Verso
Toyota Verso testad av Vi bilägare
Så var den här, den bil som ska möjliggöra att vi kan ta med Lilias nya, elektriska rullstol utan att behöva montera ner allt och ta med de elmotorförsedda hjulen separat. I det skicket är den för tung att lyfta, ja, även med enbart de medföljande 'vanliga' hjulen är den i tyngsta laget för att min rygg ska trivas.
Så var den här, den bil som ska möjliggöra att vi kan ta med Lilias nya, elektriska rullstol utan att behöva montera ner allt och ta med de elmotorförsedda hjulen separat. I det skicket är den för tung att lyfta, ja, även med enbart de medföljande 'vanliga' hjulen är den i tyngsta laget för att min rygg ska trivas.
Den har dieselmotor och sju sittplatser men de två sista blir bonusplatser. Det var möjligheten att placera en rullstol utan att fälla ihop den som fällde avgörandet. Men det finns mer - arbetsterapeuten bidrar med ett par ramper så att man lätt får upp den i bakluckan. Ramperna kan bli två mter långa och användas när man ska forcera en trappa eller annat hinder - med Lilia i rullstolen. Så nu har vi bara en bil men det kan ju räcka.
Det är dock ingen miljöbil. Dieselmotorn har dock ett partikelfilter som sänker skatten rejält. Sedan brukar det vara så att bensinbilar drar något mer på landsväg än vad som sägs i tabellerna medan det brukar vara tvärtom för dieslar. Det ska bli intressant att se om man kan komma under en halvliter på milen.
Ytterligare ett test jämför denna bil med Renaults Grand Scénic.
Sångare så in i vassen
Tre hundar, en kamera med teleobjektiv och en telefon med ett stort antal inspelade fågelläten - det kan vara det som följer med på promenaden. Galtåsbäckens stilla lopp går rakt igenom ängen, eller ska vi säga ängarna, eftersom den delar den stora ängen som tillhörde Annersa Bengtsa gård i två delar. Där kan finnas en och annan intressant fågel.
Inte så långt från bäckens mynning lät det från en mycket varierat sjungande fågel. Jag plockade fram rörsångarens ljudfil från telefonen och efter en kort stund kom denna fågel och satte sig på synlig plats och började sjunga på kapp, allt för att skrämma bort inkräktaren. Men det räckte för mig, jag fick några ganska bra bilder. Så här låter en rörsångare. Fortsätter man lyssna får man höra ett intressant samtal om rörsångaren från SR:s inspelning.
Visserligen är rörsångaren mycket lik kärrsångaren men de skiljs åt på sången. Annars är det mycket svårt att skilja dem åt på enbart utseendet. Här är kärrsångarens läte med en liten kommentar. Man måste säga att
det är en mycket trevlig hobby, inte minst för att dt finns så många kunniga ornitologer, ofta i ens omgivning. Det har hänt att jag fått för mig en sak men att någon vänlig skådare påpekat att det kanske nog inte var ... Det tycker jag är utmärkt. Det är svårt att skilja fåglar åt, i synnerhet många av sångarna, eftersom de ofta sitter dolt, är ganska små och svåra att komma nära och dessutom är till förväxling lika varandra. Men det får vara en utmaning.
I grannskapet kom även en rödstjärt och tittade fram genom en glugg i ett träd. Svåra ljusförhållanden har man svårt att göra så mycket åt. Här kommer i alla fall rödstjärten.
Det som ser ut som en silverhjälm är isjälva verket ett vitt pannband. Den har jag sett här ett tag. Resan från Afrika gick tydligen bra för dessa sommargäster.
Ytterligare en fågel hade slagit sig ner i samma träd, en hämpling gissar jag. Det är inte så många fåglar som har en röd fläck på huvudet, gråsiskan har det men även hämplingen. Bägge brukar vara röda på brösten också. Men gråsiskan brukar häcka långt upp i norr så jag satsar på att detta är en hämpling som ännu inte är helt utfärgad, dvs. fått alla sina sommarfjädrar.
Har jag tur kommer någon att kommentera bilden.
Kan man åka buss till kyrkan?
Just nu får jag inte köra bil pga de tidgare yrselattackerna. De har i princip upphört men det tillkommer läkaren att bedöma när jag åter kan sätta mig bakom ratten. Jag hoppas det blir snart. Under tiden har jag börjat lära mig att åka buss. Det går ofta riktigt bra - ett besök på vårdcentralen för provtagning etc. går smidigt. Dessutom har man chansen att åka hem med övergångsbiljett så att hemresan kan kosta 4:80 när inresan gick på 32:-med resekortet. Alla förare har varit mycket hjälpsamma när vi kommer med rullstolen.
Har men dessutom färdtjänst, åker medhjälparen gratis med bussen, tom. med tåget in till Göteborg eller ner till Malmö, om jag förstått det hela rätt. Så en Göteborgsresa, enkel biljett, kan kosta 109:- eller så för oss båda. Det måste vi pröva någon gång.
Men har man som vana att gå i kyrkan blir det värre. Det går an så länge det inte är kyrkans egen sommartid, dvs kl 10.00 istället för 11.00. Till klockan 11.00 går det bra, första bussen från Glommen går 10.28 och är i staden i god tid. Skulle man till äventyrs vilja gå i den lokala kyrkan, dvs. Morup, går det inga bussar alls vid gudstjänsttid. Kanske att det finns kyrkbil men det är nog bara för medlemmar. Vi tillhör katolska kyrkan (än så länge) men det är värt att kolla upp.
På sommaren går det dock inte att komma till Falkenbergs kyrka; när man kommit dit blir det väl lagom till slutpsalmen. Men den katolska mässan firas ju varannan söndag kl 17.00 i Hertings lånade kyrka. Jodå, dit kommer man med buss, låt vara ett par minuter för sent. Men i alla fall. Däremot finns det inga bussar som går tillbaka efter mässan vid 18-tiden.
Då kan man ju åka färdtjänst förstås. Det kostar för oss båda 120:- (var väg bör tilläggas) så skulle det regna så går mässan på 240:- . Det verkar vara billigare att åka till Göteborg för att få sina religiösa behov tillfredsställda. Men då har man glömt att första bussen från Glommen går vid halvelvatiden, så det gick nog inte det heller.
Vill man fira mässa (nattvard) under sommarmånaderna så skulle det gå klockan 08.00 på onsdagar i Falkenbergs kyrka. Då kommer man både fram och tillbaka med buss. Men då borde man väl i ärlighetens namn byta kyrkotillhörighet.
Slutsats: religionsfriheten kräver körkort och bil på väldigt många mindre orter. Att dessutom leva efter strikta miljöprinciper går inte ihop riktigt.
Har jag förbisett något är jag mer än tacksam för att bli tillrättaförd.
Att hoppa över sin födelsedag
Stoppa tiden, jag vill kliva av! Jag tror att det finns många som Pippi, som önskade att de kunde plocka fram tre krumelurpiller. Om man äter dem i mörker och säger "Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur", ja, då blir man aldrig stor. Barnet vill vara barn för alltid, vill inte lämna den oskuldsfulla tryggheten i att alltid få vara liten och ombrydd, få erfara att någon annan alltid tar ansvar - och verkligen gör det!
Men man växer i alla avseenden och snart nog är man vuxen med alla de krav detta ställer på en. Har man då levt i 69 år, är det kanske lite för sent att 'inte vilja bli stur'. Naturligare hade varit att inte vilja bli äldre. Alternativet är tyvärr inte särskilt tilltalande. Det är bara att gilla läget. Det enda man kan göra är att vilja hoppa över sin föedelsedag som en lam protest mot det ständiga åldrandet. Men helt slipper man inte undan, ett par av döttrarna och hustrun har ändå tänkt att uppvakta: och så blev det ikväll, dagen före. Det blev grillade gyros och kabanosser, potatissallad, tårta och kaffe. Presenter förekom och så var det nästan som vanligt. Sommartårtan fick avrunda.
Vill man fortsätta funderingarna kring åldrandet går det alltid att få tag på Goethes Faust - men det är ingen uppbygglig historia.
Betydligt uppbyggligare är det då att ägna fågelliveet en eller annan timme vid Morups Tånge. En ganska stor skara hade samlats för att få se en skymt av den omtalade kornsparven men just då hade den bestämt sig för det dolda livet. Men det fanns andra att beskåda, kanske inte så sällsynta men nog så välsedda.
I strandkanten gick sex kustsnäppor, fem i röda sommardräkter och en med den vitaktiga vinterdräkten kvar.
En av utffärgade, dvs. röda sträcker på sig. Vingarna är imponerande långa.
En bit bort springer ett par större strandpipare, letar mat och tycks spegla sig i vattnet hela tiden. Med tiden har jag lärt mig tycka alltmer om den här lilla kvicka pippin, den utgör en självklarhet under större delen av säsongen och utgör på så sätt ett slags trygghet.
Stenskvättan har varit här ett tag nu efter övervintringen i Afrika. Det kom en och landade i tångbanken bara några meter framför mig och den började leta något ätbart genast.
När den fått tag på larven den har inäbbet, flög densnabbt iväg in bland stenarna till de väntande ungarna om honan. Och en liten bit därifrån, landade sånglärkan, som uppfyllt rymden hela den timme jag stått där med min kikare och kamera. Den har också en familj att dra försorg om.
En fisktärna sitter på en sten en bit ut med sin svarta näbbspets. Ett par kentska tärnor håller till lite längre bort. Silvertärnorna är kvar, dock inte småtärna, som funnits där tidigare.
Studentfirande - för sista gången
Åtminstone för mig i min kapacitet som lärare, låt vara nyligen pensionerad på riktigt. Kitas gymnasium, som varit min arbetsplats sedan 2000 firade av sina åk3-elever med smörgåstårta på stenpiren, samling i Tyska kyrkan och därefter en tur med Paddan. Utsläppet till släkt och vänner skedde sedan vid Göteborgsoperan på vid det här laget traditionsenligt sätt. Fyra paddor gick det åt för att rymma alla. Jag hade inte planerat att åka med pga av en tandläkartid men på något sätt hamnade jag mitt i studenthavet i en oavbruten serie av öronbedövande glädjetjut. Det ska väl vara så när befrielsen firas, när man lägger det traditionella pluggandet bakom sig.
För en del handlar det om att omedelbart påbörja högskolestudier, för andra väntar den nästan obligatoriska resan - eller åtminstone sabbatåret/-n. Men just nu är det firandet som gäller, helst utan tanke på morgondagar eller nästa termin.
Nu är språnget in i framtiden främst inriktat på att rusa ut till alla vänner och släktingar. Alla ställer upp för denna sista tävling: klara, färdiga. gå!
Mitt 'språng' blir betydligt lugnare. Har jag någon framtid över huvud taget? Hur lång är en framtid? Och vad bär framtiden i sitt sköte? Vissa metaforer tenderar att balansera på gränsen till det opassande men nu är en gång språket etablerat och vi får dras med det.
Senaste läkarbesöket visade att jag har andningsuppehåll mest hela natten. Därför står jag på förturslistan för att få en andningsunderlättande anordning, som gör att hjärnan slipper kämpa mot kvävning ett par gånger i minuten. Grattis hjärnan! Förhoppninsvis kommer mina yrselattacker att klinga av - och det ska bli väldigt skönt.
Nu kan jag dessutom får läsa alla de böcker jag bara ställt i hyllorna de senaste åren. Biblioteket kommer hit med en välfylld buss tre gånger i veckan, ett antal oplöjda fotoböcker med vidhängande program väntar också i hyllorna. Ja, ska jag hinna med allt är det bäst att vakna tidigt och sedan vara flitigare än Lisa dagarna igenom. Och i ärlighetens namn - visst ska det bli skönt att få ägna sig åt sig själv ett slag.