Metropolitan hemmavid
Så har vi då begått vår första opera på Metroplitan. Don Carlo av Verdi underhöll oss i närmare fem timmar på Falkenbergs Stadsteater. Två pauser med inslag från Ahlgrens bilfabrik och ett par korvar från Torgrillen inramade det mäktiga dramat mellan sonen och fadern (Filip II i Spanien), som båda förälskat sig i samma dam. Mäktigt. Jag börjar förstå storheten med detta sätt att delta i väldsmetropolernas utbud av högstående kultur. Inte bara de musikaliska insatserna slog an, scenerier och annan teaterrekvisita imponerade. "210:- för en biljett är väl överkomligt, särskilt i jämförelse med Metropolitans egna biljetter, som kan kosta närmare 3 000:- (resa och hotell oräknade). Men högt under taket kommer man undan för ett par hundra.
Opera är inte min starkaste sida. Men det handlar inte om sagoaktiga och ibland enfaldiga libretton (sug på den, Schiller!), musiken och artisterna lyfter fram långt mer av mänskliga problemställningar och dilemman än vad man skulle kunna tro. Att sitta i Stadsteaterns I Falkenberg salong ger en utomordentliga försteg mot att häcka på dyr parkettplats i Metropolitanoperan: man kommer karaktärerna så nära och kan följa varje nyans i framställningen. Det blir inte riktigt detsamma i youtube. Spotify har förvisso bättre ljudkvalitet men ingen bild. Kan filmströmmande Voddler vara lösningen? Man blir dock ganska sugen på att repetera spansk historia.
Lappsparvar vid Morups tånge - enligt skådare som varit med åtskilliga decennier har man inte sett så många lappsparvar samtidigt. Kanske är den bara delvis skördade majsåkern till detta. Eftersom det var för blött gick det inte att bärga hela skörden. Och nu flyger det glatt stora flockar med bl.a. lappsparvar och jublar över maten.
Stora flockar med ringduvor - med inslag av skogsduvor - är också gäster vid majsbordet, liksom bofinkar och bergfinkar.
Ett tiotal sångsvanar kom i plogformering och klöv den kalla luften ovanför majsplockarna. Skön syn:
Hemma vid vår egen lite påvrare fågelmatning kommer det i alla fall några domherrar och håller tillgodo.
En gråsiska har också vågat sig fram: under grönfinken sitter den med sin röda hjässa.
Opera är inte min starkaste sida. Men det handlar inte om sagoaktiga och ibland enfaldiga libretton (sug på den, Schiller!), musiken och artisterna lyfter fram långt mer av mänskliga problemställningar och dilemman än vad man skulle kunna tro. Att sitta i Stadsteaterns I Falkenberg salong ger en utomordentliga försteg mot att häcka på dyr parkettplats i Metropolitanoperan: man kommer karaktärerna så nära och kan följa varje nyans i framställningen. Det blir inte riktigt detsamma i youtube. Spotify har förvisso bättre ljudkvalitet men ingen bild. Kan filmströmmande Voddler vara lösningen? Man blir dock ganska sugen på att repetera spansk historia.
Lappsparvar vid Morups tånge - enligt skådare som varit med åtskilliga decennier har man inte sett så många lappsparvar samtidigt. Kanske är den bara delvis skördade majsåkern till detta. Eftersom det var för blött gick det inte att bärga hela skörden. Och nu flyger det glatt stora flockar med bl.a. lappsparvar och jublar över maten.
Stora flockar med ringduvor - med inslag av skogsduvor - är också gäster vid majsbordet, liksom bofinkar och bergfinkar.
Ett tiotal sångsvanar kom i plogformering och klöv den kalla luften ovanför majsplockarna. Skön syn:
Hemma vid vår egen lite påvrare fågelmatning kommer det i alla fall några domherrar och håller tillgodo.
En gråsiska har också vågat sig fram: under grönfinken sitter den med sin röda hjässa.
Kommentarer
Trackback