning tryggad. Dock skulle en sådan pensionärstillvarao kännas mycket främmande: att inte ha någonstans att gå eller åka till, de vanliga arbetsuppgifterna som man skött i snart 40 år skulle inte finnas kvar...
Men jag har bestämt mig, de närmaste två åren kommer jag att jobba ca 60% på tre dagar i veckan. Min rektor var mycket nöjd med detta arrangemang. Om man får vara frisk, vill säga. Det betyder att jag inte behöver ta ut hela pensionen... men å andra sidan, vilka chanser har en överviktig diabetiker att bli 95? Det kanske vore lika bra att ta ut rubbet så länge man kan.
En av mina grannar, som jag lärt känna under mina hundpromenader, har dött. Sist jag talade med honom, på sensommaren, verkade han pigg sina 88 år till trots, men har ar tydligen blivit sjuk i omgångar och legat på sjukhus. Nu är han borta och det känns tomt. På hans marker kommer gissningsvis ett antal villor att byggas även om den gamla gården förhoppningsvis blir kvar.
Ingen vet sitt öde, hur gammal man blir, vad morgondagen bär i sitt sköte eller vilka fåglar man kommer att få se.
Idag var det ett par handfullar rödvingetrastar som gick letade mat på de de nyligen snöfria åkrarna i sällskap med starar, måsfåglar och vipor. När Morris verkade nöjd fick han gå in för att sova förmiddag och jag åkte till Munkagårdsfloen, Stark vind men vårkänslan har definitiv kommit. Det hade även tio sothönor, som letade ätbara örter nere i Munkagårdsfloens grunda vatten.
Lite längre ut hade ca 130 krickor parkerat. Alla stod vända åt samma håll för att min imera avkylningen.
En bild på den del av dem hade kunnat visas men något strul har det blivit, det får vänta till ett senare tillfälle.
Kunde inte låta bli
Glad påsk! Och ett stort Grattis till Morris. Han fyller 13 år idag. Korv på dig!
Strålande sol, minus sju tidigt - det måste bli en resa till till Tylösand. Jodå, den var på precis samma ställe som i förrgår. Nu är det bara digiscoping som gäller - alla försök att använda Canonkombinationen blev för smått och oskarpt. I sanningens namn ska väl erkännas att även lilla Nikon har sina begräsningar, men det beror mest på rörelseoskärpa. Men det går att åtgärda.
Gamla vägen genom Halland fick duga, Vårlikt landskap, tofsvipor i hisnande luftnummer. I Blekinge hade man fått tre dm snö sa' en skådare.
Det är påskdag. Mässan firas i Falkenberg kl 17.00. Det får gå det också.
Vinden har vänt. De senaste dagarnas nordlig isvindar har svängt. Sydvästan är redan på väg med förebud om regn.
Strålande sol, minus sju tidigt - det måste bli en resa till till Tylösand. Jodå, den var på precis samma ställe som i förrgår. Nu är det bara digiscoping som gäller - alla försök att använda Canonkombinationen blev för smått och oskarpt. I sanningens namn ska väl erkännas att även lilla Nikon har sina begräsningar, men det beror mest på rörelseoskärpa. Men det går att åtgärda.
Gamla vägen genom Halland fick duga, Vårlikt landskap, tofsvipor i hisnande luftnummer. I Blekinge hade man fått tre dm snö sa' en skådare.
Det är påskdag. Mässan firas i Falkenberg kl 17.00. Det får gå det också.
Vinden har vänt. De senaste dagarnas nordlig isvindar har svängt. Sydvästan är redan på väg med förebud om regn.
Praktejder
Att få se en praktejder har blivit ett slags dröm - nu har jag sett den. Eller så här - nar jag var helt ny som skådare var jag medveten om att de stora rariteterna nog inte skulle vara något för mig - det var alltför stort att tänka så. Men Efter sista året har jag lärt mig att rariteter snarare finns runt hörnet - kanske inte varje månad eller ens varje halvår men förr eller senare inträffar det. Och nu ligger det en praktejder sedan en vecka i vattnet mellan Tylön och fastlandet. Det var igår, fredagen den 21 mars. Klas Göran och jag bestämde oss snabbt sedan ett telefonlarm skvallrat om att den var synlig igen.
Bilderna blev som de blev i begynnande skymning kl 18.00, med mulet väder och lätt duggregn . Hoppas den är kvar ytterligare någon solid dag. Då åker jag dit med båda kamerorna.
Idag har vi hafr födelsedagskalas för Jakob och Joel - och gemensam påsklunch för hela famliljen, precis som det alltid varit. Tyvärr var David och Johanna inte med - SMHI hade utfärdat klass 2-varning pga krfaftig böå¨st och intensiv nederbörd. Uppemot tre dm snö förväntades. Men snön verkade ha hamnat i Blekinge och Skåne snarare än längre norrut.
Påsklov känns mycket skönt.
Bilderna blev som de blev i begynnande skymning kl 18.00, med mulet väder och lätt duggregn . Hoppas den är kvar ytterligare någon solid dag. Då åker jag dit med båda kamerorna.
Idag har vi hafr födelsedagskalas för Jakob och Joel - och gemensam påsklunch för hela famliljen, precis som det alltid varit. Tyvärr var David och Johanna inte med - SMHI hade utfärdat klass 2-varning pga krfaftig böå¨st och intensiv nederbörd. Uppemot tre dm snö förväntades. Men snön verkade ha hamnat i Blekinge och Skåne snarare än längre norrut.
Påsklov känns mycket skönt.
Skärmflygare i Sahara
Ikväll har jag inte fått gjort så mycket. Efter en liten tupplur efter middagen tittar jag på Program 9. Där befinner sig Michael Palin, den ständige världsresenären, i Sahara, där han gästar ett nomadfolk. Kamelkaravanen har kommit iväg - eller är det dromedarer? När den uråldriga logistiken nått en dagsmarsch eller två och sällskapet befinner sig på nästan ljusårs avstånd från den traditionella civilisationen, kommer en fransk skärmflygare farande med sin motordrvina fallskärmsvinge. Så är civilisationen ständigt där och tvingar sig på oss. Säger jag som sitter med en vanlig och en laptop, mailar och bloggar men kanske längtar till en Saharatillvaro, där man är så långt ifrån ett traditionellt liv man kan tänka sig.
Men en timme vid Morups Tånge unnade vi oss, Morris och jag. Platt, rätt stora vattensamlingar och ibland lite blött om skorna. Men jag minns vad Rockportförsäljaren sa: - Det är något med lädret, det är behandlat så att det blir vattentätt. Och det är det. Torrskodd trots att vattnet nästan gick upp till kanten.
Det börjar låta om fågellivet. Idag fanns där sex skärfläckor - tolv tidigare på dagen och 39 på Getterön.
- Hoppas flygturen från Afrika var givande. Välkomna hit!
Det kalla vädret består. Just nu är det måttliga nordliga vindar och snösjok ligger lite här och där. Mera snö ska komma och våra skärfläckor får det antagligen lite kinkigt med maten. Men de har troligen reserver och härdar säkert ut.
En klar måne härskar över himlen - jag testar med ett foto.
Vi beger oss hemåt över de tomma vidderna. Morris hade gärna jagat någon vildkanin men i naturreservat ska hundar vara kopplade.
Men en timme vid Morups Tånge unnade vi oss, Morris och jag. Platt, rätt stora vattensamlingar och ibland lite blött om skorna. Men jag minns vad Rockportförsäljaren sa: - Det är något med lädret, det är behandlat så att det blir vattentätt. Och det är det. Torrskodd trots att vattnet nästan gick upp till kanten.
Det börjar låta om fågellivet. Idag fanns där sex skärfläckor - tolv tidigare på dagen och 39 på Getterön.
- Hoppas flygturen från Afrika var givande. Välkomna hit!
Det kalla vädret består. Just nu är det måttliga nordliga vindar och snösjok ligger lite här och där. Mera snö ska komma och våra skärfläckor får det antagligen lite kinkigt med maten. Men de har troligen reserver och härdar säkert ut.
En klar måne härskar över himlen - jag testar med ett foto.
Vi beger oss hemåt över de tomma vidderna. Morris hade gärna jagat någon vildkanin men i naturreservat ska hundar vara kopplade.
Kulturvecka
Mitt i regnet och rusket dyker det upp en hop kulturevenemang. I söndags hade vi bestämt att åka till Akvarellmuseet i Skärhamn för att se sista dagen av utställningen Bilden, barnet och berättelsen. På vägen firade vi mässa i Kristus Konungens kyrka och träffade flera goda vänner. Tyvärr missade vi msgr Lars Cavallins undervisning.
Barnboksutställninge var överraskande intressant och innehållsrik. En guidad tur var nyckel till det hea - kanske det bästa vi hört på mången god utställning. Det var ju längesedan vi satt och läste barnböcker och massor av nyheter fanns att beskåda - ja, frågan var om det överhuvud var något som vi kände igen från "fornstora dar". Vad sägs om Carll Cneut, belgisk konstnär och hans fantastiska bilder - inte bara för barn. En annan, för mig ny bekantskap, var Gunna Grähs. Hennes bilder och texter var mycket inspirerande. När jag letade på nätet fann jag en uppsats om henne som kan vara intressant att läsa (Bildens betydelse i barnboken).
Dansken Cato Thau-Jensens bilder satte fantasin i rörelse. En annan inspirerande dansk tecknerska är Dorte Karrebaeck. Norrmannen Svein Nyhus bok om flickan som inte syntes var riktigt gripande.
På måndagen var det dags för teater - Nord-ost på Folkteaterns Lilla scen. Det var en historia om ockupationen av Duvbronikteatern i Moskva. En recension. En klass var med. 70 minuter förtätad ockupationsstämning för oss som i vanliga fall är ljusår från dylika väldsamheter - något att tänka på.
Så var vi på Konserthuset i torsdags och var med om en fantstisk musikkväll: Pinchas Zuckermans violin med tolkningar av Bach och Bruch. Till sist Gustavo Dudamels tolkning av Bethovens sjunde symfoni med en ungdomlig vitalitet som för tankarna till rockorkester! Kanske lite djärvt med väldigt uppfriskande. Mer sådant!
Fågelskådning har det blivit mycket tid till. Men strandskatorna är livliga och flyger över huvudet på en lite då och då. Våren är på väg. Bland ogräset i rabatterna är krokus och påskliljor redan långt komna. Vore inte min hög med orättade uppsatser så grymt hög kunde jag gärna lagt mig på alla fyra ett tag.
Barnboksutställninge var överraskande intressant och innehållsrik. En guidad tur var nyckel till det hea - kanske det bästa vi hört på mången god utställning. Det var ju längesedan vi satt och läste barnböcker och massor av nyheter fanns att beskåda - ja, frågan var om det överhuvud var något som vi kände igen från "fornstora dar". Vad sägs om Carll Cneut, belgisk konstnär och hans fantastiska bilder - inte bara för barn. En annan, för mig ny bekantskap, var Gunna Grähs. Hennes bilder och texter var mycket inspirerande. När jag letade på nätet fann jag en uppsats om henne som kan vara intressant att läsa (Bildens betydelse i barnboken).
Dansken Cato Thau-Jensens bilder satte fantasin i rörelse. En annan inspirerande dansk tecknerska är Dorte Karrebaeck. Norrmannen Svein Nyhus bok om flickan som inte syntes var riktigt gripande.
På måndagen var det dags för teater - Nord-ost på Folkteaterns Lilla scen. Det var en historia om ockupationen av Duvbronikteatern i Moskva. En recension. En klass var med. 70 minuter förtätad ockupationsstämning för oss som i vanliga fall är ljusår från dylika väldsamheter - något att tänka på.
Så var vi på Konserthuset i torsdags och var med om en fantstisk musikkväll: Pinchas Zuckermans violin med tolkningar av Bach och Bruch. Till sist Gustavo Dudamels tolkning av Bethovens sjunde symfoni med en ungdomlig vitalitet som för tankarna till rockorkester! Kanske lite djärvt med väldigt uppfriskande. Mer sådant!
Fågelskådning har det blivit mycket tid till. Men strandskatorna är livliga och flyger över huvudet på en lite då och då. Våren är på väg. Bland ogräset i rabatterna är krokus och påskliljor redan långt komna. Vore inte min hög med orättade uppsatser så grymt hög kunde jag gärna lagt mig på alla fyra ett tag.
Mera vår!
Solen segrade och med blåsten hamnade bakom en bastand plankvägg i fågeltornet. Själv hade jag en fantastisk utsikt över Munkagårdsfloens rika fågelliv. Oräkneliga skaror av gravänder, gräsänder, kanadagäss omgav de båda roständerna, ett brunandspar, bläsänder - ett tjog ca, fyra mindre sångsvanar, starar och lärkor i skyn. På avstånd anande annan skådare en kungsörn. Tydligt såg vi pilgrimsfalk, röd glada, fjällvråk och ormvråk. Ja, där var ju många fler men själva känslan av alla dessa fåglar var så mäktig.
Mitt i bild syns en brun fågel, en rostand. Frågan är om dessa båda änder är parkrymlingar eller rentav vilda. De saknar ringmärkning i vart fall.
Sångsvanarna var många och i vissa fall kunde man urskilja hela familjer med förra årets ungar i sällskap.
Efter en stunds letande hittade jag alla fyra tundrasvanar eller mindre sångsvan, som de också kallas. De ska längst upp i norr, dit för övrigt en hel del sångsvanar också ska förflytta sig för att häcka.
Tyvärr är inte skärpan så bra, men den mindre sångsvanens näbb skvallrar om vad det är för en art - den har mindre gult på näbben än sångsvanen.
Jag kanske ändå ska ta med roskarlen från i förrgår ute på tången. Ingen vidare bild men som vårtecken är den minst lika värdefull som resten av de flygande vännerna. Den är dock skygg och svår att komma nära. Jag borde haft med mig ett stativ!
Mitt i bild syns en brun fågel, en rostand. Frågan är om dessa båda änder är parkrymlingar eller rentav vilda. De saknar ringmärkning i vart fall.
Sångsvanarna var många och i vissa fall kunde man urskilja hela familjer med förra årets ungar i sällskap.
Efter en stunds letande hittade jag alla fyra tundrasvanar eller mindre sångsvan, som de också kallas. De ska längst upp i norr, dit för övrigt en hel del sångsvanar också ska förflytta sig för att häcka.
Tyvärr är inte skärpan så bra, men den mindre sångsvanens näbb skvallrar om vad det är för en art - den har mindre gult på näbben än sångsvanen.
Jag kanske ändå ska ta med roskarlen från i förrgår ute på tången. Ingen vidare bild men som vårtecken är den minst lika värdefull som resten av de flygande vännerna. Den är dock skygg och svår att komma nära. Jag borde haft med mig ett stativ!
Vårtecken
Det blåsiga vädret håller i sig samtidigt som den mildaste vintern någonsin (?) lockar hit flyttfåglarna alldeles för tidigt. Ute på tången är det svårt att stå rak. Morris ställer sig i vinden och öronen står rakt ut, inte olikt ett par måsvingar som får måsen att stå still i luften. Men denna dag är det inte lätt för dem heller att hålla stånd, swissch så har någon trut tappat taget och fått följa med vinden en bra bit baklänges. Det påminner om vindsurfarna i Apelviken, Varberg fast tvärtom. Där ska det gå så fort som möjligt när de parerar stormbyarna iförda vårtvarm dräkt och yllemössa.
Det "nya" objektivet, Canon 70 - 300 mm/4-5,6, som blev mitt på en Traderasuktion för 610:- har jag prövat nu. Det är lätt och ett gott alternativ för semesterbilder. Om det är stöldbegärligt är svårt att säga - en pundare frågar inte efter det om han behöver några hundra - men man behöver inte ta med sig dyrgripen i tid och otid.
Skärpan är väl inte i klass med det andra telet men för vanliga foton duger det.
Massor av strandskator vandrar omkring och kör ner sina långa näbbar i strandängarnas jord för att leta mask.
På hundpromenaden passerar vi en gammal gård som påminner om det lantliga livet för ett antal decennier sedan. Ett och annat redskap står ute sedan lång tid och är delvis överväxt med gräs. Att tiden rusat ifrån den här idyllen är väl uppenbart men skönhetsvärdena kommer att överleva länge än.
I den här delen av Sverige är stenmurar vanliga. Längre tillbaka gjordes de ofta av slanor, säkert gran, men under Gustav III:s tid utgick ett påbud att gärdesgårdar skulle vara gjorda av sten då träna behövdes för andra ändamål. Även kring den här gården finns vackra murar. Om stenar kunde tala ...
Småfåglarna jagar varandra mellan björkarna, tagoxar, blåmesar, gulsparvar och grönfinkar har sattigång sångpaletten.
Det "nya" objektivet, Canon 70 - 300 mm/4-5,6, som blev mitt på en Traderasuktion för 610:- har jag prövat nu. Det är lätt och ett gott alternativ för semesterbilder. Om det är stöldbegärligt är svårt att säga - en pundare frågar inte efter det om han behöver några hundra - men man behöver inte ta med sig dyrgripen i tid och otid.
Skärpan är väl inte i klass med det andra telet men för vanliga foton duger det.
Massor av strandskator vandrar omkring och kör ner sina långa näbbar i strandängarnas jord för att leta mask.
På hundpromenaden passerar vi en gammal gård som påminner om det lantliga livet för ett antal decennier sedan. Ett och annat redskap står ute sedan lång tid och är delvis överväxt med gräs. Att tiden rusat ifrån den här idyllen är väl uppenbart men skönhetsvärdena kommer att överleva länge än.
I den här delen av Sverige är stenmurar vanliga. Längre tillbaka gjordes de ofta av slanor, säkert gran, men under Gustav III:s tid utgick ett påbud att gärdesgårdar skulle vara gjorda av sten då träna behövdes för andra ändamål. Även kring den här gården finns vackra murar. Om stenar kunde tala ...
Småfåglarna jagar varandra mellan björkarna, tagoxar, blåmesar, gulsparvar och grönfinkar har sattigång sångpaletten.