Erkänn att det är en Mercedes ...
... du helst vill ha. Jo, det var nog så för mig i alla fall. Min gamle far hade ett antal Mercedesbilar från slutet av 60-talet och framåt. En av dem fick jag överta - då hade den gått 56.000 mil och gav ändå ett antal tusenlappar i byte mot en nyare . Då hade den första hunnit rulla 64 000 mil, något som inte kändes i bilen. Sedan hade vi ytterligare två av det märket, en diesel och en bensin med automatlåda.
Men vad är då Merces i dag? Är det bara stjärnan som är kvar? Kvaliteten har sjunkit till långt under acceptabel nivå. Hur många har inte hört talas om de ständiga lackreparationerna som mercedsägarna tvingas genomgå med långa stilleståndstider som följd? Och nu har det hamnat i tidningen. DN skriver om detta i gårdagens tidning. Nu är det tyska flaggskeppet längst ner i botten på listan. Inte så många nöjda kunder ... ett vikande andrahandsvärde och fler Toyotor på vägarna, det blir följden. För redan förra året låg Toyota i topp när det gällde nöjda och belåtna kunder.
Då hade vi ännu inte bytt utan trodde på Volkswagens spargrisar Lupo. Det gick väl an så länge garantin gällde de futtiga två åren. Men när det skyddsnätet brustit och den ena reparationen av nästan nya bilar grävde sig ner i plånboken, var det dags att reagera. Dropparna eller ska vi säga dunkarna som fick det hela att rinna över uppstod när vi skulle betala närmare 3.500:- för en Lupo som fått elfnatt och alla varningssystem blinkade och tjöt - trots att bilen gick att köra och "att det inte var farligt". Men något fel hittade man inte, lite spary på kontakterna här och där hade småningom fått bilens själ i balans. När verkmästaren lite ursäktande urskuldade sig å bilmärketsv vägnar och räknade upp alla fel som just den sortens bilen haft enligt hans kännedom, insåg jag att det var dags att byta. Och vart skulle man gå? Kanske pröva något bilmärke överst på listan?
Så nu har vi tre Toyotor: två Aygo och en Yaris. Ingen har hunnit med mer än drygt 3000 mil under första året, men de två kommande åren täcks in av den treåriga garantin. De ska vara japaner som vågar sådant. Och vem man än talar med, som har någon erfarenhet av bilar i allmänhet, så intygar man att "Toyotor - dom bara går och går".
Och nog har väl de själ så det räcker! Om nu VW och Mercedes är så besjälade som de flesta tycks anse, så inte har det fått dem att sluta gå sönder. De skapar snarare själsliga lidanden för sina ägare. Och att VW med flera inte lyckats vända trenden på flera år är mer än märkligt - är det inte det cheferna är till för att ändra? Är är det där de själsliga lidandena är som störst?
Men vad är då Merces i dag? Är det bara stjärnan som är kvar? Kvaliteten har sjunkit till långt under acceptabel nivå. Hur många har inte hört talas om de ständiga lackreparationerna som mercedsägarna tvingas genomgå med långa stilleståndstider som följd? Och nu har det hamnat i tidningen. DN skriver om detta i gårdagens tidning. Nu är det tyska flaggskeppet längst ner i botten på listan. Inte så många nöjda kunder ... ett vikande andrahandsvärde och fler Toyotor på vägarna, det blir följden. För redan förra året låg Toyota i topp när det gällde nöjda och belåtna kunder.
Då hade vi ännu inte bytt utan trodde på Volkswagens spargrisar Lupo. Det gick väl an så länge garantin gällde de futtiga två åren. Men när det skyddsnätet brustit och den ena reparationen av nästan nya bilar grävde sig ner i plånboken, var det dags att reagera. Dropparna eller ska vi säga dunkarna som fick det hela att rinna över uppstod när vi skulle betala närmare 3.500:- för en Lupo som fått elfnatt och alla varningssystem blinkade och tjöt - trots att bilen gick att köra och "att det inte var farligt". Men något fel hittade man inte, lite spary på kontakterna här och där hade småningom fått bilens själ i balans. När verkmästaren lite ursäktande urskuldade sig å bilmärketsv vägnar och räknade upp alla fel som just den sortens bilen haft enligt hans kännedom, insåg jag att det var dags att byta. Och vart skulle man gå? Kanske pröva något bilmärke överst på listan?
Så nu har vi tre Toyotor: två Aygo och en Yaris. Ingen har hunnit med mer än drygt 3000 mil under första året, men de två kommande åren täcks in av den treåriga garantin. De ska vara japaner som vågar sådant. Och vem man än talar med, som har någon erfarenhet av bilar i allmänhet, så intygar man att "Toyotor - dom bara går och går".
Och nog har väl de själ så det räcker! Om nu VW och Mercedes är så besjälade som de flesta tycks anse, så inte har det fått dem att sluta gå sönder. De skapar snarare själsliga lidanden för sina ägare. Och att VW med flera inte lyckats vända trenden på flera år är mer än märkligt - är det inte det cheferna är till för att ändra? Är är det där de själsliga lidandena är som störst?
Måndagsmys
På fredagskvällen var det glatt 65-årskalas. Stina inlemmades i den stora skaran 40-talister, som nu kan se fram emot en massa spännande saker, där man får rabatt på det mesta. Ett mycket lyckat kalas! Inte minst alla ´barn och barnbarn, som vuxit till sig rejält sedan sist, när det nu var.
Goda grannar har vi massor av. I lördags var det kräftskiva, bara för vår gatstump. ett drygt 50-tal vuxna och barn hade sällat sig till tälten, där det hela gick av stapeln. Alla hade med sig mat och dryck. Lilia och jag hade originellt nog med oss en smörgåstårta istället för kräftor. Det gjorde nu inget, vi hade god kontakt med de omkringsittande. Stämningen ökade allteftersom. Att man blivit gammal visas väl också av att vi inte hade åtta starköl var utan en flaska alkoholfri cider och ett par lättöl. När vi tog oss hem vid 23-tiden fortsatte firandet ytterligare några timmar, men då sov vi sött.
Jo, igår fick jag schemat för denna vecka. Pga att den nya skolenheten inte är riktigt klar, får vi gå efter ett specialschema denna vecka. Det innebär att vi träffar våra elever en gång och ger dem rejält med uppgifter. O, må vi skörda rikligen ... Idag hade jag alltså 40 minuter. Men CD:n med Connelly - deckaren är rätt OK så de 20 milen känns bara lite långsamma. Imorgeon har jag 2 x 70 minuter och även på onsdag. På torsdag ingenting men en tandläkartid - men det kanske går att ändra i sista minuten.
Det har blåst rikligen i helgen och det fortsatte även idag. Den inplastade altanen är numer täckt av det som ska bli ved så att inte plasten blåser bort innan jag målat färdigt. Det ena skyfallet efter det andra tär hårt på maskeringstapen. Nu har jag övergått till silvertape, men det lossnar den också. Mysigt!
Frampå eftermiddagen var det dags att stoppa lite tidningar i spisen och elda upp den gamla skärbrädan. Det var också mysigt. Ett nytt hus har placerat sig emellan två andra nästan lika nya hus så nu har vi ytterligare mysiga fönster att titta på.
Något nytt på nätet heter Facebook. Lite nyfiken loggade jag in och skaffade mig tillträde till detta ställe. Det verkar vara ett slags chatställe för ungdomar för bilder av en massa elever dök upp. Hur jag kunde se detta blev jag inte klok på förrän jag upptäckte att facebooks medlemmar matchats mot min adressbok. Fast jag kan nog lova att förvåningen blir stor när dessa f.d. elever ser sin gamla lärare på bild. Men det är som med bloggandet, de flesta verkar vara mellan 15 och 25 och vi som nått mogen till övermogen ålder är inte så många i de sammanhangen. Fast vi blir allt fler i nätverken. Jag tänker på Lilias jättestora nätverk, där massor av mail utbyts dagligen. Men det får man inte tid med förrän man blir pensionär.
Goda grannar har vi massor av. I lördags var det kräftskiva, bara för vår gatstump. ett drygt 50-tal vuxna och barn hade sällat sig till tälten, där det hela gick av stapeln. Alla hade med sig mat och dryck. Lilia och jag hade originellt nog med oss en smörgåstårta istället för kräftor. Det gjorde nu inget, vi hade god kontakt med de omkringsittande. Stämningen ökade allteftersom. Att man blivit gammal visas väl också av att vi inte hade åtta starköl var utan en flaska alkoholfri cider och ett par lättöl. När vi tog oss hem vid 23-tiden fortsatte firandet ytterligare några timmar, men då sov vi sött.
Jo, igår fick jag schemat för denna vecka. Pga att den nya skolenheten inte är riktigt klar, får vi gå efter ett specialschema denna vecka. Det innebär att vi träffar våra elever en gång och ger dem rejält med uppgifter. O, må vi skörda rikligen ... Idag hade jag alltså 40 minuter. Men CD:n med Connelly - deckaren är rätt OK så de 20 milen känns bara lite långsamma. Imorgeon har jag 2 x 70 minuter och även på onsdag. På torsdag ingenting men en tandläkartid - men det kanske går att ändra i sista minuten.
Det har blåst rikligen i helgen och det fortsatte även idag. Den inplastade altanen är numer täckt av det som ska bli ved så att inte plasten blåser bort innan jag målat färdigt. Det ena skyfallet efter det andra tär hårt på maskeringstapen. Nu har jag övergått till silvertape, men det lossnar den också. Mysigt!
Frampå eftermiddagen var det dags att stoppa lite tidningar i spisen och elda upp den gamla skärbrädan. Det var också mysigt. Ett nytt hus har placerat sig emellan två andra nästan lika nya hus så nu har vi ytterligare mysiga fönster att titta på.
Något nytt på nätet heter Facebook. Lite nyfiken loggade jag in och skaffade mig tillträde till detta ställe. Det verkar vara ett slags chatställe för ungdomar för bilder av en massa elever dök upp. Hur jag kunde se detta blev jag inte klok på förrän jag upptäckte att facebooks medlemmar matchats mot min adressbok. Fast jag kan nog lova att förvåningen blir stor när dessa f.d. elever ser sin gamla lärare på bild. Men det är som med bloggandet, de flesta verkar vara mellan 15 och 25 och vi som nått mogen till övermogen ålder är inte så många i de sammanhangen. Fast vi blir allt fler i nätverken. Jag tänker på Lilias jättestora nätverk, där massor av mail utbyts dagligen. Men det får man inte tid med förrän man blir pensionär.
Nya klasser
Jaha, så är man då igång med undervisning igen. Nu handlar det om att lära mig namnen på alla nya elever - jag minns fortfarande hur pinsamt det kan vara när man blandar ihop några ansikten och namn upprepade gånger.
Lilias SK_vänner hälsade på och i väntan på middagen var vi två gubar ner vid tången för att se på fågellivet. Man ska alltid ha en riktigt kamera med sig - det lönar sig. Trots att det var ovanligt tomt på fåglar, förutom de allestädes närvarande trutarna, belönades vi med lite luftcirkus när en ilsken kråka i full karriär försöker ramma en ung brun kärrhök.
Kråkan missade förstås och ett tu tre hade kärrhöken övertaget men valde ändå att dra iväg.
Nybyggnationen strax intill har kommit igång på allvar. Den ena husgrunden efter den andra blir färdigställd och snart är det ett tättbebyggt villaområde strax intill.
Hundpromenaderna börjar bli söliga: den snart jämntjockt lager av spanska skogssniglar gör att man oavbrutet trampar i en hög av dem, där de ligger och suger i sig sina söndertrampade barn. Mördarsniglar ... har jag deras gener på skosulorna i hallen??!
Lilias SK_vänner hälsade på och i väntan på middagen var vi två gubar ner vid tången för att se på fågellivet. Man ska alltid ha en riktigt kamera med sig - det lönar sig. Trots att det var ovanligt tomt på fåglar, förutom de allestädes närvarande trutarna, belönades vi med lite luftcirkus när en ilsken kråka i full karriär försöker ramma en ung brun kärrhök.
Kråkan missade förstås och ett tu tre hade kärrhöken övertaget men valde ändå att dra iväg.
Nybyggnationen strax intill har kommit igång på allvar. Den ena husgrunden efter den andra blir färdigställd och snart är det ett tättbebyggt villaområde strax intill.
Hundpromenaderna börjar bli söliga: den snart jämntjockt lager av spanska skogssniglar gör att man oavbrutet trampar i en hög av dem, där de ligger och suger i sig sina söndertrampade barn. Mördarsniglar ... har jag deras gener på skosulorna i hallen??!
En bra dag
Idag var det äntligen vackert väder. Det är en fröjd att göra saker med sina händer - nu kom äntligen nockbräderna på plats på friggeboden. All skyddsplast som blåst omkring återställdes på altanen med silvertape, denna underbara uppfinning, som min granne tipsade mig om att använda på strategiska ställen där inte maskeringstape duger. Men så tog grundfärgen slut och så var det dags att gå i kyrkan. Mässa i Varberg denna vecka, fullsatt katolsk mässa alla jordens folk närvarande. Fint.
Svärsonen behövde låna en dragkrok, dvs en bil med dylik och som tack för hjälpen levererade han 2 kbm mellanlägg, dvs. sådant som skulle hamnat i en container fvb till återvinningen. Nu har istället jag en massa ved som kommer att återvinnas i sinom tid. Eftersom alla trämellanlägg är ca 80 cm långa och 5 - 8 cm i kvadrat, är de mycket lätt att stapla och kan packas tätt. Avlastning och upp på pallarna igen tog 50 minuter. Duktiga pojar, de flinka barnbarnen.
En dryg timme blev det ändå på Morups tånge. De flesta vadare har vadat vidare; pga. lågvatten finns det egetnligen inte så mycket att vada i. Istället kom det ena kanadensiska gåsstrecket efter det andra inflygande och snart var viken full av dessa lätt skränande gäss.
Sen kväll i S:t Nikolai kyrka, där kvartetten Vi fyra spelade/sjöng Grieg, Händel, Buxtehude och Bach bl.a. Kan det bli bättre? Inte upplevelsemässigt - detta var så skickligt och uttrycksfullt det kan bli. Det enda som skavde var bänkarna - en påminnelse om att själen sitter i en kropp. Men vad ska en kyrka påminna om?
Morris verkar vara bättre i sin mage. En viss nattlig beredskap för snabba utryckningar är dock av nöden.
Svärsonen behövde låna en dragkrok, dvs en bil med dylik och som tack för hjälpen levererade han 2 kbm mellanlägg, dvs. sådant som skulle hamnat i en container fvb till återvinningen. Nu har istället jag en massa ved som kommer att återvinnas i sinom tid. Eftersom alla trämellanlägg är ca 80 cm långa och 5 - 8 cm i kvadrat, är de mycket lätt att stapla och kan packas tätt. Avlastning och upp på pallarna igen tog 50 minuter. Duktiga pojar, de flinka barnbarnen.
En dryg timme blev det ändå på Morups tånge. De flesta vadare har vadat vidare; pga. lågvatten finns det egetnligen inte så mycket att vada i. Istället kom det ena kanadensiska gåsstrecket efter det andra inflygande och snart var viken full av dessa lätt skränande gäss.
Sen kväll i S:t Nikolai kyrka, där kvartetten Vi fyra spelade/sjöng Grieg, Händel, Buxtehude och Bach bl.a. Kan det bli bättre? Inte upplevelsemässigt - detta var så skickligt och uttrycksfullt det kan bli. Det enda som skavde var bänkarna - en påminnelse om att själen sitter i en kropp. Men vad ska en kyrka påminna om?
Morris verkar vara bättre i sin mage. En viss nattlig beredskap för snabba utryckningar är dock av nöden.
Rödhalsad gås och lite rovfågfel
Äntligen eller tredje gången gillt!. Igör ingenting, i morse för kort tid men på hemvägen mellan två skurar såga jag den, långt in i området, delvis skymd av kor och höga växter. Men vänlig skådare hade koll på var den var och där såg jag den efter ett litet tag. Tyvärr var det för långt fotoavstånd, men det går ju alltid att låna någon annans bild.
Turen fortsatte. En pilgrimsfalk satt mitt ute på ett fält och tog igen sig. Vacker syn. Och så kom överraskningen, när jag satt mig i bilen för att åka hem, llog en fiskgjuse ner i vattnet och lyfte med en stor skädda mellan klorna. Den flög rakt över huvudet på mig och jag fick i väg några fotoklick. Mäktigt!
På hemvägen såg jag i ögonvrån två stora rovfåglar. En avtagsväg ledde mig rakt inunder dem och det blev åter några lyckade skott.
Nu är frågan bara vad det är en för en fågel. Är det en ormvråk eller bivråk eller något helt annat?
Tacksam för svar.
Turen fortsatte. En pilgrimsfalk satt mitt ute på ett fält och tog igen sig. Vacker syn. Och så kom överraskningen, när jag satt mig i bilen för att åka hem, llog en fiskgjuse ner i vattnet och lyfte med en stor skädda mellan klorna. Den flög rakt över huvudet på mig och jag fick i väg några fotoklick. Mäktigt!
På hemvägen såg jag i ögonvrån två stora rovfåglar. En avtagsväg ledde mig rakt inunder dem och det blev åter några lyckade skott.
Nu är frågan bara vad det är en för en fågel. Är det en ormvråk eller bivråk eller något helt annat?
Tacksam för svar.
Svarttärna och smalnäbbad simsnäppa
Upprop, nio klasser med ettor ska knådas samman till en hållbar kitasdeg. Vid elvatiden var det hela över och lite eftersnack och planeringar inför morgondagen avslutade.
Den rödhalsade gåsen skulle finnas vid Bua, varför jag tog den vägen i hällregnet. Från fågeltornet syntes inget så jag gav upp. Senare har den dock visat sig. Det får bli en lite tidigare morgontur.
En svarttärna stannade några timmar ovanför den lilla pölen där citronärlan visat sig igår. Snabba kast efter insekter - en vacker fågel som är sparsam till sällsynt i fosterlandet. Men den föredrar sötvattensmiljöer.
Nästa överraskning bestod i två smalnäbbade simsnäppor, som höll till i strandvattnet. De verkade helt orädda och har givetvis inte träffat på människor förut. Årsbarn är de och nu har de bara intresse för att få i sig så många insekter som möjligt.
Den rödhalsade gåsen skulle finnas vid Bua, varför jag tog den vägen i hällregnet. Från fågeltornet syntes inget så jag gav upp. Senare har den dock visat sig. Det får bli en lite tidigare morgontur.
En svarttärna stannade några timmar ovanför den lilla pölen där citronärlan visat sig igår. Snabba kast efter insekter - en vacker fågel som är sparsam till sällsynt i fosterlandet. Men den föredrar sötvattensmiljöer.
Nästa överraskning bestod i två smalnäbbade simsnäppor, som höll till i strandvattnet. De verkade helt orädda och har givetvis inte träffat på människor förut. Årsbarn är de och nu har de bara intresse för att få i sig så många insekter som möjligt.
Citronärla och smalnäbbad simsnäppa
Att ha larmsystemet kopplat till Clubb 300 är inte så dumt. Hela dagen piper det in små meddelanden om rödhalsade gäss och annat sällsynt. Idag fick vi veta att en citronärla landat i Korshamn (Morups tånge) tillika med en smalnäbbad simsnäppa. Försedd med kameror och kikare sällade jag mig till den viskande församling av skådare/fotografer som smugit sig fram 10 - 12 m från den intet ont anande simsnäppan. Det blev praktfulla bilder, det var jag säker på, ända tills jag upptäckte att jag glömt minneskortet till Canonkameran. Där hade jagt förväntat mig de bästa bilderna men nu fick digiskopingen med lilla Contaxen ta hela ansvaret. Och det blev därefter:
Detta är en 1K fågel, dvs född i år. I Fågelguiden säger man att den kan rasta lite här och var i norr men att den sedan flyger nästan nonstopp till Arabiska havet. Det var duktigt. När jag återvände lite senare på kvällen hade simsnäppan flyttat på sig. Har jag tur i morgon och det inte ösregnar ... Man måste ha extra minneskort lite överallt.
Citronärlan var också en årsunge, dvs inte riktigt fullvuxen. Men den gick vid den halvstora pölen och pickade i sig insekter och var mycket lätt att se - och fotografera. Antalet skådare var stort.
Inte mycket till bild, men ansiktetes speciella kindomgärdning och vingbanden syns i alla fall. Enligt Fågelguiden övervintrar den i Sydostasien och ska inte alls förekomma i Skandinavien, även om det händer att den häckar här. Eftersom detta är en juv borde föräldrarna häckat i vår del av världen.
Som ett kul inslag kom ett par gulärlor, betydligt gulare, inhoppande på scenen. För övrigt var det gott om vadare. En skärfläcka håller sig envist kvar när alla kompisar verkar ha flytt fältet. Den rödhalsade gåsen har lämnat Onsala och landat i Båtafjorden norr om Varberg. Var månde den vara imorgon?
Ja, så har vi visst börjat jobba också - ett trist faktum som förhindrar nyttig fågelskådning. Om sju och en halv timme är det upprop för de nya ettorna. Kvällsluren har gjort sitt och nu är jag sömnig igen. Jag slipper i alla fall att flyga till Arabiska havet. God natt!
Detta är en 1K fågel, dvs född i år. I Fågelguiden säger man att den kan rasta lite här och var i norr men att den sedan flyger nästan nonstopp till Arabiska havet. Det var duktigt. När jag återvände lite senare på kvällen hade simsnäppan flyttat på sig. Har jag tur i morgon och det inte ösregnar ... Man måste ha extra minneskort lite överallt.
Citronärlan var också en årsunge, dvs inte riktigt fullvuxen. Men den gick vid den halvstora pölen och pickade i sig insekter och var mycket lätt att se - och fotografera. Antalet skådare var stort.
Inte mycket till bild, men ansiktetes speciella kindomgärdning och vingbanden syns i alla fall. Enligt Fågelguiden övervintrar den i Sydostasien och ska inte alls förekomma i Skandinavien, även om det händer att den häckar här. Eftersom detta är en juv borde föräldrarna häckat i vår del av världen.
Som ett kul inslag kom ett par gulärlor, betydligt gulare, inhoppande på scenen. För övrigt var det gott om vadare. En skärfläcka håller sig envist kvar när alla kompisar verkar ha flytt fältet. Den rödhalsade gåsen har lämnat Onsala och landat i Båtafjorden norr om Varberg. Var månde den vara imorgon?
Ja, så har vi visst börjat jobba också - ett trist faktum som förhindrar nyttig fågelskådning. Om sju och en halv timme är det upprop för de nya ettorna. Kvällsluren har gjort sitt och nu är jag sömnig igen. Jag slipper i alla fall att flyga till Arabiska havet. God natt!
Regn, regn och mera regn
Idag kom det säkert 40 mm bara så där. Hela förmiddagen regnade det efter en regning natt. När det torkat upp i den pressande värmen klädde jag in stora altanen i plast för att kunna måla väggar och tak där. De kom nästa oväder, blåsvarta moln från sydost med ett dovt muller i bakgrunden. Och så öppnades himlen igen. Plasten i tre våder och drygt fem meter bred, blev strax en liten insjö. För att fullkomna bilden försvann signalen från satelliten och TV:n la' av (oavsiktlig vits).
Nu har vi äntligen fått fason på trädgården och fått rabatter och rosor lite här och var.
Nu har vi äntligen fått fason på trädgården och fått rabatter och rosor lite här och var.
Nu har det plötsligt blivit dagen efter men nu måste jag bara sätta igång. Lite undertak regnar det inte gärna på.
Den rödhalsade gåsen, som vistats på Galterö, har satt sig i rörelse. Vid halvtiotiden var den synlig i Låddholmsviken i Vallda och en dryg timme senare hade den kommit till Råöviken. Då har vi vissa chanser att se den på Morups tånge. Det är mer spännande med larmsystemet än jag trodde.
Öland igen!
Har man en kompis med släkt på Öland händer det lätt att man tar chansen igen. Målet svart stork - den såg vi aldrig, lundsångare - den hörde vi med all sannolikhet - och som extra bonus fick vi se sibirisk tundrapipare. Den hade varit synlig på samma åker flera dar och är kvar den dag som idag är. Tack vare alla "plång" kunde vi veta vart vi skulle åka. Men Telenor har sin begräsning, dålig täckning på Öland. Nu, några dar senare, har jag Telia som levererar fågelplång. Den svarta storken är kvar men tundrapiparen har inte varit synlig ännu. Men så här såg den ut genom Canonobjektivet på allt för långt avstånd. Men i tuben syntes alla detaljer och färgskiftningar tydligt.
Ett logi som består av en skön säng med en hel vind omkring sig är inte så dumt. Man sover extra bra.
Under letandet efter lundsångaren såg vi förstås lite andra fåglar. Den här ärtsångaren älskade att sitta högt:
Det fanns en del fägelholkar i de höga träden i Näsby vägskäl. I en av dem pilade plötsligt en tornseglare in. Fågelguiden upplyser om att deras bon ofta finns under tegelpanna, en väggventil eller liknande, så det är not inte unikt med en vanlig fågelhålk:
Ett logi som består av en skön säng med en hel vind omkring sig är inte så dumt. Man sover extra bra.
Under letandet efter lundsångaren såg vi förstås lite andra fåglar. Den här ärtsångaren älskade att sitta högt:
Det fanns en del fägelholkar i de höga träden i Näsby vägskäl. I en av dem pilade plötsligt en tornseglare in. Fågelguiden upplyser om att deras bon ofta finns under tegelpanna, en väggventil eller liknande, så det är not inte unikt med en vanlig fågelhålk:
Vad är värst?
Denna dag har varit mycket innehållsrik. Ideliga överraskningar.
Alla kan rösta på vad som varit mest omskakande.
Morris återfanns i alla fall när han försökte valla kvigor i en till knäna vattenfylld hage. Då kom husse och räddade honom med Frolic i fickorna. Lycklig hund. Men några tikar syntes inte till. Men kor, Morris, kor?!
- Färdigstrykningsfärgen i den gamla burken ser ut att räcka till all återstående målning. Alltså får vi tio liter över (förra gången vi målade, för ett antal år sedan, fick vi 20 liter över!)
- Morris rymde och följde ett löpande tikspår. Stackars gamle man, det går aldrig över. Jag fick en timmes cykeltur över stock och sten. När jag skulle ringa den älskade fick jag svaret att det inte gick just nu, försök senare. Men det går inte att strypa Telenor men jag ska gå ur denna parodi på telekombolag så fort det går. Bor vi på södra Öland, eller??
- Jag ringde till Telia och beställde ett abonnemang där - det måste ju gå att ringa!. Visserligen var vi så nära varandra just då att vi kunnat ropa - men egentligen hör vi bägge två ganska illa. Telefon med täckning är bättre.
- TV i datorn kan vara ett alternativ till den opålitliga 14-tummaren. Ett TV-kort med video-s-ingång är visst allt som behövs.
- En svarttärna hade varit synlig p Getterön. Jag åkte dit frampå kvällen. Om jag såg den?? Nix, men en stripgås verkade ha rymt någonstans ifrån och nu poserade den flitigt. Tur att Morris inte kan flyga!
Alla kan rösta på vad som varit mest omskakande.
Morris återfanns i alla fall när han försökte valla kvigor i en till knäna vattenfylld hage. Då kom husse och räddade honom med Frolic i fickorna. Lycklig hund. Men några tikar syntes inte till. Men kor, Morris, kor?!
Verkligheten närmar sig
Strålande väder med lite regn emellan - lite målning på fm och sedan lunch i Särö. Underbar laxrätt på spenat. I ett av träden satt en liten rödhakeunge. Tack Lasse och Stina!
Väl hemma fortsatte målandet. Det börjar bli bråttom nu. Frestelsen att åka ner till Morups tånge finns alltid, men gårdagens vadarkurs får räcka - kanske till lördag - söndag, då Claes Göran och jag åker till Öland på jakten efter den svarta diamanten storken som varit där hela sommaren.
Men verkligheten damp ner i datorn i form av schemat för nästa läsår. Men det var väntat. Lilias argument för att vara pensionär verkar allt starkare.
Men verkligheten damp ner i datorn i form av schemat för nästa läsår. Men det var väntat. Lilias argument för att vara pensionär verkar allt starkare.