Tidens flykt eller "hur mycket är klockan?"
Tiden går fortare ju äldre man blir, det tror jag att jag varit inne på tidigare. Fredagarna i synnerhet märks. De påminner om det intryck man får när X2000 susar fram genom landskapet och det uppenbarar sig ett stationshus lite då och då som man far förbi - precis som fredagarna gör. De dyker upp oväntat snabbt. Nu har ytterligare en termin snart försvunnit i diset med ett antal fredagar.
Den enda skillnaden mot för ett par veckor sedan är att jag begåvats med begåvade elevers ovanligt långa uppsatser, bokredovisningar och filmanalyser. Och innan terminen är slut ska det komma ytterligare ett åttiotal uppsatser som övning inför nationella provet. Snacka om planering. Fråga mig inte vad som går på TV. En fördel är dock att Spotify går att ha på i bakgrunden.
Men åter till tiden. Mitt absoluta favoritprogram går i P1 och heter Spanarna. I lite över 20 år har det funnits där med ganska roliga kommentarer till den rådande verkligheten och ofta spännande trendbeskrivningar. I ett av de senaste programmen, 20/11, hade Jessica Gedin en bra och påläst översikt över olika sätt att se på tiden utifrån julen. Klicka på länken, hör och lyssna. Jessikas inlägg kommer i mitten av programmet.
På iTunes finns bortåt 160 program från spanarna att ladda ner i sin iPod. Det lustiga är att när man lyssnar till dessa, går tiden fortare. Ännu fortare??! Ja, det är väl så vi vill ha det. Själv har jag svårt att känna ro i att göra ingenting även om jag vet att tiden går allra som långsammast då. Men att stå och betrakta vågorna kan ändå ge en känsla av att tiden står still.
Den enda skillnaden mot för ett par veckor sedan är att jag begåvats med begåvade elevers ovanligt långa uppsatser, bokredovisningar och filmanalyser. Och innan terminen är slut ska det komma ytterligare ett åttiotal uppsatser som övning inför nationella provet. Snacka om planering. Fråga mig inte vad som går på TV. En fördel är dock att Spotify går att ha på i bakgrunden.
Men åter till tiden. Mitt absoluta favoritprogram går i P1 och heter Spanarna. I lite över 20 år har det funnits där med ganska roliga kommentarer till den rådande verkligheten och ofta spännande trendbeskrivningar. I ett av de senaste programmen, 20/11, hade Jessica Gedin en bra och påläst översikt över olika sätt att se på tiden utifrån julen. Klicka på länken, hör och lyssna. Jessikas inlägg kommer i mitten av programmet.
På iTunes finns bortåt 160 program från spanarna att ladda ner i sin iPod. Det lustiga är att när man lyssnar till dessa, går tiden fortare. Ännu fortare??! Ja, det är väl så vi vill ha det. Själv har jag svårt att känna ro i att göra ingenting även om jag vet att tiden går allra som långsammast då. Men att stå och betrakta vågorna kan ändå ge en känsla av att tiden står still.
Äntligen sol
I efterdyningarna efter Lilias födelsedag var vi på Göteborgsoperan i onsdags: Guys and dolls. Två biljetter hade hon (vi) fått och det var bara att åka in till Göteborg och sätta sig på första parkets första bänk, precis i mitten. Presenten från barnen kunde inte ha varit vald med större omsorg - och i god tid eftersom det var fullsatt i salongen. Vi kunde se både ner i orkesterdiket och scenens alla händelser, dans-, sång- och talnummer i högt tempo. Att berätta handlingen blir för omständligt - men att Frälsningsarmén spelade en avgörande roll bland storstadens ljusskygga var ändå en bekräftelse på det som väldigt många funderar över: Hur kommer man till himlen?
I fredags begravdes min kusin Björn. Tyvärr gick det inte att komma ifrån skolan och delta men det blev ändå en bekräftelse på att släkten betyder mer än man har låtit den göra under senare år, sedan ens egna föräldrar gått bort. Och så har man själv uppnått en ålder som ...
Skönt solsken betydde en lång promenad med Morris. Havet hade fått västlig vind för omväxlings skull. Men mest märktes värmen och vårligt ljus. Lilias elmoped kom ut på eftermiddagen och stranden inbjöd nästan till bad. Men bara nästan. Svart råkor far kors och tvärs, de flesta med något slags byte i näbben. Kottar?
Ett tjugotal råkor brukar samlas varje gång jag lägger ut nytt frö i fågelmatningen. De måste känna lukten på långt håll - ständigt närvarande följeslagare in i vintermånaderna.
I fredags begravdes min kusin Björn. Tyvärr gick det inte att komma ifrån skolan och delta men det blev ändå en bekräftelse på att släkten betyder mer än man har låtit den göra under senare år, sedan ens egna föräldrar gått bort. Och så har man själv uppnått en ålder som ...
Skönt solsken betydde en lång promenad med Morris. Havet hade fått västlig vind för omväxlings skull. Men mest märktes värmen och vårligt ljus. Lilias elmoped kom ut på eftermiddagen och stranden inbjöd nästan till bad. Men bara nästan. Svart råkor far kors och tvärs, de flesta med något slags byte i näbben. Kottar?
Ett tjugotal råkor brukar samlas varje gång jag lägger ut nytt frö i fågelmatningen. De måste känna lukten på långt håll - ständigt närvarande följeslagare in i vintermånaderna.
Skåne t o r
En aftonfalk var orsak till dagens utflykt. Lilia skulle åkt med men föredrog hemmets lugna vrå. Aftonfalken hade funnits i närheten av Höganäs i drygt två veckor och dagliga rapporter med bilder fick iväg Klas Göran och mig för att på detta sätt öka på mina kryss. Aftonfalk ska annars vara i Afrika så här års men denna ungfågel har tydligen kommit ur gängorna på något sätt. Oro för att den inte kunnat äta rätt föda har förekommit, då den mest lever av insekter som den fågar i luften. Här har mask stått på à la cartelistan.
Så här ser den ut i alla fall. När vi var där såg vi endast ett antal besvikna skådare som varit runt opch spanat sedan tidiga morgonen. Ingen aftonfalk idag. Kommer den tillbaka i morgon? Är den redan långt nere i Danmark, som en tillrest skådare från grannlandet frågade sig? Eller är den död, ett öde som tyvärr drabbat mer än en rar fågel denna höst.
Vi fick trösta oss med tornfalken, som ryttlade i backarna.
En liten tröst var dock en skylt som flimrade förbi och efterlämnade ett glittrigt stråk av trivsamma sommarminnen: Systrarna på skäret. När vi besökte trakten förra gången på någon semesterresa i någon gammal Mercedes, minns jag den underbara trädgården med alla botaniska rariteter, alla goda bakverk och barnens kurragömmalekar. Vi får göra en ny utflykt till Kullabygden och fika någon helg. Då kommer säkert Lilia att vilja vara med.
Så här ser den ut i alla fall. När vi var där såg vi endast ett antal besvikna skådare som varit runt opch spanat sedan tidiga morgonen. Ingen aftonfalk idag. Kommer den tillbaka i morgon? Är den redan långt nere i Danmark, som en tillrest skådare från grannlandet frågade sig? Eller är den död, ett öde som tyvärr drabbat mer än en rar fågel denna höst.
Vi fick trösta oss med tornfalken, som ryttlade i backarna.
En liten tröst var dock en skylt som flimrade förbi och efterlämnade ett glittrigt stråk av trivsamma sommarminnen: Systrarna på skäret. När vi besökte trakten förra gången på någon semesterresa i någon gammal Mercedes, minns jag den underbara trädgården med alla botaniska rariteter, alla goda bakverk och barnens kurragömmalekar. Vi får göra en ny utflykt till Kullabygden och fika någon helg. Då kommer säkert Lilia att vilja vara med.
Knock i lurarna
Kalaset är över, de fantastiska smörgåstårtorna hade en strykande åtgång, särskilt denna som barnbarnet Joel ägnade mycket arbete för att dekorera.
Nu blev jag faktiskt hungrig ...
Ännu återstår det mesta av blomprakten från Lilias 70-årsdag. Morris är som vanligt framme och undersöker vad vi har till kaffet, kanske lite överbliven tårta. Nosen är det inget fel på. Inte aptiten heller.
Annars har livet återgått till det normala - nästan. I ett svagt ögonblick blev frestelsen för stor och jag fyllde i alla uppgifterna som skulle ge mig Spotify Premium, dvs. slippa reklamavbrotten men f.a. att kunna föra över mina nedladdade spellistor till Ipodden. Och nu vet jag hur det går till. Jag får maximalt spara 3.300 musikstycken ("låtar") - om jag nu skulle få plats med så många. Men eftersom det är enkelt att ändra, att radera spellistor och lägga till nya, kan det bli mängder av musik som är möjligt att konsumera under promenader, tågresor, matlagning, vedhuggning.
Under senaste tiden har jag sålunda blivit medveten om att fler och fler har små fiffiga hörlurar instoppade i öronen. Att unga har det är ju ingen överraskning men när vi som är mellan 60 och döden får en inåtvänd blick och börjar nicka med huvudet i takt med något, då är det ett trendbrott. Men vad lyssnar alla på? Ännu har jag inte blivit tillfrågad och inte heller har jag gett mig på någon tågresenär intill och frågat. Dessutom verkar riskerna för hörselskador ha trängt igenom - det är mycket sällan man hör vad de närstående lyssnar till, något som förr var vanligt. Eller så har hörsnäckorna bara blivit mycket effektivare. Mina nyaste verkar inte släppa in något annat ljud alls utan sluter så tätt ihop med örat att det ibland är risk för skavsår. Det är tur att de lite äldre öronpropparna finns kvar.
Jag har roat mig med att göra spellistor över alla drygt dussinet tonsättare som skrivit en nionde symfoni - och som återfinns bland Spotifys lite mer än 2000 "träffar" på just Symphony no. 9. Från Beethoven, Mahler, Dvorák, Schubert ... till dansken Vagn Holmboe. Nu har jag att göra ett bra tag. Mina öron är kanske inte helt vana vid de mest moderna tongångarna - men man vänjer sig. Möjligheten att jämföra olika inspelningar och dirigenter är dessutom stor!
Nu blev jag faktiskt hungrig ...
Ännu återstår det mesta av blomprakten från Lilias 70-årsdag. Morris är som vanligt framme och undersöker vad vi har till kaffet, kanske lite överbliven tårta. Nosen är det inget fel på. Inte aptiten heller.
Annars har livet återgått till det normala - nästan. I ett svagt ögonblick blev frestelsen för stor och jag fyllde i alla uppgifterna som skulle ge mig Spotify Premium, dvs. slippa reklamavbrotten men f.a. att kunna föra över mina nedladdade spellistor till Ipodden. Och nu vet jag hur det går till. Jag får maximalt spara 3.300 musikstycken ("låtar") - om jag nu skulle få plats med så många. Men eftersom det är enkelt att ändra, att radera spellistor och lägga till nya, kan det bli mängder av musik som är möjligt att konsumera under promenader, tågresor, matlagning, vedhuggning.
Under senaste tiden har jag sålunda blivit medveten om att fler och fler har små fiffiga hörlurar instoppade i öronen. Att unga har det är ju ingen överraskning men när vi som är mellan 60 och döden får en inåtvänd blick och börjar nicka med huvudet i takt med något, då är det ett trendbrott. Men vad lyssnar alla på? Ännu har jag inte blivit tillfrågad och inte heller har jag gett mig på någon tågresenär intill och frågat. Dessutom verkar riskerna för hörselskador ha trängt igenom - det är mycket sällan man hör vad de närstående lyssnar till, något som förr var vanligt. Eller så har hörsnäckorna bara blivit mycket effektivare. Mina nyaste verkar inte släppa in något annat ljud alls utan sluter så tätt ihop med örat att det ibland är risk för skavsår. Det är tur att de lite äldre öronpropparna finns kvar.
Jag har roat mig med att göra spellistor över alla drygt dussinet tonsättare som skrivit en nionde symfoni - och som återfinns bland Spotifys lite mer än 2000 "träffar" på just Symphony no. 9. Från Beethoven, Mahler, Dvorák, Schubert ... till dansken Vagn Holmboe. Nu har jag att göra ett bra tag. Mina öron är kanske inte helt vana vid de mest moderna tongångarna - men man vänjer sig. Möjligheten att jämföra olika inspelningar och dirigenter är dessutom stor!
Lilias dag idag
70 år blir Lilia idag. GRATTIS! Just nu har vi en mycket lugn hemmakväll med eld i öppna spisen. Det blir kalas först på lördag.
Men redan igår fanns en stor artikel i Hallands nyheter som ganska utförligt berättade om ett aktivt liv på olika sätt. Här är artikeln! Bl.a. nämndes familjens musikaliska vanor. För en dryg vecka sedan var vi i Varberg och lyssnade till en konsert till förmån för Parkinsonforskningen och på torsdag ska vi åka till Helsingborgs konserthus, där vi har abonnemang det här spelåret.
Vintertiden har kommit - inte bara på klockan. Temperaturen ligger på ca 5 plusgrader med regn i luften. Vår nyklippta hundraåring ligger företädesvis i min säng och sover mesta tiden. En promenad emellanåt piggar upp oss båda men sedan dröjer det inte länge förrän han försvinner. Än så länge klarar han att ta sig upp och borra ner nosen mellan kuddarna. Men det verkar b li allt svårare.
Men med det relativt kalla väder vi har det bra att ta lite längre utflykter utan att riskera att han drabbas av andningssvårigheter som i somras. Den här tornfalken höll utkik ända tills vi kom och störde.
En som inte nöjer sig med att bara skrämma upp tornfalkar är Brutus Östling, som nu ger ut ytterligare en fågelbok med mycket intressant text och utmärkta bilder. Har har nyligen blivit intervjuad i TV (Go'kväll). Han berättar bland annat om det enformiga livet i gömslen - för att kunna ta sina makalösa bilder. Här är en länk till programmet, där Östling kommer ett par minuter in i sändningen:
http://svtplay.se/v/1750376/gokvall/29_10?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1747491/sb,p102931,1,f,-1
Men redan igår fanns en stor artikel i Hallands nyheter som ganska utförligt berättade om ett aktivt liv på olika sätt. Här är artikeln! Bl.a. nämndes familjens musikaliska vanor. För en dryg vecka sedan var vi i Varberg och lyssnade till en konsert till förmån för Parkinsonforskningen och på torsdag ska vi åka till Helsingborgs konserthus, där vi har abonnemang det här spelåret.
Vintertiden har kommit - inte bara på klockan. Temperaturen ligger på ca 5 plusgrader med regn i luften. Vår nyklippta hundraåring ligger företädesvis i min säng och sover mesta tiden. En promenad emellanåt piggar upp oss båda men sedan dröjer det inte länge förrän han försvinner. Än så länge klarar han att ta sig upp och borra ner nosen mellan kuddarna. Men det verkar b li allt svårare.
Men med det relativt kalla väder vi har det bra att ta lite längre utflykter utan att riskera att han drabbas av andningssvårigheter som i somras. Den här tornfalken höll utkik ända tills vi kom och störde.
En som inte nöjer sig med att bara skrämma upp tornfalkar är Brutus Östling, som nu ger ut ytterligare en fågelbok med mycket intressant text och utmärkta bilder. Har har nyligen blivit intervjuad i TV (Go'kväll). Han berättar bland annat om det enformiga livet i gömslen - för att kunna ta sina makalösa bilder. Här är en länk till programmet, där Östling kommer ett par minuter in i sändningen:
http://svtplay.se/v/1750376/gokvall/29_10?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1747491/sb,p102931,1,f,-1