Sista snöstormen?

En stilla tanke åt alla dem som redan satt på sommardäcken. Man har utlovat kanske 15 cm snö under natten. Jag var precis ute och satte i en elkabel för att få en varm bil i morgon bitti.

Fler och fler skärfläckor anländer. Men de brukar klara av ett snöväder. I strandkanten blir det sällan drivor, i synnerhet som temperaturen inte är låg. Det ska ju dessutom bli 15 grader varmt i veckan ...


Morups tånge hade fem i går. Runtom i fågelvärlden förbereds för fåglarnas mening med livet, det byggs det bon av både stora och små. Rejäla grenar ska det vara: hela råkkolonin  är i febril verksamhet i talldungen en bit bort.


Men skatorna är inte sämre. Här kommer en stolt bobyggare

Morris firade sin 14:e födelsedag idag. Till middag fick han stekt lever, prinskorv och lite vispgrädde. Fast lite kinkig med vispgrädden han han vara: på den s.k. våffeldagen åt han tre våfflor men ratade grädden. Möjligen var han redan mätt. 

Den 25 mars inföll ju vårfrudagen eller rättare Jungfru Marie bebådelsedag, som ju firas till minne av att änglen Gabriel kom till Maria och berättade att hon skulle föda. Vi får stämma in i bönen:

Hell dig, Maria,
full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor
och välsignad är din livsfrukt, Jesus.
Heliga Maria, Guds moder,
bed för oss syndare
nu och i vår dödstund.
Amen.


En hyllning till Maria, Jesu moder, är kanske inte det man väntar sig i det "politiskt korrekta" Sverige. Och mycket riktigt, en häftig debatt bröt ut för ett tag sedan när Historiska museet i Stockholm anordnade en utställning om Jungfru Maria.
Det blev en feministisk tvekamp mellan olika företrädare. Historiska museets Mariautställning gör om den kristna madonnamyten till en nutidssvensk, genuspolitiskt korrekt berättelse om kränkta kvinnor, menade Ebba Witt-Brattström,som i DN gav uttryck åt
en annan uppfattning än vad hon ansåg att utställarna gjorde.

Ja, Maria har spelat en stor roll i närmare 2000 år... tiden går.




I love London

Så var det sagt! Tre dagar i London i tidigt vårväder tillhör tillvarons höjdpunkter. Jag fick i uppdrag av vår rektor att bli en av lärarna  i en resa till England tillsammans med 23 självgående och ambitiösa elever ur avslutningsklasserna. Trots att bussresan från Stansted tog 3½ timme pga St Patricks parad i London och att det blev svårt att hinna både installera sig i rummen och äta, var de rara eleverna punktligt samlade för att följa Jack the Ripper i spåren under ett par timmar och höra om när han mördade och styckade prostituerade. Det verkade inte finnas mycket kvar av dåtidens skumma kvarter när skyskraporna marscherat in. Här dock en miljö från förförra seklet som man tänkt spara.



En heldag med buss till Stradford on Avon gav den sanna utflyktskänslan: det var bara korvmackor och sockerdricka som saknades. Först tittade vi på de välbervarade husen där Shakespeares mamma och hans hustru vuxit upp. Alla minnen från mitt första besök här virvlade upp som om 46 år inte betytt någonting alls. Ack vad tiden går! Här är
Anne Hathaways cottage, ett ställe som William ofta var i för att träffa sin blivande fru.



Modern, Mary Arden, hade sitt ursprung i närheten. Där finns också en välbevarad miljö från den tiden. Där har man satsat på att visa upp levande 1500-talsmiljöer.



Förutom att visa jordbruksmetoder etc från 1500-talet, fanns en falkenerarverksamhet. Det var ganska omskakande att se dessa ståtliga rovfåglar sitta på en träkubb fjättrade vid benen. En falkenerare demonstrerade hur det gick till att jaga med rovfåglar.
                                



Sverige är ett av de få länder som inte tillåter denna verksamhet.

Tisdagen blev  en Londondag med diverse fria aktiviteter. För egen ringa del gick jag med ett ömmande knä efter att ha besökt Westminster med kyrkor och parlament och senare två muséer.



Imperial war museum inrymde mycket engelsk historia men mest från världskrigens tid. En mycket genomarbetad utställning om Förintelsen var värd att se. Sen fanns det mycket annat från flygplan till V2-raketer, den första stridsvagnen från 1 vkr  till mer moderna. Det är först när man får se föremålen i verkligheten som man får klart för sig hur stora - eller små de är. Här syns en V2-raket och i bakgrunden skymtar man en V1-raket.


Vad människan ännu inte gjort, sina sofistikerade och kraftfulla vapen till trots, tack och lov, är att ha utplånat stora grupper av faunan. På Natural History Museum kan man hitta skeletten av de största landlevande djuren: dinosaurierna. De som finns här är autentiska och tvingar en att reflektera över hur föränderligt livet är. Ett asteroidnedslag för ca 65 miljoner år sedan skulle ha förändrat livsbetingelserna på jorden så mycket att stora grupper av djur dog.

Det anses dock att fåglar härstammar från dinosaurier. Då kanske det ännu finns hopp att vissa dinosaurieälskande barnbarn trots allt kan bli fågelskådare.


Ryan Air är billigt - ju tidigare desto billigare. Hemresan startade 03.30 från hotellet i egen buss. Planet avgick 06.55. Men allt gick bra, alla kom hem ordentligt.

Fler bilder finns här.


Tidiga skärfläckor

Omkring 20 mars brukar skärfläckorna dyka upp. Igår sågs de första häromkring och idag kunde jag ta några foton vid Munkagårdsfloen. Två har vi här, ytterligare två finns i Korshamn vid Morups tånge. Där var det dock sådan dimma att inget kunde ses, åtminstone när jag passerade. Det fick bli det säkrare stället vid Munkagård i stället.

Tornet var välbesökt och det fanns flera erfarna skådare att samtala med.


För övrigt vimlade det av gravänder och sångsvan. Igår var sångsvanarna drygt 450, idag 'bara' 110. Åtta brunänder höll till i en avgränsad del av den lilla 'sjön' och dök ideligen upp och ner.


Men mängden av gravänder var ändå det som kändes mäktigast. I täta flockar simmade de, letade de efter den spannmäl som nyligen lagts ut eller simmade de. Plötsligt var alla i luften och vi plirade stint efter någor rovfågel som fått alla hundratals att lyfta. Men inget syntes och så småningom la sig lugnet över vattenspegel igen.



Ett par kilometer härifrån, vid Ramsjöholm, finns resten av sångsvanarna och ett drygt tiotal mindre sångsvanar. Hela tiden händer det något, ett antal sångsvanar kommer lågt och bromsar in med sina simfötter mot vattenytan:



Munkagårdsfloen

När det är ganska tomt på fåglar vid Morups tånge kan man åka några km till Munkgårdsfloen, den konstgjorda våtmark som ligger utefter gamla E6:an. En nilgås har funnits där senaste veckan.  Digiscoperad genom Contaxen ser den ut så här:


Samtidigt med mig landade en stor sångsvansfamilj med fyra nästan vuxna ungar. Sammanlagt var där sexton sångsvanar. Detta också taget med Contaxen genom tuben men på lite närmare håll.


Men när jag skulle fota sångsvansfamiljen på ingång, råkade jag ha min Canon inställd på ISO 12800 av misstag. Men det kan ändå vara intressant att se hur bruset ser ut med det brutala ISO-talet:


Falkenbergs ornitologiska förening lägger ut spannmål ett par gånger under vårsäsongen för att skapa goda förutsättningar för fåglarna att stanna kvar och häcka. Idag kom traktorn och rymden fylldes av alla krickor, bläsänder, gravänder för att inte tala om gräsditona. Son synes är vattendjupet inte så stort utan traktorn kunde lätt ta sig till

de båda öarna och lägga ut fågelmat. Under nästa år kommer våtmarken att utvidgas rejält.
Nu är det gravänderna som dominerar - ett drygt hundratal finns runtom våtmarken.

En fjällvråk slog sig ner i en ek och en ormvråk i en björk. En ensam sångsvan hade landat mitt i en nyplöjd åker. Vi får hoppas att det går väl.

 

Vår i strandkanten

Obama tar med sig tårta till medarbetares födelsedag, kramar sina medarbetare och uppträder allmänt hyggligt. Jämfört med Bush ... Ett hopp för världen, anses det i Spanarna, som just nu pågår. 

Bland kamerorna finns en liten Contax U4R, tyvärr finns den inte att köpa längre. Den har passat mycket bra att digiscopera med. Men för ett år sedan gick en liten plastdetalj sönder och adaptern till tuben satt inte säkert längre. Men nu testar jag att limma fast den lilla ringen vid okularet med superlim och det verkar hålla. Så det blir ingen Minox på ett tag. Gårdagens gravänder vid Galtabäcks fågeltorn var ganska många. Här en på 300 m håll:


Större skaror av vårtecknet strandskata kunde ses längst ut på skären vid Morups hallar. Här är några av dem.


Tofsviporna är ännu fler och manifesterar våren. Men det är några dagar nu som man noterar dessa fågelarter - sedan tillhör de landskapet och inte särskilt många skådare brukar rapportera dem längre. Men nu i början är de värda all uppmärksamhet.








Kamerans under eller kameran 'sunder'

Som vanligt välutrustad skulle jag få ett par tre timmar till fågelskådning när Lilia var på föredrag i Varberg denna söndagseftermiddag. Jag blev stående i Galtabäcks fågeltorn i gott och väl en timme, ivrigt spanande efter den nilgås som setts därifrån tidigare. Det blev tji, inte heller några berglärkor gav den allra minsta distraktion. Skådare kom och gick men jag stannade kvar. Isvindarna hölls utanför jackan och kapuschongen. Så ringde Lilia, långt innan avtalad tid och jag började packa ihop. Men innan jag nått trappans fot, återkallades jag upp i tornet: jaktfalken sitter på en stör caa 700 meter bort! Den har varit i grannskapet ett bra tag och jag har sett den ett par gånger förr men det var ändå en högtidsstund.

Jodå, ganska stilla satt den på en stängselpåle, sträckte på vingarna lite då och då men stannade kvar. Vi beundrade den, kommenterade detaljer i fjäderdräkten och njöt i största allmänhet av uppenbarelsen. Upp med lilla Nikonkombinationen av kamera och adapter till Zeisstuben. Tydlig och bra bild förväntades, ljuset skapligt och avståndet, mja, det fick duga.

Då sa' kameran sxrrr. Något kugghjul kuggade inte i -  det gick inte att ställa in varken skärpa eller zoom. Inget hjälpte,  jag stod med ca 3 hg skrot i handen. Canonkameran var förstås med men att  fota på så långt avstånd med ett teleobjektiv ger inte särskilt god utdelning. Så här blev det dock:


På Nikon tyckte man inte det var någon idé att reparera de slirande kugghjulen, särskilt inte som detta fel tidigare åtgärdats - på garantin. Återstår att ... kanske kan Minox' lösning vara något att tänka på: en
specialtillverkad digitalkamera som man sätter på okularets plats. Ska man skaffa ny digitalkamera och därmed också nytt adaptersystem kostar det över 6 000:- Minoxvarianten kostar knappt 3 500:-

Håstenskyrkan i Varberg fungerar nu som katolsk kyrka varje söndag kl 17.00. Fortfarande firas mässa i Falkenberg varannan söndag i Hertings kyrka.

Sångarbröderna är ju namnet på den nya manskör som jag övar i varje måndag 19.00. Imorgon onsdag 4/3 blir det första historiska framträdandet på Falkbergets pubafton kl 19.30. Just nu är vi tretton gubbar i varierande åldrar som känner glädje och kamratskap under Halim Koshis ledning. Repertoaren är ännu ganska lättsjungen: Music, music, music eller flerstämmig kanon på Bä bä vita lamm är bara några av de snart 20 låtar vi prövat på. Eftersom de flesta aldrig sjungit i kör tidigare, är glädjen (och förvåningen) stor över att man kan prestera så välklingande musik.