Fågelkurs i midsommartid
Den sista kursomgången for vi till Modellflygplatsen för att skåda rovfågel. Det stället har alltid gett god utdelning i form av både kungsörn och havsörn förutom vråkar, glador och annat. Men alla 22 ögonen spanade förgäves - endast en och annan svala som pilade fram var allt vi såg.
Mungkagårdsfloen var lite mer fågelrik - trots att vattenståndet var mycket lågt. Svartsnäppa hittade vi, om än bara en enda. Det är ofta hundra meter eller mer mellan kameran i fågeltornet och motivet på vattenspegeln. Att fotografera genom tuben blir inte alltid tillräckligt skarpt.
Skärfläckorna ståtade med sina ungar, som sågs lite överallt.
En rödbena måste ju också vara med - den är en av de säkraste vadarna och allestädes närvarande.
Svartsnäppa och skogssnäppa i en bild.
En sävsparv fattade posto strax nedanför (å)skådartornet efter att ha drillat några strofer. Och lite längre ut spatserar en gluttsnäppa: här ser man hur djupt vattenståndet är.
I andra ändan av vattenlandskapet står några krickor och vilar sig. De understryker stillheten, där spegelbilderna i vattnet tycks uttrycka rörlighet.
En gulärla hoppar omkring på en av öarna, omöjlig att komma åt för kameran. Får man in den i sökaren, är den strax borta. Något senare kommer en "blåduva" och slår sig ner i det höga strandgräset. Blåduva är ett gammalt namn för skogsduva - och mycket riktigt, skogsduvan ger ett blått intryck.
Så återstår att säga ett varmt tak till vår ledare, som lämpligt nog heter samma som jag. Tack, tack!
Kommentarer
Trackback