Hans Johansson

Lilia och jag åt lunch tillsammans. Det var trevligt. Men mest rörande var Morris' ömhetsbetygelser gentemot matte. Bakifrån tränger han sig fram mellan hennes ben och orsakar viss instabilitet. Det ser rätt lustigt ut. Men så gör han mot flera, f.a. kvinnliga medlemmar av familjen. Dock inte mot mig. Där kan han istället trycka in sin blöta nos innanför kragen om han kommer åt.

Idag skulle vi mest se ett annat Öland än fåglarnas. Så fort en runsten eller gravfält randades, blev det stopp och så ut och fotografera. Ett nytt intresse spirar: fjärilar. Flera har fallit offer för kameran. Men de kan vara glada: jag har använt varken eter eller nålar. Jag får titta på mina foton i sinom tid. En hel del växter har förevigats också. Eller före vigats kanske man trots allt ska säga med tanke på den högst tillfälliga evighetstillägnan det är fråga om, att vara digitalt foto. Vi lanserar förevi'ga, ett nygammalt verb som skulle betyda "något man fotograferat".

Claes Göran, skådarkompis, tipsade mig om att både sommargylling, härfågel och mindre flugsnappare kunde ses hos hans släktingar inte så långt härifrån. När jag hittat fram till gårdarna i grönskan, tagit mig fram emellan ladugårdarna och trampa in på vägen in i lunden, mötte jag systerdottern med hund, framsade lösenordet och blev strax inbjuden på kaffe. Vad jag såg? En talgoxe, en svarthätta, hane, en kråka och några fågelungar, misstänkt lika gråsparvar. Men kaffet var utmärkt och samvaron trivsam. Det blir  säkert ett återgäldat besök i Glommen vad det lider.

Nu ingår även Fågellokaler på Öland i arsenalen. Gräsgårds hamn visade sig vara ovanligt rik på vadare för att vara så här års: skärfläcka, skogssnäppa, större strandpipare, brushane med praktdräkt, silvertärna, drillsnäppa, storskrake, grönbena, rödbena och kricka + några till jag är lite osäker på. Ett tyskt par i husbil blev förtjusta när de fick titta i kikaren.

Morris har gjort taberas på de sista köttbullarna och den överblivna tjorittson. Sen somnade han i min säng.
Det ska bli skönt att komma hem imorgon och slippa åla sig ur sängen för att inte få flisor i huvudet.

Det underbara tog en paus för att släppa fram lite lågtryck. Och det var inte lite heller! En glimt på TV ikväll avslöjade att Sheffild var översvämmat och att Småland inte var långt efter. Och i södra Europas värmebölja dör folk av värmeslag. Så ¨åra 14 - 15 grader känns ändå rätt uthärdliga i det perspektivet.

Jag minns när Emily och jag var i Rom i en Lupo utan AC. Vi tvingades avbryta vår semester och hoppa över Pompeji pga. av hettan. Dessutom går inte vattnet i kranarna att dricka på de flesta håll och husmödrarna var överlastade med vattenflaskor på väg hem från snabbköpet. Där hade lite regn varit välkommet, tom. mycket regn. Ja, så olika det kan vara.

Men min  nya paraply med Club 300 på, helt av kolfiber och stormsäkert, kkom väl till pass. Vi hade glömt regnfocken till Morrisvovven men han fann sig snart - bara han fick nosa på sitt sätt. Sedan tog vi vår tillflykt till vandrarhemsscellen, där den ludne vilade ut på ett par handdukar som jag lagt i min säng. Nu ikväll har jag bäddat åt honom med dubbla underlag: en vanlig hund 9trjfoadlsnvj (jag vet ta mig tusan inte vad sådana heter men det är lite skumgummi emellan) samt en solstolsdyna. Han gick tre gånger mellan dörren, där han gärna ligger och upp på de dubbla underlagen som jag placerat vid fönstret. Sen hoppade han upp i min säng.
- Enkelt. Husse, du konstrar bara till det. Lägg dig själv där i draget under det halvöppna fönstret så kan jag sträcka ut alla fyra benen och svansen på ditt påslakan.

Nu sover han och snarkar lätt. Jojo, äldre herrar brukar snarka har jag hört av äldre damer.

Fågelskådning blev inte så mycket bevänt med idag. Istället blev det sökning efter telefonens batterilock som ligger någonstans i södra Ölandstrakten. Telefonen ja, den gick plötsligt att ringa med. O gåtfullhet ...

När vi ätit middag Lilia och jag på kursgården (ungsbakade ostmackor, ungsbakade ostmackor med svamp och annat löst på samt lite sallad och sånt) gick på på shoppingtur i den nya konsumentreligionens tempel: Överskottsbolaget. Tänk att det finns så många negativa konnotationer eller vad det heter som kan bilda något så eftertraktansvärt så att snart sagt hela Öland var där och rev i överskottet. För att inte tala om Bolaget ...

Överskott leder gärna tankarna till det som blivit över någon annanstans och när ÖB verkligen hade ÖB:s överblivna persedlar, gamla kängor modell 1943, maskeringsnät, pälsar för vargavintrar och annat som den svenska armén rensat ur sina gamla mobilieringsförråd, då visste man att det gick att få ett par snygga randsydda svarta skor för en femtiolapp. Nu är det mest sådant som verkar ha blivit över i Kina eller eljest (skönt ord) bort i Asien. Något kuddvar hade de dock inte till övers så jag får spänna underlakandet över de knöliga vandrarhemskuddarna. De har antagligen en gång blivit över i något militärförråd.

Annat överblivet är deodorant och duschattiraljer för 15:/styck och det är ju bra. En ståltermos för 69 spänn var billigt - på ICA skulle en sådan pryl kosta över 200. Det är väl därför de får så många över där.

Göken gal i alla fall. Måtte det nu inte regna imorgon. Då får jag ta till boken om Latin av Tore Janson. När jag köpte den på Centralstationen, läste jag i den tom. när jag gick till skolan. Den uppslukar en även under det mest intensiva regnväder. 

Hur många sommarlov har man inte påbörjat - och alla har de det gemensamt att det tar tid att acklimatisera sig. Det kanske är så med all semester: man går på högvarv och plötsligt är det slut, man ramlar bokstavligen framlänges. Just nu är jag i framlängesramlandet. Jag försöker få något vettigt gjort men det är svårt. Allt gör man samtidigt och det blir en enda röra av alltsammans. Nu är trädgården terapilabbet - några rabatter har jag rensat, en kompostkorg har etablerats och den första skottkärran ogräs är levererad. Nästan lite högtidligt, vi har en kompost! Det har med känslan av inboddhet att göra.

För första gången på 40 år kommer jag inte att köra taxi. Ibland när jag ringer Anders och han sitter i sin taxibil och jag hör växeltelefonistens anrop i bakgrunden, då är det fysiskt svårt att inte rusa iväg och påbörja ett taxipass. Det är roligt, intressant, stimulerande, socialt och allt vad man nu kan få till, att få den ena intressanta pratstunden efter den andra. Eller att bara sitta för sig själv och läsa till dess att nästa anrop avbryter. Antagligen kommer jag att hitta min taxilegitimation eller så ringer jag vägverket och ber om en kopia. Nån gång till ...

Under varje hundpromenad är det f.a. en fågel som hörs: törnsångaren. De flesta andra småfåglar har tystnat, men den h är figuren sitter i snart sagt alla dungar och utbrister sin korta, lite raspiga ramsa gång på gång.


Ibland är den nästan omöjlig att hitta i täta bladverk, ibland sitter den bara helt öppet och gnisslar fram sin lovsång eller sin revirlåt.

På Morups tånge är det ganska många olika fåglar: skärfläckor som ruvar, brushanar, hämpling, skogssnäppa, grönbena, rödbena, större strandpipare, en prutgås (!), en kricka, storspovar, knipor, myrspovar, kärrsnäppa, storskrakar, svartsnäppa och oräkneliga skrattmåsar, grå- och havstrutar, fiskmåsar, gravänder, tofsvipor och storskarvar. Och över allt hörs sånglärkor, hus- och ladusvalor pilar i blixtsnabba kast över stranden, ett gäng strandskator rycker ut under gälla sirenljud som ett slags fåglarnas polis. Knipor, svanar och ejdrar kompletterar bilden. De flesta har ungar. Ganska sött att titta på så länge ungarna får varar i fred för de glupska trutarna. Stensvättorna fladdrar fram en och en medan stararna kan komma i hundratal. Sädesärlor pilar snabbt med mat till sina ungar.

En prutgås med en strandskata i bakgrunden.

Lägger jag mig nu har jag chansen att somna före tolv. Hasta!

Det brukar ta en dryg vecka innan man är nollställd efter läsårets sista hektiska veckor då alla betyg ska sättas, något som föregås av stressade elevers inlämningar och redovisningar. De sista dagarna har präglats av stor trötthet - en sömninghet som inte sömn biter på. Men idag känns det lite bättre med ett par dagars vila från skolarbetet. Dock ska en del betyg ytterligare sättas men det ska gå. På fredagskvällen var det tårta med barnbarn som firade skolavslutningen,


Bredbandstv:n funkar - den som Telia har ställt till förfogande, gratis fram till september 2008. Sen kan man säga upp det och slippa betala 129:-/mån. Det är inte riktigt samma kanaler som i parabolen, men jag slipper diskutera med hustrun när jag vill titta på något för egen del.

På fågelfronten är det aningen lugnare nu. Fast fyra skärfläckor ligger och ruvar på sina hemligheter och hoppas på ungar. De ungar som kläckts vid Munkagårdsfloen har redan nått ansenlig storlek. Idag var det ytterligare fem i viken. Oväder är påingående och det kan gå illa för ett par av dem som har sina bon lite får lågt. En svartsnäppa och en försenad kärrsnäppa deltog i födosökandet. Lite längre bort såg en ensam sjöorre på stranden. Sjuk? tre kenstska tärnor ömsom badade och plockade bland fjädrarna.



Strax efter landade tre fisktärnor på stenen bredvid. Längre in i viken hade ett par av dem haft en uppgörelse med och blivit jagade av en större strandpipare.


Igår hade en trut funnit något att kalasa på. Men den omedelbara och mycket speciella närvaron av femton ejderhonor skvallrade om att det antagligen var en av deras ungar som fallit offer. De anföll inte men närmade sig i tät formering och strök nära förbi truten.

Äntligen kom regnet, tätt och ihållande.

Så var födelsedagsfirandet över för denna gången. 64 kan man skriva i almanackan. Beatlesfrasen "Will you still need me, will you still feed me, when I'm 64"? ringer lätt i öronen. Och visst föder hon mig, dvs vi föder varandra, hustrun och jag. Liv kan vara så olika men vi måste ändå betrakta vårt som både lyckat och lyckligt. Vi har också lagt det första året i Glommen bakom oss med en oavbrutet ökad trivsel. Ja, jag vet, det är opassande att bara framhäva sin egen förträffliga situation. Det kanske rentav är osvenskt, men strunt i det. Sommaren är här och paradiset på jorden finns lite överallt.

Gårdagens födelsedag firades lite stillsamt på sängkanten med kaffe på densamma, öppnande av presenter etc. En förtjusande ogräskrafsare av känt märke, en fiffig ogräsdestroyer att använda mellan stenplattor samt en sladdlös grästrimmer, Så nu får vi hoppas ... jag vågar inte uttala tanken. Ogräset ska tas om hand oxå och som pricken över i:et uppvaktades jag också med en kompost, ja inte färdig förstås, men en praktisk nätaktig historia som man sätter upp och lägger ogräs i.


Särskilt minns jag min N1:a som sjöng en grattissång och hade bakat. Tack alla ni för sång och tigerkaka och kladdkaka!

Emily hade gjort en utmärkt supébaguette i ugnen. Denna och kaffe och div tillbehör avnjöts ner vid Glumsten med hela havet omklring oss. Aldrig ätit så god baguette förr. Den innehåll italiensk skinka, soltorkade tomater i olja, och div mozarellaost. Mums! Det är gott att fylla år!

Emily var inte ohågad att pröva Canonen med sitt tele. Som på beställning dök ett fisktärnepar upp och hängde över våra huvuden och skränade. Det blev en massa alldeles utmärkta bilder.


Jag tror att vi kändes hotfullt nära tärnornas bo - jag har tidigare sett dem i bobestyr en bit bort.

En fiskmås hade också vägarna förbi och även den finns i ett tjugotal exemplar. En av de bästa bilderna är denna motljusbild som bokstavligt har något himmelskt över sig. För att vara första gången dottern manövrerar denna kamera måste man säga att det gick över förväntan. Man kan också säga att denna kamera med sitt objektiv är alldels utmärkt. Och så var vi inne på att allt är så himla bra ...

Jag minns min första kamera. Det var plastmojäng för 3:85. Den hade även plastlins. Det följde med två filmer, och efter viss möda lyckades jag ladda den. Det dröjde väl ca 10 dagar tills de svartvita fotona dök upp och skapade löften i 12-åringens fantasi. Men beskedet om att det var för  dyrt att framkalla kort släckte alla vidra förhoppningar. Det skulle dröja ända till gymnasietiden innan jag hade en ny kamera igen, en Ilford Sportsman för 127:-. Med den fotograferade jag allt och alla i min väg - i svartvitt förstås, och framkallade fotona själ i ett gemensamt fotolabb i Kortedala. Lärorika år. Så följde en begagnad systemkamera som hängde med ganska länge -  tills det gick sönder.

Och nu har jag en massa kameror men det är en annan historia. God natt.

Nationaldagen firas icke i vår familj. Det låter pretentiöst men det var nog bara så att vi inte kom på tanken. Någon brukar väl se något inslag på TV när som kungen eller så gör något, men det var inte jag. Då stod jag glömsk i naturens sköte och försökte skilja en småspov från en storspov. Finlir. Ingen fanns att fråga. Jag förmodar att alla satt hemma och stirrade på någon fotbollsmatch mellan Sverige och Island.

I TV såg jag en glimt av någon fjärilsart som sprider sig snabbt över landet. Givetvis försökte jag plåta några fjärilar men lyckades inte. De rör sig så oförutsägbart. Men intresset är väckt, inte minst sedan min bästa av alla kolleger gav mig den stora boken om fjärilar härom året. Det ska bli spännande. De flesta fåglar har kommit fram och ligger på ägg eller försöker få sin kycklingar att hålla ihop. Det var många kullar med smått: strandskata, ejder, gravand hade ungar för att nu bara nämna några. Några skärfläckor försöker igen.

En kentsk tärna satt på en sten. Det var ett bra tag sedan vi hade sådana på tången. Ingen vidare skärpa med digiskoping och ISO 400 i skymningsljuset. En myrspov hade även dykt upp. Annars var det tomt på strandpipare och kärrsnäppor. De har dragit norrut.



Här är det en stenskvätta som vilat ett par sekunder på vindflöjeln och så snabbt levererat något ätbart till boet i stenmuren. Det är bråttom nu.

Värmen kom över oss med stor kraft. Sommar. Igår var Lilia i Stockholm, idag kom hon hem och jag mötte vid tåget. David och Johanna målar och tapetserar sin nya trea i Stockholm och det blev lite rapporter därifrån. Hoppas att vi kan komma dit och kika.

Nu är det bara en vecka kvar av terminen och det präglar alla. Den stora tröttheten ligger på lur - Lilia fick ta över hemfärden i höjd med Frillesås. Resten av vägen sov jag.

Sista delen av den ljusa delen måste jag bara ner till tången. Där kan man alltså vara alldeles ensam, bara ungdjuren och hästarna och minst 25 olika fågelarter. Idag såg jag t.ex. en korsning mellan vitkindad gås och

kanadagås. Först tänker man inte så mycket på det men plötsligt går det upp för en att något inte stämmer. Hela kropppen ser ut som en vitkindad men huvudteckningen liknar en kanadagås men med en sma vit rand i pannan.

Landskapet ändrar långsamt karaktär. Triften har nästan blommat ut och nya färgsammansättningar lockar ögat.



En vacker dag plockar jag fram staffliet och målar. På avstånd springer de båda fölen med sin mammor.

Själen, hänger du med?