Pensionärsleksak
Min senaste "leksak" är en iPad mini. Jag fick rådet av en närstående son, vars goda råd jag försöker följa i görligaste mån. Så nu är den här och ska erövras. Och det är en fight som delar ut kortaste strået till mig gång på gång. Det är bara att stänga av och hoppas på att några timmars vila ska återställa alla normala proportioner igen.
Men det mest spännande är att se Betty, drygt ett år, hantera detta elektroniska hjälpmedel med stor precision. Och hon vet vilka knappar på skärmen som kan vad. Jag upptäckte att om man laddar ner Chrome, kan man tala till den lilla apparaten. Säger man Aftonbladet.se så kommer nämnda kvällstidning att uppenbara sig. Vad månde inte bliva av denna app? Denna mening, så ofta alluderad på, är i någon mening känd. Ofta är det ett duktigt barn som "månde bliva något". Så är det med bibelkunskapen, när den tunnats ut och tappat ankarlinan, att den söta och lite högtidliga formuleringen, kanske inte alls är så söt när man ser vad det sitter fast vid. Repliken fälldes i vart fall med anledning av Johannes döparens tillkomst och de tecken som omgav de åldriga föräldrarna Elisabet och Sakarias. (Luk 1:66). Hur det gick för Johannes? Ja "vad månde bliva av detta barn?" Ingen berättelse att berätta för barnen, i alla fall. Men övernaturliga födslar är ju på modet att ventilera, spörs det.
En annan bibelallusion drar jag mig till minnes - om det var en mycket stor livsmedelsskedja som satte upp små plakat i sina butiker: "Ät drick och var glad!" Också detta från Skriften. Men man hade nog inte kontrollerat fortsättningen "... ty imorgon måste du dö!" (Jesaja 56:12). Men det hade ju inte passat så bra som fortsättning till den köpglada inledningen.
Så nu kan farfar sitta där och befalla fram allt vad det lilla underverket är mäktigt att leverera. Men Jularbo kunde den inte, det blev bara butikskedjan Jula. Däremot gick det fint med Hans Johansson Glommen. Men det finns antagligen en hel värld att upptäcka - en annan gång.
Vovvarna har fått veterinärvård, Eunice för ett ömt öra och Silver för att ha fått strandråg i ett öga. Men nu är båda behandlade med de dyrbaraste medikamenter.
Bilden som Simon från Falkenbergsposten tog, får illustrera hundens bästa vän:
Födelsedag - i långa banor
Familjens födelsedagar där alla barn och barnbarn firas - för att inte tala om mor och far, är så där lagom utspridda över året. Dock förekommer det en liten meteoritsvärm i september. I år fyllde David 40 och tog med familjen och åkte hit för att få fira detta med resten av familjen - i vidaste bemärkelse. Själva kalaset ägde rum hemma hos Anna. Emily hade fixat en massa pajer och David och Johanna hade f.a bullat upp med tårtor och andra tillbehör. Vi i "gamla gardet" kände oss befriande befriade från allt praktiskt. Skönt att bara få gå på kalas!
faster Helena den nya boken om Nicke Nyfiken!
Alexander hade fyllt tre år nyligen och nu var det dags att öpnna några helt nya paket. Lycka! Och så läser
Gott om leksaker! Men faster Emily hade också fyllt år under sptember och hon fick presenter att öppna, hon också:
Pappa David hade önskat sig ryggsäck, "gitarrpryl" och böcker. Fyller man jämt kan utfallet bli riktigt bra!
Den yngste på kalaset var ändå Isak med mamma Nettan.Ett tu tre är han ett år och så rullar födelsedagarna fram och strör guld och leksaker över tillvaron.
Betty har sin födelsedag på våren, vilket har rapporterats på denna blogg tidigare.
I soffan ryms Henni, Jakob och Helena. Ny är de flesta kusiner gymnasister och har lämnat barndomen bakom sig. Födelsedagskalas är en härleig åldersblandning. De är också något för de små att se upp till.
Här blir de fyra syskonen fångade på bild under glatt samspråk.
Emily och Hannu i aftonsolen.
Magdalena, Anders, Magnus, Stina, Lasse och Nettan har fått plats på en bild.
Elina och Joel får representera de lite äldre kusinerna. Båda går sista året, hon på gymnasiet och han på högstadiet. Och här lägger vi till John, som går andra året på gymnasiet.
Intervju om tak och bil mm
I torsdags kom Falkenbergsposten - den kommer en gång iveckan. Där hittar man ett blandat innehåll. I detta nummer (3/10) blev jag intervjuad med anledning av elpanlerna på taket och Priusen som delvis går på el. På sidan 13 finns intervjun.
Hundarna har vant sig vid att få springa av sig på stranden. Efter tre snabba rundor är de nöjda och sedan kan vi gå hemåt. Ibland är kameran med och flyttfåglarna söderut håller sig till strandnära områden. Här har passerat grönsiska tidigare, steglits och mindre korsnäbb i dessa dagar.
Grönfinkarna far i stora flockar mellan nyponbuskarna. Ofta har de en rödgul färgtoning vid näbbroten, en rest av det flitiga ätandet.
Men priset tog de mindre korsnäbbarna: den röda hanen och den gröna honan.
Honan dök upp några minuter senare och visade sig lika generöst.
Och i den lilla skogsdungen brukar ett större hackspettspar, ett par ringduvor och lite småfåglar hålla till.
Ringduvan brukar också flytta ner i Europa. Därför märks det så tydligt på vårkanten när de dyker upp i stora flockar.
Snart är den här lilla sångaren också på väg söderut. Om det är en gransångare eller lövsångare, vågar jag inte säga - de är så lika att man måste höra dem för att veta säkert.
