Hans Johansson

Världen är liten, säger man. Och visst är det lätt att hålla med i detta fall. Våra pudlar kommer ju från en uppfödare i Habo, Agneta Karlsson. Hennes valpar kom till olika hem, mestadels i västra Sverige. Agneta var ju här och hälsade på med en syster till våra hundar nu i sommar. Och idag fick vi besök av ännu en syster - våra vänner var hundvakter åt Alice, vars matte är en mycket god vän till dem. Så det var med stor glädje vi såg fram emot hur detta nya syskonmöte skulle gå till.

 

Här är det våra  två som väntar på lite godis och syster Alice, som står i tur för godsaken som Birgitta tillhandahåller. Hela besöket avlöpte mycket väl och efter de inledande nosandena, landade de fyrbenta under matbordet medan hussar och mattar avnjöt sin lunch.

 

Här där det Alice och Eunice som hamnat hos husse Hasse i soffan. Alice, till vänster, var nog lite reserverad inför soffbesöket medan våra pudlar betraktar soffan som sitt revir.

 

Utomhus var det busväder med täta, intensiva regnskurar omväxlande med stormbyar i strålande sol. Därför var våra lurviga vänner mest inomhus.  

 

Här har vi en bild där alla tre syskonen Silver, Alice och Eunice samlats hos Engelbert. Så nu är vi öppna för att  även de andra syskonen kommer och hälsar på. Eftersom Falkenberg är en bra semesterstad och fiskeläget Glommen ett utmärkt val, är detta inte ett omöjligt scenario. Då blir det ytterligare en god mening med bloggandet.

 

 

 

 

 

 

44 år är en lång tid och för ett äktenskap är det en försvarlig period. Visseligen skymtade jag i tidningen idag ett par som varit gifta i 79 år och det är nog svårslaget. Men vår bröllopsdag igår, den 17/8 var tillräckligt festlig för att räknas. Vi firade genom att äta lunch på Glommens fiskrestaurang, som ligger intill och med vidsträckt utsikt över havet. Rödspätta respektive wienerschnitzel blev det och det smakde utmärkt. Tyvärr var allt i desertväg slut - men vi hade bunkrat upp med SIA-glass hemma så det löste sig på bästa  sätt.

 

Vi försökte minnas hur vårt bröllop gick till den där augustidagen 1968. En del minnesluckor fanns och de kanske inte blir ifyllda förrän jag börjar bearbeta de många diabilderna som ska skannas in så småningom. Men det är ett större projekt som pensionären kan ägna sig åt och än så länge är det mer närliggande saker som ska genomföras. Men vi mindes att det var komminister C-G Sjögren som vigde oss i Allhelgonakyrkan i Kortedala, att organsiten Claes spelade Bach och dessutom såg till att hela vigseln spelades in på band. Det var på en rejäl rullbandspelare och hittar vi bandet (!) har vi väl ingen möjlighet att spela upp det.

 

Vi åt kalkon, minns jag. Vilka som var bjudna till bröllopet har vi hyfsad koll på men de där bilderna borde kunna hjälpa oss att bekräfta det hela. 

Ett foto från Atejé Hällås har vi i alla fall och det får väl duga för en påminnelse. Vår bröllopsresa gick till Köpenhamn och pågick parallellt med den sovjetiska invasionen av Prag. Att Nato hade lagt flottenheter i Nordsjön fick vi reda på först senare. Vem vet vad som kunnat hända i det kalla krigets Europa?

 

På sommaren har man mer tid att umgås, f.a. med dem som bor längst bort och har begränsade möjligheter att komma hit. David med familj kom från Stockholm och bodde en knapp vecka i en av de många campingstugorna vid Olofsbo camping. 

 

Alexander hade dagen innan fått en traktor med släp som leksak. Stor succé! Men dagen efter for vi till Öströö fårfarm i Tvååker. Här hade man radat upp ett antal traktorer för provsittning och här fick Alexander sitt lystmäte av traktorer.

 

Blicken är fast och greppet om ratten stadigt. Detta är 'på riktigt'. Mest spännande var förstås den stora traktorn.

 

Några får såg vi faktiskt inte - däremot  tränade agilityhundar.

 

 

Traktor i all ära - mamma är i alla fall mamma! Öströö har en underbar park att dricka kaffe i och den var ovanligt tilltalande idag. 

 

Lilla Betty, två månader, följde uppmärksamt med i allt vad som sades och syntes. Här hos pappa.

 

Det är skönt att få vara farmor i den här rollen. De äldre barnbarnen i äldre tonåren, sitter aldrig i knä och låter sig läsas för. Alexander har stor glädje av alla barnböcker som fortfarande huserar i hyllorna.

Betty har lätt till leenden och skratt. Men ibland kan det behövas någon som triggar igång henne och får henne att skratta. Farmor har guldklimpen i knät medan farfar försöker locka henne till skratt.

 

Men det är fler som gärna lockas till skratt. Alexander kan lika bra som sin syster.

Anna är också bra på att locka fram glada miner - Betty verkar ha genuint roligt i Annas sällskap.

 

 

Till sommarens fröjder hör även besök av broder Anders med familj - eller delar av. 

 

Men nu har barnbarn och övriga gäster rest hem och det mesta återgår till det normala igen. Det är då man kan utnyttja någon underbar sommarkväll för att fika vid Glommens hamn. Det är också skönt och något man kan göra lite då och då. Minnen som man tar med sig in i höstdunklet.