Blåsten består
Jodå, visst kan man se lite ovanliga fåglar vid Glumsten. Just nu blåser det igen och de västliga vindarna kan pressa in fåglar mot den halländska kusten. Både igår och idag tillbringade jag ett par timmar i det tveksamma lä som vindskyddsbyschans baksida erbjuder. Men stativet med kikaren blåser inte omkull i alla fall.
Vi var två personer som fick sköta spaningen och ivrigt tog vi del av de stora vågorna hela vägen ut, dvs. så långt ögat kunde nå, dvs till dess att jordens rundning medförde att vi inte kunde se längre ut. Vi enades om att vi nog kunde se ca fem km med utgångspunkt från den höjd över havet som stället har plus vår egen längd.
Igår skymtades en havsörn långt ut. Det blev ingen bild på den. Men en tordmule kom med god fart och ganska nära idag:
Sedan blev det inga ytterligare havsfåglar på nåhon timme. Men några kanadagäss styrde med god fart rakt över våra huvuden: även vanliga fåglar bjuder på skönhetsvärden. Det är alltför lätt att en smula ringakta det man ser ofta och mycket av. Men visst är de vackra!
Några grågäss svepte också förbi - som kameran missade förstås. Däremot fick jag med prutgässen - dock bara två. Det var sju i flocken från början. Nu började det riktigt likna något. Av allt att döma tillhör de rasen bernikla. Om de varit av rasen hrota, borde deras buksidor varit ljusare. Flera rörelser i lufthavet på en gång, det är så det ska vara när man ställt sig vid det blåsiga havet.
De tre knölsvanarna som svepte förbi får vi visa någon annan gång. Några ejderstreck drog också över och ganska långt utanför vår räckvidd, varför de får representeras av den ejderhona som elegant landade strax intill vår utsiktsplats. Ejdrarna har minskat kraftigt, vilket är oroande.
Men de lite friskare vindarna idag har fått åtminstone några havsfåglar att ge vika och följa med österut. Vi såg sju havssulor sammanlagt och även om de gick ganska långt ut, kunde vi se att det fanns både adulta fåglar, vita med svarta vingspetsar, och juvenila, lite mörkare.
Så hade vi skådat färdigt - när vi upptäckte att vi själva var beskådade. En säl hade uppehållit sig helt nära vår strand och kastade nyfikna blickar på de två, som endast tycktes ha fåglar i huvudet.
Kommentarer
Postat av: Emily
Vilken rolig säl! :)
Trackback