Hans Johansson

Jag har ibland legat före, åtminstone i vissa gamla kollegers ögon - och tom. i elevernas! Men det kan ha varit tillfällighter parat med min nyfikenhet på tekniska prylar och system. Jag har inte så mycket av den varan men kanske har jag varit i framkant med dem. Men detta säger jag mest för att sanningen snarare är den att jag legat efter. Och nu har jag tagit ut pensionärssvängarna och unnat mig att lata mig - rent ut sagt. Och även om det funnits perioder i ens liv där man försökt fullgöra sin lärartjänst, skriva läroböcker och dessutom tränga in ett och annat taxipass, så är det först nu jag kan uppleva lättjans alla fördelar och förmåner. Och jag behöver inte ha dåligt samvete. Pensionen kommer som den ska - tom med påökt  från och med januari 2013. 

 

Men det jag har släpat efter med är att ta hand om de senaste fotona på David och Johanna med sötnosarna Alexander och Betty. De var här i början av året och det var härligt att få tillgång till hela familjen, om än för ett par dagar. Först nu har jag tagit mig an dessa foton och rensat, beskurit och fixat ljuset. Det blir ju som vanligt alldeles för många men istället för att plocka bort en massa värdefulla foton, har jag skaffat externa hårddiskar där de  kan få plats. Och därmed har jag skaffat mig ett mastodontarbete som tar de närmaste tjugo åren att genomföra: att få ordning på alla ca 70 000 bilder jag hittills sparat på mig.

 

 

 Här berättar Alexander om sina julklappar för Eunice, som lyssnar artigt. Det blev ju faktiskt en liten julafton till för barnbarnen, men det är en annan historia.

 

Farmor fick kära bestyr med Betty: det yngsta barnbarnet har verkligen vuxit till sig  på allt sätt sedan 

i somras. Hon är verkligen närvarande på allt sätt och uppfattar så mycket. Här imammas trygga knä.

 

 

Jag tror det är kylan som drar ner humöret. Senaste tiden har varit lite deppig och förevändningarna för att vila middag i tid och otid är återkommande. Visserligen har jag alltid sällskap av två mycket kärvänliga pudlar, som söker närhet men det är ändå lite onaturligt att slumra en stund efter varje hundpromenad. Men det är kylan jag vill undkomma. När jag ska köpa en jacka, vinter eller sommar spelar ingen roll, ska det vara med kapuschong. Även blåsiga sommardagar är det gott att ha något som täcker nacken.

 

Solen försöker då och då bryta igenom men i bästa fall blir det en påminnelse om att den ändå finns.

 

Jag blev osäker på om kapuschong stavas med sch eller ch. Ordlistan är entydig: sch - trots att ordet närmast härstammar från franskans capuchon (den del av en munkkåpa som används som huvudbetäckning). Men kollar man på Google, får man 60 900 korrekta träffar på stavning med sch men hela 76 500 på kapuchong med ch.  

 

Nå, denna anordning tjänar som vindskydd och värmekälla när Glommens utflatade landskap ger fritt spelrum  för både västlig havsvind och ostlig isvind. Och den ostliga vinden dominerar denna vinter. Inuti kapuschongen spelar ett antal mästare: för ögonblicket får jag underhållning av Haydn, Elgar, Mozart, Bach, Bruckner och Mendelsohn men även av modernare figurer som Kim Larsen, Vreeswijk och gitarristen Mats Norrefalk. 

Så traskar vi ut i vintern, hundarna och jag. Vi går helst där de har grusat, ett enda halksteg och man ligger i en hög - eller ännu värre, man slänger ut med en arm när fotfästet försvinner och man har skaffat sig en axelskada.  Det vet jag sedan den gången jag behandlades under säkert ett drygt år för frozen shoulder. Jag blev ju bra igen men det var just i ett halksammanhang denna skada uppstod, på ett ögonblick.

 

Naturen har förändrat sig. Ett stenkummel kan, om man vill, föra tankarna till en hop valrossar eller andra arktiska djur, som dragit sig undan något. På stranden är det lättare att gå; det är snöplogen som skapar den där farliga glatta ytan man halkar på. Och sceneriet är omväxlande: i den här naturen h ar man inte placerat ut granar med belysning eller annat sådant: här är det strama former och få färger. En stätta markerar med sitt kryss att en mänsklig hand format ett föremål som underlättare passagen av ett stängsel men annars ser man

 

 

mycket lite av denna mänskliga påverkan. Naturens egen oförutsägbara formrepertoar kan plötsligt få en att tro att ett urtidsdjur har kastat upp sin hotfulla käft - kanske bäst att inte gå nära?

 

 

När vi kommer hem till vår hemmastrand får vovvarna rasa av sig allt koppeltvång och springa sig helt uttröttade. 

 

Och att roa sig med att jaga en kråka piggar upp - jag tror kråkan är med på noterna för det brukar bli några Frolicbitar även till henne.

 

Äntligen en dag med solsken. Kylan är kännbar, nordlig vind, några grader under noll men det var ändå skönt att ta med båda pudlarna till Morups tånge på en längre promenad. Men det första vi mötte var en havsörn, som satt och bevakade sina eventuella frukostobjekt. Men några kråkor och trutar jagade iväg den och med loja vingslag drog den norrut, förbi oss på hyfsat fotoavstånd.

Att ha fräscha mattor är inte alltid så lätt, särskilt inte om man har ett par hundar. Nu är den första valptiden över och små olyckstillbud är glömda och avlägsnade sedan lång tid tillbaka. Men ibland uppstår tillbud under någon rea och en sådan råkade jag hamna på av en tillfällighet. IKEA reade ut en blå matta som jag ett längre tag spanat på. Halva priset. Nu ska mattan ur sortimentet och mattvävarna i Mombai får ägna sig åt andra mönster istället.

 

En konsekvens får dock mattbytet: granen måste ut innan den nya mattan rullas ut. Något mer barrigt har vi inte sett på länge. Höjer vi ljudet på TV:n något, rasslar det på parketten.

 

Våren har tittat fram under denna välsignade dag. Termometern i bilen pendlade mellan sex och åtta grader Celsius. Det var som en vårdag fastän det bara är den 3 januari. Men vi talar redan om att dagarna är lite längre nu. Även om det kommer några köldknäppar till, går det inte att dölja att vi går en vår till mötes.

 

Igår hade jag ett samtal med den läkare som remitterade mig till pacemakeroperationen. Jag måste ju tacka för att jag blivit föremål för denna kraftfulla förändring: varje dag präglas av tillförsikt och kraft. Några yrselattacker har inte förekommit eller annat som hörde till den tidigare perioden. På min fråga om det var möjligt att köra bil nu fick jag ett entydigt ja! Så nu står den nya Verson parkerad här utanför och väntar på alla transportuppdrag som vi samlat på oss. Det känns fantastiskt.

 

Gräsmattan bär nu upp fyra kubik björved. Den ska läggas in under pressenningen men först måste vi elda upp den "gamla" veden, eller tillräckligt mycket så att det kan bli plats för den nya. När den första snöstormen var över oss var jag oförberedd och hade inget att täcka veden med. Det har jag nu; den där tunna, plasten som egentligen inte håller. Men veden ska vara torr och lite ytlig fukt kan nog inte göra så mycket. Dessutom kommer det en sommar snart och då torkar det kvickt.

 

Imorgon kommer David och Johanna med våra yngsta barnbarn, Alexander och Betty. De ska flyga hit och det blir extra spännande för Alexander. Det blir alltså ytterligare lite julkalas och ett välbesökt födelsedagskalas: barnbarnet John fyller år. 

 

 

Idag fyllde dessutom Hannu år. Det firade vi på Laxbutiken, ett populärt ställe, som är garanterat fritt från skinka och fläskkorv. Det blir säkert lite mer lax de närmaste dagarna då man på Willys köpt in lite för mycket av den goda laxen från Glommen. Nu är det rea på gravad och rökt lax.