Fasantupp och renässansluta

Dagens sittning vid stranden handlade till en del om fasantuppen som tydligt markerade sin närvaro. Lite då och då kom ett hest fasanskri från gräsvallen närmast stranden. Där satt han, fullt synlig och utstötte ytterligare ett rop. Och så hade han flyttat sig till ett annat ställe i strandkanten - och ytterligare ett par, som ville han tala om att han äger den här delen av stranden. Kanske var det mot bakgrund att han förlorade sina ungar förra året in wunderschönen Monat Mai. Bildbevisen har vi ju sett här på bloggen och de eländiga kråkorna som rövade bort de tre äggen. Kunde det vara 'min' kråka som deltog? Men man kan inte ändra på naturen. Hade det varit möjligt kunde vi kanske haft 100 fasaner i strandgräset, fasaner på middagsbordet och - ja, vad hade inte kunnat hända?
 
Nu har vi istället en nästan tam kråka som möter oss och spatserar någon meter framför pudlarna under vår strandpromenad. 
 
Det senaste året har mina intressen ändrat karaktär. När vi flyttade till Glommen för elva år sedan, var det fåglar, fåglar och åter fåglar. En och annan kamera kunde också slinka med. Men flaggskeppet bland dessa gick sönder och skapade förstämning. Att reparera en pryl med några år på nacken skulle bara medföra att en nästan omodern kamera slukat en massa pengar. Billigare då att köpa en ny med fler megapixlar och snabbare bildtagning. Fast så kan man ju inte hålla på. Och mina drygt 500 GB fågelbilder skulle ta år att gå igenom och sortera. Och det roliga för mig är inte att sitta och titta på bilder utan att ta dem. 
 
Det var då jag köpte en ny gitarr - betydligt billigare än nästan vad som helst i fotoväskan. Och ett gammalt intresse väcktes till liv. En del Bellman och Taube fanns sedan gammalt men via Bokbörsen kunde man få återknyta bekantskapen med Birer Sjöberg och Dan Andersson - för att inte tala om författaren till Får jag lämna några blommor  - han som är ganska mager om bena, tillika om armar och hals. Det blev - blir - hisnande möten med liv och död, med lycklig och olycklig kärlek - ofta med mästerliga rim. En del har jag ju mött som svensklärare på gymnasiet men det finns ju oändligt mycket kvar att utforska. Och där är jag just nu. 
 
Och musikintresset håller i sig. En cello skulle bli en utmaning att bemästra och där har jag att göra resten av livet. Men det ger perspektiv på tillvaron och på all den cellomusik som Spotify levererat under många år. Det allra mesta är dock enklare att lyssna till än att exekvera.
 
Men den musik som var inne på 1400- och 1500-talen har ockswå trängt sig på. Ett TV-program nyligen visade hur mycket roligare man kunde ha - och hur mycket längre man förväntades leva - om man lärde sig nya saker. Som att spela något instrument eller lära sig något annat nytt. Vid det laget hade jag sneglat ett längre tag på en renässansluta med rötter i 1400-talet. Den hänger på väggen ovanför min säng nu. Musikhaus Thomann i Tyskland har det allra mesta i musikväg, allt från enkla munspel till Yamaha - och Steinwayflyglar. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback