Full fart i fågelhuset
Fågelhuset är den utmärkta matningsanordning vi har för fåglar. Den rymmer mycket frö och skyddar från regn och rusk. Småfåglar är ju de tilltänkta gästerna men listiga krågkor och råkor klarar av att balansera på staketet och sprätta frön långa vägar. Men så fort jag uppenbarar mig i fönstret flyr de, minst 20 meter bort. Upprepad skrämsel har dock en viss effekt, mer om detta i Mitt liv som fågelskrämma.
Idag var där t.ex. sexton starar. Är det en våraning? Nej, det är mitt svålpaket som lockar: den första julskinkans kvarlämnade fettrester placerade i en plastpåse, som sedan ombands med ståltråd och hängdes upp vid fågelhuset. Stararna slåss om att picka i sig julmaten. Men de drar sig snart undan och rödhaken passar på. Den är den mest orädda, jag kan stå på ena sidan staketet och fylla på nya frön medan denna den minsta av alla, sitter en knapp meter därifrån och tittar på.
Blåmesen agerar flaggvimpel utan stång. Blågul iver och minst av alla, t.o.m lite mindre än rödhaken.
Fler och fler domherrar kommer fram, nu är de sju samtidigt. Idag placerade jag mig i friggeboden med kamera och stativ är därifrån fick jag utmärkt utsikt. Den här honan har hittat hur mycket mat som helst och störtdyker ned från sin mätta och dästa boyfriend.
Just nu är fågelhuset målet!
Gulsparvar och blåmesar, grönfink och bofink och en hel skara koltrastar. Vackrast som kontrast till alla visslande domherrar:
Och så plötsligt är stararna tillbaka, lite avvaktande, innan kalaset börjar igen. Det är ett skådespel att följa dem - väl värt kostanden för frö, margarin och osaltade jordnötter. Ska man räkna in gästande katter i budgeten också, måntro? Jag är säker på att de hoppas på färsk fågel.
Idag var där t.ex. sexton starar. Är det en våraning? Nej, det är mitt svålpaket som lockar: den första julskinkans kvarlämnade fettrester placerade i en plastpåse, som sedan ombands med ståltråd och hängdes upp vid fågelhuset. Stararna slåss om att picka i sig julmaten. Men de drar sig snart undan och rödhaken passar på. Den är den mest orädda, jag kan stå på ena sidan staketet och fylla på nya frön medan denna den minsta av alla, sitter en knapp meter därifrån och tittar på.
Blåmesen agerar flaggvimpel utan stång. Blågul iver och minst av alla, t.o.m lite mindre än rödhaken.
Fler och fler domherrar kommer fram, nu är de sju samtidigt. Idag placerade jag mig i friggeboden med kamera och stativ är därifrån fick jag utmärkt utsikt. Den här honan har hittat hur mycket mat som helst och störtdyker ned från sin mätta och dästa boyfriend.
Just nu är fågelhuset målet!
Gulsparvar och blåmesar, grönfink och bofink och en hel skara koltrastar. Vackrast som kontrast till alla visslande domherrar:
Och så plötsligt är stararna tillbaka, lite avvaktande, innan kalaset börjar igen. Det är ett skådespel att följa dem - väl värt kostanden för frö, margarin och osaltade jordnötter. Ska man räkna in gästande katter i budgeten också, måntro? Jag är säker på att de hoppas på färsk fågel.
Kommentarer
Trackback