Sommar med rekordtemperaturer
Livet går sin gilla gång, kan man säga. Nu har vi haft rekordvärme, där bl.a. Eftra i Falkenberg har toppat en temperaturlista. Men ute faller nu regnet och gräsmattorna suger begärligt åt sig vätan. Det blir att släppa ut Robomowen igen och titta på när gräset faller.
Min vänstertumme är ur funktion; det har väl gått nästan fyra månader men nu har jag varit hos arbetsterapeuten och fått ett bandage. - Det kan ta tid, fick jag veta och allt går ut över trädgården. Soptipp? Tja, för vissa med synnerlig läggning för perfektionism kan man ju faktiskt hålla med. Men Jag tänker på den gamla vitsen när den berusade Kålle blev påhoppad på spårvagnen en gång: Den "fina" damen framhöll: Ni är full, ja rentav mycket full. Kålle replikerade: Du e ful, ja rent bedrövligt ful - men imon e ja' nökter! De flesta moderna soptippar är dock under av organisation och symmertri. Synd att inte min är det.
Silvertärnorna finns lite överallt. De är lika imponerande - att ta sig från södra halvklotets mest södra delar, ja ända från Antarktis till långt upp mot Arktis för dem som kör hela racet. Så det är lite högtidligt att få se dem på en sten i Korshamn. Motljuset gör att färgerna blir svåra att se - men en helröd näbb sitter på silvertärnan.
Fisktärnan har svart spets på sin röda näbb. Kortare ben är en annan skillnad.
Denna dag gick vi lagom långt, vovvarna och jag. Vi slog oss ner i gräset och bara kopplade av. Har man kikare och långa teleobjektivet, dröjer det inte länge förrän det bli något att fotografera. En stor flock starar ritade allehanda geometriska figurer på himlen. Man borde kunna filma.
En hämpling slog sig ner i gräset en bit bort. Det blev stilstudier och den lilla fågelen (spec. fbg-uttal) knaprade i sig småsaker från marken. Vi njöt alla fyra.
Törnsångarna har hittat hem. Nu finns det snart sagt en i varje buske som gnisslar fram sina locktoner. De är tacksamma att fotografera.
I bäcken vid Glommens havsbad lyser kabelekorna intensivt. Det är sådant man minns när man ser dem för första gången på försommaren. De är framme långt innan all annan blomning tagit över. Och på hemvägen får vi se en björktrast. Den har sina bestyr att sköta. Är det inte en mask som strax får sätta livet till?
Den ovanligaste fågeln jag sett på mycket länge var en nattskärra som pudlarna skrämde upp en tidig morgon. Den fågeln kunde jag inte placera förrän jag bläddrat ett bra tag i Fågelguiden. Det jag framför allt la' märke till var den mörkbruna slanka kroppen, nästan duvstor fast smalare och de vita fläckarna på stjärtens ytterkanter. Här finns bild och ljud.
Oj, nu har jag ju glömt kosläppet. Det var redan den 1 maj vid Wapnö gård i Halmstad. Vi var ute i god tid och fick parkettplats utefter kossornas paradstråk. Nackdelen var att vi tvingades utstå en förskräcklig massa decibel från en högtalaranläggning. Den skulle ju användas av ko-konferencieren. Jag var helt oförberedd på att modern musik kunde låta så illa.
Så kom då alla korna, i lagom flockar om en sju, åtta stycken. Det blev ingen Pamplona-aktiv föreställning, precis för kossorna skulle ju ut och jobba ihop tillh hö och kraftfoder. Men det gick inte att ta miste på glädjen i koleden.
En och annan längtade tillbaka till tryggheten men så småningom kom alla rätt.
Till sist hade alla kossorna spritt ut sig över de stora ägorna. Och vill man återuppliva något av denna dag, är det enklast att köpa en liter mjölk från Wapnö. Det är så de flesta dricker mjölk i den här delen av Sverige.
Kommentarer
Trackback