Värlsdklassartister i Falkenberg eller hur jag blev rock- och bluesfantast
Vi har abonnemang på konserthuset i Göteborg och åker ditt de fem gånger det är vår tur. Ibland är musiken obegriplig men de ekvilibristiska exekvetörerna förnekar sig inte - skickliga musiker är något som kliver raki in i själ och hjärta. Hittills har det inte funnits plats för andra musikstilar än den "klassiska" (om det nu kan antas vara en
musikstil) men nu har kretsen vidgats - Knut Reiersrud. För mig var dett en helt okänd figur men Lilia hade kollat på nätet och var fylld av stora förväntningar när vi slog oss ner i konditori Stålboms trädgård. Som förband lyssnade vi till norrmannen Svend Berg och Falkenbergs egen Hans Schakonat som spelade/sjöng några go'a blues. Så himla bra!
Men mer norskt skulle det bli. När Knut Reiersrud med sitt femmannaband drog igång blåste vi bokstavligen av stolarna. Denne fantom på elgitarr var helt i klass med vilken som helst av de skickligaste solisterna på konserthuset i Göteborg. Lite pappersservetter i öronen var dock nödvändigt - vi satt nära högtalarna. En så'n artist! Mer finns att lyssna på från hans hemsida. En recension i Hallands nyheter kan man läsa här. Men nu har vi upptäckt att man kan inspireras av musik på Stålboms och det tackar vi för! Ett musikprov från Knut finns här!
Fontänen sorlar i bakgrunden. Nu ska jag ut och måla väggar. Hoppas det håller upp.
musikstil) men nu har kretsen vidgats - Knut Reiersrud. För mig var dett en helt okänd figur men Lilia hade kollat på nätet och var fylld av stora förväntningar när vi slog oss ner i konditori Stålboms trädgård. Som förband lyssnade vi till norrmannen Svend Berg och Falkenbergs egen Hans Schakonat som spelade/sjöng några go'a blues. Så himla bra!
Men mer norskt skulle det bli. När Knut Reiersrud med sitt femmannaband drog igång blåste vi bokstavligen av stolarna. Denne fantom på elgitarr var helt i klass med vilken som helst av de skickligaste solisterna på konserthuset i Göteborg. Lite pappersservetter i öronen var dock nödvändigt - vi satt nära högtalarna. En så'n artist! Mer finns att lyssna på från hans hemsida. En recension i Hallands nyheter kan man läsa här. Men nu har vi upptäckt att man kan inspireras av musik på Stålboms och det tackar vi för! Ett musikprov från Knut finns här!
Fontänen sorlar i bakgrunden. Nu ska jag ut och måla väggar. Hoppas det håller upp.
Fontän!!!
Förra året fick vi div stenarbeten utförda till stor belåtenhet. Vi blewv också föreslagna att skaffa en fontän i trädgården och efter en del tvekan beställde vi en. Det tog en vår och en halv sommar men idag kom den. Den består av en stor plasttunna, nedgrävd, en pump på bottnen (obs n-et) av tunnan, ett stort bottenkar, en "hals" och ett mindre stenkar som bär upp själva munstycket - eller munstyckena, ty det är möjligt att skifta mellan div stril- och kupolmunstycken. Så kom då allt på plats:
allt på plats:
Det nedre karet ska ha en vattenspegel och det går att justera vattennivån här. Så skulle det övre karet lyftas på plats och så kom testet då vi såg att det fungerade.
Så nu återstår en del avslutande arbeten, stensättning runt, en plantering, funderingar kring vilka bär fåglar äter och hur det ska se ut runt ikring. Men den första timmen satt vi bara och lyssnade till porlandet och såg ljuset brytas i vattenspeglarna. Coolt heter de numer eller "kanouun" på det lokala idomet.
Enligt all planering skulle det ösregna idag men det blev bara ett par lätta skurar. Så nu har jag täckte en stor del av altanen för att måla färdigt de delar jag inte hann förra året. Rabatterna har rensats och intrycket är riktigt bra, måste jag säga. Rosorna blommar och även annat jag inte kan namnet på växer riktigt bra.
Det som irriterar mest i huset är den bubbla som golvet i korridoren utanför våra suvrum skapat. Förklaringen är att vi har bokhyllor längs väggarna och att golvet sommartid expanderar en smula. De tunga bokhyllorna tillåter inte att golvet rör sig på ett naturligt sätt och så blir det den bubbla. Hade snickarna tänkt på det hade de kunnat korta v golvet en liten smula. Förra sommaren flyttade vi en bokhylla och då försvann olägenheten.
- Släng böckerna och hyllan, tycker Lilia. Hade tidningar och tidskrifter haft hårdare pärmar skulle man säkert sparat på dem på ett annat sätt än nu. Lösningen kan vara att slänga de hårda pärmarna först. Sedan vill man antagligen inte ha innehållet heller och så har man löst ett golvproblem. Men på vintern finns inte problemet, golvet krymper av sig själv en smula och man kan glädjas åt sina böcker. Jag får väl undersöka hur länge golvet bågnar och sedan ta ställning till bokhyllan.
allt på plats:Det nedre karet ska ha en vattenspegel och det går att justera vattennivån här. Så skulle det övre karet lyftas på plats och så kom testet då vi såg att det fungerade.
Så nu återstår en del avslutande arbeten, stensättning runt, en plantering, funderingar kring vilka bär fåglar äter och hur det ska se ut runt ikring. Men den första timmen satt vi bara och lyssnade till porlandet och såg ljuset brytas i vattenspeglarna. Coolt heter de numer eller "kanouun" på det lokala idomet.
Enligt all planering skulle det ösregna idag men det blev bara ett par lätta skurar. Så nu har jag täckte en stor del av altanen för att måla färdigt de delar jag inte hann förra året. Rabatterna har rensats och intrycket är riktigt bra, måste jag säga. Rosorna blommar och även annat jag inte kan namnet på växer riktigt bra.
Det som irriterar mest i huset är den bubbla som golvet i korridoren utanför våra suvrum skapat. Förklaringen är att vi har bokhyllor längs väggarna och att golvet sommartid expanderar en smula. De tunga bokhyllorna tillåter inte att golvet rör sig på ett naturligt sätt och så blir det den bubbla. Hade snickarna tänkt på det hade de kunnat korta v golvet en liten smula. Förra sommaren flyttade vi en bokhylla och då försvann olägenheten.
- Släng böckerna och hyllan, tycker Lilia. Hade tidningar och tidskrifter haft hårdare pärmar skulle man säkert sparat på dem på ett annat sätt än nu. Lösningen kan vara att slänga de hårda pärmarna först. Sedan vill man antagligen inte ha innehållet heller och så har man löst ett golvproblem. Men på vintern finns inte problemet, golvet krymper av sig själv en smula och man kan glädjas åt sina böcker. Jag får väl undersöka hur länge golvet bågnar och sedan ta ställning till bokhyllan.
Plång
Mobilen klarar numer att ta emot larm om sällsynta fåglar. Någon vänlig själ hade bestämt sig för att min telefon äntligen skulle anslutas till Club 300:s BMS-tjänst. När man anropar tjänsten, säger det plång lite då och då i telefonen och så får man all nödvändig information om spetsstjärtad snäppa i Skåne och gulbröstad snäppa på Öland. Båda är ovanligt sällsynta. Det är bara å åk' skujlle man kunna säga. Så kanske man fick se en skymt av den svarta storken också.
Det är lätt att dras med i kryssjakten. Men jag stannade hemma, klippte gräset, målade kvarvarande brädeor med grundolja och var allmänt huslig. I går åkte David och Johanna, idag kom Engelbert med sin dam och det blev ett gemytligt litet kafferep. Synpunkten att det är nog bäst att ta ut sin pension så snart som möjligt för "man vet ju aldrig med diabetes" fick mig att haja till. Även om jag känner mig ovanligt pigg och rörlig kan vissa processer gå fort. Fast alla läkare och sköterskor har sagt att sköter man bara sin kost, motion och medicinering så lever man lika obehindrat som om inte ... Den som lever får se (det var väl ändå en ganska onödig eftersläng, va?).
Morris blir bättre och bättre. Snart är huden läkt men kuren ska fortgå ett tag till. Antibiotika ska intas 20 - 30 dar. Men han sover mycket - har väl långtråkigt kan jag tro. Jag borde ta och läsa för honom ur boken 100 sätt att hålla din hund i mentalt trim genom att hitta på spännande lekar (eller något sånt).
Mitt fotoalbum hos Picasa håller just nu att få ca 500 nya bilder. Det går inte att stoppa, tror jag, med mindre än att man stänger av datorn och går och lägger sig. Det tar tid men imorgon ska vi se hur dessa bilder egentligen blev, om det blev etc. Redan nu har närmare 200 bilder lagts över och kan beskådas. Antagligen ker det med ett antal dubletter men det får man fixa senare.
Jag har börjat skriva listor över sådant som måste göras. Det betyder att ledigheten har börjat kännas begränsad. men jag måste måla, måste lägga golv i friggeboden, måste ...
Fåglarna vid Morups tånge är det några andra som håller koll på, varför jag inte måste ge mig iväg dit hela tiden. Dessa har jag sett där hittills i år. Den som har sett flest har sett nästan 50 till. Men jag lär mig ...
Det har visserligen regnat kraftigt, men ikväll hamnade jag framgör TV:n istället, kanske för att hålla Lilia sällskap, kanske för att Linley eller vad han heter är rätt bra och kanske för att jag inte orkade. Och nu är klockan halv två och här sitter jag ännu. Ångest. / - - - / God natt.
Det är lätt att dras med i kryssjakten. Men jag stannade hemma, klippte gräset, målade kvarvarande brädeor med grundolja och var allmänt huslig. I går åkte David och Johanna, idag kom Engelbert med sin dam och det blev ett gemytligt litet kafferep. Synpunkten att det är nog bäst att ta ut sin pension så snart som möjligt för "man vet ju aldrig med diabetes" fick mig att haja till. Även om jag känner mig ovanligt pigg och rörlig kan vissa processer gå fort. Fast alla läkare och sköterskor har sagt att sköter man bara sin kost, motion och medicinering så lever man lika obehindrat som om inte ... Den som lever får se (det var väl ändå en ganska onödig eftersläng, va?).
Morris blir bättre och bättre. Snart är huden läkt men kuren ska fortgå ett tag till. Antibiotika ska intas 20 - 30 dar. Men han sover mycket - har väl långtråkigt kan jag tro. Jag borde ta och läsa för honom ur boken 100 sätt att hålla din hund i mentalt trim genom att hitta på spännande lekar (eller något sånt).
Mitt fotoalbum hos Picasa håller just nu att få ca 500 nya bilder. Det går inte att stoppa, tror jag, med mindre än att man stänger av datorn och går och lägger sig. Det tar tid men imorgon ska vi se hur dessa bilder egentligen blev, om det blev etc. Redan nu har närmare 200 bilder lagts över och kan beskådas. Antagligen ker det med ett antal dubletter men det får man fixa senare.
Jag har börjat skriva listor över sådant som måste göras. Det betyder att ledigheten har börjat kännas begränsad. men jag måste måla, måste lägga golv i friggeboden, måste ...
Fåglarna vid Morups tånge är det några andra som håller koll på, varför jag inte måste ge mig iväg dit hela tiden. Dessa har jag sett där hittills i år. Den som har sett flest har sett nästan 50 till. Men jag lär mig ...
Det har visserligen regnat kraftigt, men ikväll hamnade jag framgör TV:n istället, kanske för att hålla Lilia sällskap, kanske för att Linley eller vad han heter är rätt bra och kanske för att jag inte orkade. Och nu är klockan halv två och här sitter jag ännu. Ångest. / - - - / God natt.
Festhelg
Igår fredag var det skaldjur i Glommens hamn. Pensionärsföreningen arrangerade och Lilia hade anmält oss i mars. Hade inte en funktionär ringt och påminnt om att man skulle klä sig varmt hade det inte blivit någon fest. Jodå. maten var god, lättöl är ok och kaffe med kaka går alltid hem. 175:- per person. Så var det orkester med dragspel mm. Dans skulle det bli. Men först måste man avverka ett antal supvisor där brännvinets verkan hyllades med tonartsväxling och pigga refränger. Kors på Idas grav med hopsnickrade blasfemier. Jag vill inte tillhöra den slags gemenskap som tycker sådant är roligt, acceptabelt, beundrandsvärt eller vilka synonymer man nu vill använda. Men kanske speglar det ett annat samhälle, där slitet för brödfödan var massivt och det enda roliga som stod till buds för att glömma eländet var att supa skallen av sig.
Till all lycka kom Lilia ihåg TV-programmet om Hurtigruten och i höjd med lottdragningen drog vi oss hemåt. Mat hade vi fått och dansa kunde vi inte. Inget svårt val.
Idag är det lördag och då skulle det bli Taubeafton vid Glumsten. Det med besked. Visserligen fick Sven Bertil bara ca 40 minuter som sista inslag, men det spelade kanske mindre roll när man hört alla de anda engagerade artisterna. Så långt det är från "roliga" supvisor; det går inte att jämföra på samma dag.
Imorgon ska vi på Romeo och Julia i Varberg. Med lösnäsa. En riktig festhelg!
Till all lycka kom Lilia ihåg TV-programmet om Hurtigruten och i höjd med lottdragningen drog vi oss hemåt. Mat hade vi fått och dansa kunde vi inte. Inget svårt val.
Idag är det lördag och då skulle det bli Taubeafton vid Glumsten. Det med besked. Visserligen fick Sven Bertil bara ca 40 minuter som sista inslag, men det spelade kanske mindre roll när man hört alla de anda engagerade artisterna. Så långt det är från "roliga" supvisor; det går inte att jämföra på samma dag.
Imorgon ska vi på Romeo och Julia i Varberg. Med lösnäsa. En riktig festhelg!
Morris i rundkrage
Den lille vovven, om man nu kan säga så om en stor storpudel, har fått någon hudåkomma, troligen en fästing som han slitit kroppen av men som lämnat huvudet kvar. Där har han kliat sig och slickat. Veterinärsamtal, goda råd om koksaltlösning etc. Men idag var vi till behandling i Varberg, där en ung vänlig veterinär snabbt konstaterade skadan, rakade av allt hår och skrev ut recept på antibiotika och kortisonsalva. 15 minuter tog det - effektivt och sakligt utan att det kändes jäktigt. Och så fick vi låna/köpa en halsring som gör samma nytta som plasttratten men som är mindre besvärande för Morris. Det ser nästan ut som en flytväst och skulle nog kunna tjäna det syftet också. Uppblåsbar. Tänk att ingen kommit på det förut?
Inför fotograferingen hade han gömt sig bakom friggeboden och lagt sig i en nygrävd grop med sval sand. Det kanske inte hans nysalvade infekterade hud uppskattar.
Igår var vi på Tjörn och hälsade på David och Johanna som hyr en liten stuga vid Bleket. Det blev sigtseeing på Klädesholmen och akvarellmuseet inte långt bort det heller. Nu har den nya lilla Aygon (röd den här gången) knallat iväg 80 mil. Den har automatlåda och drar en knapp halvliter. Gratisparkeringstillstånd kommer.
Nu är bildbehandlingen nästan klar efter norgeresan. Det blir åtskilliga att ta hand om. Nu är det fågelbilderna som börjar bli klara. Storlabb, kustlabb, silvertärna, havsörn, lunnefågel, tobisgrissla, sillgrissla, tordmule, tretåig mås och toppskarv tillsammans med en massa havssulor är de lite mer exotiska arterna. Dessutom har vi sett de vanliga vitfåglarna, gråhäger och några gråsparvar. Inte så mycket nytt med andra ord.
En praktfull tobgisgrissla
En lunnefågel som fått fisk i näbben.
Inför fotograferingen hade han gömt sig bakom friggeboden och lagt sig i en nygrävd grop med sval sand. Det kanske inte hans nysalvade infekterade hud uppskattar.
Igår var vi på Tjörn och hälsade på David och Johanna som hyr en liten stuga vid Bleket. Det blev sigtseeing på Klädesholmen och akvarellmuseet inte långt bort det heller. Nu har den nya lilla Aygon (röd den här gången) knallat iväg 80 mil. Den har automatlåda och drar en knapp halvliter. Gratisparkeringstillstånd kommer.
Nu är bildbehandlingen nästan klar efter norgeresan. Det blir åtskilliga att ta hand om. Nu är det fågelbilderna som börjar bli klara. Storlabb, kustlabb, silvertärna, havsörn, lunnefågel, tobisgrissla, sillgrissla, tordmule, tretåig mås och toppskarv tillsammans med en massa havssulor är de lite mer exotiska arterna. Dessutom har vi sett de vanliga vitfåglarna, gråhäger och några gråsparvar. Inte så mycket nytt med andra ord.
En praktfull tobgisgrissla
En lunnefågel som fått fisk i näbben.
Hemresa över Finland
Nu har vi sett Europa från huvudet och nedåt. Klippformationerna längst upp i norr var speciella att betrakta.
Den engelska gruppen skulle resa tillbaka till Bergen med samma skepp. Men för många av oss väntade hemresa via SAS från Kirkenes. Men de låga molnen omöjliggjorde landning av det plan som skulle hämta oss. Olika bud lämnades via högtalarna: nytt plan skulle komma kl 21.00, buss till Oslo genom Finland och Sverige på 24 - 30 timmar eller kanske rentav ny flight imorgon.
Passagerarna på en tidigare avgång fick möjlighet att resa från Ivalo i Finland, ca tre timmars bussresa från Kirkenes. Men av någon anledning fick vi möjlighet att komma med på det planet bara för att fylla upp det. Strax efter midnatt hade vi fått vårt bagage men också en övernattning på Radison SAS på flygplatsen. Så kunde vi utsövda köra hem genom Bohuslän.
Den engelska gruppen skulle resa tillbaka till Bergen med samma skepp. Men för många av oss väntade hemresa via SAS från Kirkenes. Men de låga molnen omöjliggjorde landning av det plan som skulle hämta oss. Olika bud lämnades via högtalarna: nytt plan skulle komma kl 21.00, buss till Oslo genom Finland och Sverige på 24 - 30 timmar eller kanske rentav ny flight imorgon.
Passagerarna på en tidigare avgång fick möjlighet att resa från Ivalo i Finland, ca tre timmars bussresa från Kirkenes. Men av någon anledning fick vi möjlighet att komma med på det planet bara för att fylla upp det. Strax efter midnatt hade vi fått vårt bagage men också en övernattning på Radison SAS på flygplatsen. Så kunde vi utsövda köra hem genom Bohuslän.
Norge och Hallands väderö
En gång Hurtigruten, alltid Hurtigruten. Så känns det. Planeringen för nästa års resa har redan börjat, tillsammans med ett par mycket goda vänner. Ett sparprojekt! Men min beskrivning av avslutningen får vänta lite, Hallands väderö kom emellan.
En god vän hörde av sig och det blev beslutat att vi skulle resa dit för att se tordmule, alkekung och tobisgrissla.
Tordmularna och alkekungarna lyste med sin frånvaro, men fyra tobisgrisslor fick vi syn på.
Att missa färjan med tre minuter kan vara åpinsamt. Men hamnens fiskrestaurang med laxrulle och kaffe var en upplevelse i väntan på nästa överfart. Ön är 2,4 km lång och erbjuder flera naturtyper och fåglar. Rosenfink såg vi inte men en törnskatepar hade ockuperat en törnbuske där ungarna fanns. Ut och in pilade de för att någon minut ta igen sig på favoritkvisten:
En bit ut i havet simmade ett tjugotal kanadagäss med en hybrid vitkindadgås x kanadagås. Huvudet var vitkindad med kroppen lyste i kandagåsens färger. Efter en ganska strapatsrik vandring över sten och genom ideliga vattensamlingar, rastade vi. Och där ut på klipporna, inte så långt från hundratals solbadande sälar, fanns en vitkindad gås-familj eller snarare två. Tre ungar kunde vi urskilja:
Sammalagt såg vi 34 arter, de flesta alldeles för vanliga att återge här. En grönsångare tittade fram, ett större antal bofiknar och fyra tobisgrisslor. Avståndet för foto var för stort men jag lånar en bild från norgeresan:
En ordentligt skyfall avslutade hemresan och en timme i tennisköerna. Gôtt!
En god vän hörde av sig och det blev beslutat att vi skulle resa dit för att se tordmule, alkekung och tobisgrissla.
Tordmularna och alkekungarna lyste med sin frånvaro, men fyra tobisgrisslor fick vi syn på.
Att missa färjan med tre minuter kan vara åpinsamt. Men hamnens fiskrestaurang med laxrulle och kaffe var en upplevelse i väntan på nästa överfart. Ön är 2,4 km lång och erbjuder flera naturtyper och fåglar. Rosenfink såg vi inte men en törnskatepar hade ockuperat en törnbuske där ungarna fanns. Ut och in pilade de för att någon minut ta igen sig på favoritkvisten:
En bit ut i havet simmade ett tjugotal kanadagäss med en hybrid vitkindadgås x kanadagås. Huvudet var vitkindad med kroppen lyste i kandagåsens färger. Efter en ganska strapatsrik vandring över sten och genom ideliga vattensamlingar, rastade vi. Och där ut på klipporna, inte så långt från hundratals solbadande sälar, fanns en vitkindad gås-familj eller snarare två. Tre ungar kunde vi urskilja:
Sammalagt såg vi 34 arter, de flesta alldeles för vanliga att återge här. En grönsångare tittade fram, ett större antal bofiknar och fyra tobisgrisslor. Avståndet för foto var för stort men jag lånar en bild från norgeresan:
En ordentligt skyfall avslutade hemresan och en timme i tennisköerna. Gôtt!
Mat, mat, mat och fåglar i mängd
En resa på Hurtigruten riskerar att öka på midjemåttet. Dert första vi fick höra vara att 3 - 4 kg viktökning var vanligt, varför däck 5 rekommenderades. Fyra varv = 1 km. De flesta avstod. Det blev lätt fyra varv runt bufféborden istället och för oss svaga i anden var det lätt att hålla sina goda föresatser inlåsta. Köttet segrade i alla bemärkelser. Frukost och lunsj var bufféer, middagarna ofta en trerätters. Till lunch och middag dracks i allmänhet vatten sedan alla anslutit sig till detta norska vattensystem: fritt vatten under resan till hyttinnevånarna för 150:- .
Varje dag var det utflykter av de mest skilda slag. Antingen låg båten i hamn några timmar eller så gick folket av och åkte på sin utflykt för att stiga på lite senare. Jag nöjde mig med fågelutflykten till Gjesvaer. Den gick på 895 norska men det fick det vara värt. Själva båtresan, knappa två timmar för att hinna tillbaka, gick på 450 NOK om man kom som enstaka turist, kanske något att tänka på. Vi hade strålande klart väder. Styrman tillade att nordkapsfararna ca 5 km sösterut hade dimma, det var det alltid där när det var nordostliga vindar. Molnen går lågt.
Redan efter passagen av polarsirkelen hade lunnefågel synts i rätt stora mängder. På vissa ställen kokade vattnet av fiskyngel och där var det också gott om fåglar. Men vi kom egentligen inte riktigt nära de snabba fågelstrecken - först med teleoptiken gick det hyfsat bra. Men nu, med utsikt från fördäck på den mindre kustbåten, kom man dem inpå livet. Här en lunnefågel med något ätbart i näbbet!
Alla fåglar fick antagligen vara i fred för de många havsörnar som också häckar på fågelbergen. Här är två:
En jättekoloni med huvassula behärskade en del klippor, där de satt,tätt, tätt.
Storlabb och fjällabb fanns det också flera av. Här är jakten i full gång.
Toppskarv och krykkja, eller tretåig mås var det gott om, tobisgrissla, sillgrissla och tordmule likaså. Antagligen hittar jag ytterligare en eller annan art när jag fingranskat bilderna.
Varje dag var det utflykter av de mest skilda slag. Antingen låg båten i hamn några timmar eller så gick folket av och åkte på sin utflykt för att stiga på lite senare. Jag nöjde mig med fågelutflykten till Gjesvaer. Den gick på 895 norska men det fick det vara värt. Själva båtresan, knappa två timmar för att hinna tillbaka, gick på 450 NOK om man kom som enstaka turist, kanske något att tänka på. Vi hade strålande klart väder. Styrman tillade att nordkapsfararna ca 5 km sösterut hade dimma, det var det alltid där när det var nordostliga vindar. Molnen går lågt.
Redan efter passagen av polarsirkelen hade lunnefågel synts i rätt stora mängder. På vissa ställen kokade vattnet av fiskyngel och där var det också gott om fåglar. Men vi kom egentligen inte riktigt nära de snabba fågelstrecken - först med teleoptiken gick det hyfsat bra. Men nu, med utsikt från fördäck på den mindre kustbåten, kom man dem inpå livet. Här en lunnefågel med något ätbart i näbbet!
Alla fåglar fick antagligen vara i fred för de många havsörnar som också häckar på fågelbergen. Här är två:
En jättekoloni med huvassula behärskade en del klippor, där de satt,tätt, tätt.
Storlabb och fjällabb fanns det också flera av. Här är jakten i full gång.
Toppskarv och krykkja, eller tretåig mås var det gott om, tobisgrissla, sillgrissla och tordmule likaså. Antagligen hittar jag ytterligare en eller annan art när jag fingranskat bilderna.
Polarsirkelen
Färden går vidare. Geirangerfjorden med sina Sju systrar, vattenfallen som sprider sina vattenslöjor från mycket hög höjd är målet. Kilometerhöga fjordsidor omger oss när vi stävar allt längre in i fjordriket, och så är vi där, vi lämnar den mycket långa Sunnylvsfjorden för att längst in vika av till vänster, in i Geirangerfjorden. Och där, där faller vattnet i ljusa ridåer ur sju källor.
En stormvind grep tag i oss - fallande vindar från fjällplatåen ovanför oss pressades samman i den trånga fjorden. Tillsammans med andra fartyg gav sirenerna hals - mistlurarna brölade öronbedövande och de sjöfarande odysseusexpeditionerna hälsade varandra. Fast jag hade föredragit Grieg, kanske med världens starkaste högtalare och med förstärkare på några GB watt, det hade varit en passande hyllning till den natur Norge antagligen är ensamt om. I sanningens namn inträffade detta redan dag två men så här efteråt flyter alla minnen samma och det är lite lurigt att hålla isär nästan 3000 bilder med Canon och några hundra med Contaxen.
Jag gissade 11 sekunder fel. Tävlingen gick ut på att gissa i vilket ögonblick vi passerade polcirkeln. Vi hade fått en dryg timmes intervall att gissa inom. Kl 07.13.35 gick vi över linjen, jag gissade på 07.13.24. Tredje pris var så obetydligt att det inte ens är värt att nämnas. Men det var en kul grej. I god tid stod alla 700 passagerarna ute på de olika däcken och spanade. Så dök det första märkliga berget upp: Hestmannøy med sin märklliga siluett:
568 m ö h skjuter berget upp. Men för att vi riktigt ska veta att nu har polcirkeln nåtts, finns ett monument på en klippa i havet strax intill:
De långa kvällarna där vi sett solen gå ned för att strax därefter komma upp igen, blev nu ännu längre. alla ville se midnattssolen vid midnatt, och midnatt inträffar ju inte förrän 01.00 när man har sommartid. Men nån gång måste man gå till sängs. För att se det man sov bort måste man åka resan åt andra hållet. Vi jobbar på det!
Fler bilder finns här!
En stormvind grep tag i oss - fallande vindar från fjällplatåen ovanför oss pressades samman i den trånga fjorden. Tillsammans med andra fartyg gav sirenerna hals - mistlurarna brölade öronbedövande och de sjöfarande odysseusexpeditionerna hälsade varandra. Fast jag hade föredragit Grieg, kanske med världens starkaste högtalare och med förstärkare på några GB watt, det hade varit en passande hyllning till den natur Norge antagligen är ensamt om. I sanningens namn inträffade detta redan dag två men så här efteråt flyter alla minnen samma och det är lite lurigt att hålla isär nästan 3000 bilder med Canon och några hundra med Contaxen.
Jag gissade 11 sekunder fel. Tävlingen gick ut på att gissa i vilket ögonblick vi passerade polcirkeln. Vi hade fått en dryg timmes intervall att gissa inom. Kl 07.13.35 gick vi över linjen, jag gissade på 07.13.24. Tredje pris var så obetydligt att det inte ens är värt att nämnas. Men det var en kul grej. I god tid stod alla 700 passagerarna ute på de olika däcken och spanade. Så dök det första märkliga berget upp: Hestmannøy med sin märklliga siluett:
568 m ö h skjuter berget upp. Men för att vi riktigt ska veta att nu har polcirkeln nåtts, finns ett monument på en klippa i havet strax intill:
De långa kvällarna där vi sett solen gå ned för att strax därefter komma upp igen, blev nu ännu längre. alla ville se midnattssolen vid midnatt, och midnatt inträffar ju inte förrän 01.00 när man har sommartid. Men nån gång måste man gå till sängs. För att se det man sov bort måste man åka resan åt andra hållet. Vi jobbar på det!
Fler bilder finns här!
... men ändå kvar i Norge
Efter Bergen och Ålesund gick färden vidare. Havets bröstkorg hävde sig nästan omärkligt i dyningarnas andning. Oftast höga öar till höger i bild och vill vänster den äventlyrligt närvarande fjällkejdan. De högsta topparna lyste som snövitor bland de något mindre dvärgarna. Blånande avstånd. Här knäppte kameran åtskilliga gånger och sparade en bit av norrmännes stolthet.
MS Polarlys la' till på många ställen och det blev uppenbart att detta inte bara var en kryssningslinje för slow motion-åskådare. Gods av alla slag utväxlades, nya passagerade gick ombord och andra debarkerade.
Vi stod mest och betraktade den fjällvärld som långsamt passerade revy. Kamera och kikare alltid i beredskap.
Jag hade även min Zeisstub med och upptäckte därigenom en havsörn. Annars var det nästan enbart trutar och måsar som i sprasamma antal syntes. någon gång en tretåig mås.
Trondheim - tre timmars uppehåll. Katedralen var det slälvklara målet. En kunnig guide berättade om Olav Tryggvessons hårdhänta metoder när han införde kristendomen i Norge. Nidarosdomen är imponerande även om mycket av byggnaden inte blev riktigt färdigt förrän under 1900-talet. Skulpturdetaljer som man överallt känner igen från europeiska storkyrkor var det gott om:
Perspektivet har nog ändrats en del sedan Olav Tryggvasons dagar. åtminstone hur olika tider sett på hjältar och hjältinnor. Medan Oav står på en ruskigt hög pelare och blickar ut över staden, är den senast tillkomna statyn en helt vanlig människa, en liten rund dam som kallas "Godagens" eftersom det var så hon hälsade alla hon mötte:
MS Polarlys la' till på många ställen och det blev uppenbart att detta inte bara var en kryssningslinje för slow motion-åskådare. Gods av alla slag utväxlades, nya passagerade gick ombord och andra debarkerade.
Vi stod mest och betraktade den fjällvärld som långsamt passerade revy. Kamera och kikare alltid i beredskap.
Jag hade även min Zeisstub med och upptäckte därigenom en havsörn. Annars var det nästan enbart trutar och måsar som i sprasamma antal syntes. någon gång en tretåig mås.
Trondheim - tre timmars uppehåll. Katedralen var det slälvklara målet. En kunnig guide berättade om Olav Tryggvessons hårdhänta metoder när han införde kristendomen i Norge. Nidarosdomen är imponerande även om mycket av byggnaden inte blev riktigt färdigt förrän under 1900-talet. Skulpturdetaljer som man överallt känner igen från europeiska storkyrkor var det gott om:
Perspektivet har nog ändrats en del sedan Olav Tryggvasons dagar. åtminstone hur olika tider sett på hjältar och hjältinnor. Medan Oav står på en ruskigt hög pelare och blickar ut över staden, är den senast tillkomna statyn en helt vanlig människa, en liten rund dam som kallas "Godagens" eftersom det var så hon hälsade alla hon mötte:
Hemma igen
Ute blåser en ganska snål blåst, utan jacka går det inte. Morris ska ut med husse för första gången på en dryg vecka, en vecka som varit jobbig för honom. Ibland har ha tom. vägrat gå ett steg till när Emily försökt dra runt honom. Även hundar har känslor. Nu har han lagt sig i det höga gräset i skuggan under staketet. Gräsmattan är ovanligt grön och frodig, så mycket regn som fallit den senaste veckan! Medan Lilia och jag åkt Hurtigruten i 26 graders värme. Detta får bli en inledning på Några glimtar från Norge eller vad man nu ska kalla vårt äventyr.
När parkerigen på Gardermoen visar på Lediga platser betyder det att det finns någon brant grässlänt kvar långt utanför de rutade asfaltsfälten. Där lyckade vi bli av med lilla Aygon.Så kommer flygplatsbussen och bekvämt plockar upp oss och levererar vid insjekkinga. Denna gång har "gör-det-själv-andan" inmutat ytterligare en del av resandet: man ska knappa in lite siffror och få ut bagagestripes som vi själva fäster runt handtagen på väskorna. Så mar man rationlaiserat bort ytterligare några medarbetare. När ska vi månne själv få flyga?
Annars är Gadermoen inget trevligt ställe. Man tror att detta enorma bygge skulle räcka för hela skandinavien och att landningsbanan startar inne i själva huset - som om det vore en klassisk tågstation - men det vimlar av folk. Kanske är det semestertider och kanske flyr norrmännen sitt hopplöst kylskåpskalla och svindyra land och flyger någon annanstans? Men så småningom kommer vi igenom alla säkerhetskontroller med livremmen igenom rullbandet, blir elektroniskt undersökta och ev. metalldelar identifierade.
På Bergens flygplats får vi lämna våra väskor till Hurtigrutens personal och så småningom kommer vi själva fram. Då har vi också handlat fyra bananer och ½ kg bigaråer för 73:- NOK. Sjuttiotre för lite frukt. Hade det kostat 43:- hade jag reagerat. Men det är oljans förbannelse - allt, ja precis allt är mellan 80 och 100% dyrare. Fast då har norrmännen löner därefter. Våra svenska behagliga priser matchar våra löner.
Men bagasjen stod utanför vår hyttdörr, lugaren (hytten) var precis lagom och försedd med dusj. Utsikten bedårande. Och det bästa av allt för två hungriga reströtta svenskar: en riklig buffé med allt i matväg tillsammans med fyra trevliga pensionärer vid samma bord. Eftersom en lättöl betingade 37:- i landets valuta, var det lätt att övertala oss att skaffa "vattenkortet" för 150:- Då fick vi dricka så mycket av fartygets eget vatten vi ville, med eller utan "kulor", dvs. kulsyre. Antagligen är det friskt havsvatten från fjorden som avsaltats eller möjligen det som via brandslangar lite här och där utefter vägen fylldes på fartygets tankar. Med över 700 passagerare går det åt en massa vatten.
Bergen bevarar sina linjer i arkitekturen från de medeltida hamnmagasinen. Samma stuk fanns för övrigt i varenda större hamn som vi gick in i.
Kamera med fyra GB + en nyanskaffat mellanlagringsenhet på 40 GB skulle räcka. Nu har jag drygt 2300 bilder att rensa upp i. Här är några till:
När parkerigen på Gardermoen visar på Lediga platser betyder det att det finns någon brant grässlänt kvar långt utanför de rutade asfaltsfälten. Där lyckade vi bli av med lilla Aygon.Så kommer flygplatsbussen och bekvämt plockar upp oss och levererar vid insjekkinga. Denna gång har "gör-det-själv-andan" inmutat ytterligare en del av resandet: man ska knappa in lite siffror och få ut bagagestripes som vi själva fäster runt handtagen på väskorna. Så mar man rationlaiserat bort ytterligare några medarbetare. När ska vi månne själv få flyga?
Annars är Gadermoen inget trevligt ställe. Man tror att detta enorma bygge skulle räcka för hela skandinavien och att landningsbanan startar inne i själva huset - som om det vore en klassisk tågstation - men det vimlar av folk. Kanske är det semestertider och kanske flyr norrmännen sitt hopplöst kylskåpskalla och svindyra land och flyger någon annanstans? Men så småningom kommer vi igenom alla säkerhetskontroller med livremmen igenom rullbandet, blir elektroniskt undersökta och ev. metalldelar identifierade.
På Bergens flygplats får vi lämna våra väskor till Hurtigrutens personal och så småningom kommer vi själva fram. Då har vi också handlat fyra bananer och ½ kg bigaråer för 73:- NOK. Sjuttiotre för lite frukt. Hade det kostat 43:- hade jag reagerat. Men det är oljans förbannelse - allt, ja precis allt är mellan 80 och 100% dyrare. Fast då har norrmännen löner därefter. Våra svenska behagliga priser matchar våra löner.
Men bagasjen stod utanför vår hyttdörr, lugaren (hytten) var precis lagom och försedd med dusj. Utsikten bedårande. Och det bästa av allt för två hungriga reströtta svenskar: en riklig buffé med allt i matväg tillsammans med fyra trevliga pensionärer vid samma bord. Eftersom en lättöl betingade 37:- i landets valuta, var det lätt att övertala oss att skaffa "vattenkortet" för 150:- Då fick vi dricka så mycket av fartygets eget vatten vi ville, med eller utan "kulor", dvs. kulsyre. Antagligen är det friskt havsvatten från fjorden som avsaltats eller möjligen det som via brandslangar lite här och där utefter vägen fylldes på fartygets tankar. Med över 700 passagerare går det åt en massa vatten.
Bergen bevarar sina linjer i arkitekturen från de medeltida hamnmagasinen. Samma stuk fanns för övrigt i varenda större hamn som vi gick in i.
Kamera med fyra GB + en nyanskaffat mellanlagringsenhet på 40 GB skulle räcka. Nu har jag drygt 2300 bilder att rensa upp i. Här är några till:
Nu får jag klippa gräset.
Hemma bäst
Lite bilder från Ölandsrresan skulle väl passa. Vid Görans dämme (Hulterstad) häckar sottärna, en underbart vacker fågel i grått:
Där finns en mängd andra fåglar som trivs i våtmark med sötvatten men det får vi ta en annan gång.
När jag igår försökte hitta härfågel och sommargylling hittade jag istället grå flugsnappare. Där var några ungar som kanske var nyfiken på fotografen och satt still.
Den vanligaste av alla fåglar på denna resa är rödbenan, som verkar finnas överallt. I det här fallet for den runt och levde rövare för att jag antagligen kommit för nära. Hedervärt, rödbenan, låt ingen slippa in i reviret. Skit på dom!
Ölands folkhögskola var platsen för Lilias skrivkurs. Medan Morrisvovven och jag spankulerade kring husen, dunsade det till och en stenknäck, ungfågel, for rakt in i väggen och slog ihjäl sig. Den landade en meteer från mina fötter. Stor bestörtning. Ingenstans i Fågelguiden fann vi en fågel som liknade denna. Jo, näbben var samma men färger och andra karaktäristika var rätt annorlunda mot bokens bild. Men det berodde på att det var en ungfågel och det var rätt mycket gult i stället för brunt.
Hemfärden från Öland gick med god fart. En pizza i Lessebo fick oss på gott humör och resten skötte Virigina Woolf om på en CD-bok. Morris blev rätt mätt på pizzabitarna vi frikostigt delade med honom. Han sov mesta delen. Vi var hemma strax före halv åtta.
Där finns en mängd andra fåglar som trivs i våtmark med sötvatten men det får vi ta en annan gång.
När jag igår försökte hitta härfågel och sommargylling hittade jag istället grå flugsnappare. Där var några ungar som kanske var nyfiken på fotografen och satt still.
Den vanligaste av alla fåglar på denna resa är rödbenan, som verkar finnas överallt. I det här fallet for den runt och levde rövare för att jag antagligen kommit för nära. Hedervärt, rödbenan, låt ingen slippa in i reviret. Skit på dom!
Ölands folkhögskola var platsen för Lilias skrivkurs. Medan Morrisvovven och jag spankulerade kring husen, dunsade det till och en stenknäck, ungfågel, for rakt in i väggen och slog ihjäl sig. Den landade en meteer från mina fötter. Stor bestörtning. Ingenstans i Fågelguiden fann vi en fågel som liknade denna. Jo, näbben var samma men färger och andra karaktäristika var rätt annorlunda mot bokens bild. Men det berodde på att det var en ungfågel och det var rätt mycket gult i stället för brunt.
Hemfärden från Öland gick med god fart. En pizza i Lessebo fick oss på gott humör och resten skötte Virigina Woolf om på en CD-bok. Morris blev rätt mätt på pizzabitarna vi frikostigt delade med honom. Han sov mesta delen. Vi var hemma strax före halv åtta.