Fossilmacken gynnas alltmer sällan
Fågelskådningen har legat nere. Det har blivit viktigare att ställa iordning friggeboden för övernattning än att spana på fåglar. Var sak har sin tid och tids nog får jag ägna mig åt fågellivet. Det gäller egentligen att ha kameran med sig för att dokumentera. Och den var med häromdagen. En liten törnsångare, ungfågel, satt ganska stilla i ett träd i närheten av stranden.
En annan dag kom Helena och besökte oss. Emily var också med. Det blev en promenad till havet där vinden tog ordentliga tag i oss. Denna blåsiga sommar har man hukat inför vindbyarna. Jag var också med, bör tilläggas men bildbevis uteblir denna gång.
Jag försöker mer och mer komma underfund med vår nya laddhybrid. Vid vanlig motorvägskörning i hybridläget nöjer din sig med 0,43 l/mil i ca 100 km/h hastighet. Ingen annan bil vi haft har klarat sig med så lite - och då har vi ändå varit fyra vuxna i bilen. Någon laddning från vägguttaget fanns inte med längre, den gjorde vi slut på under nervägen. Medvind? Ja, men värdet noterades i motvind, när vi varit på Wapnö och ätit lunch nu i onsdags.
Men jag tror jag kommit på hur det hänger ihop. När motorn är igång laddas batteriet kontinuerligt. Och med jämna mellanrum kommer denna uppladdade ström oss tillgodo och då går bilen flera kilometer på batteriet. Så överraskningar kan oförmodat dyka upp. Och för säkerhets skull har jag kollat den verkliga bensinförrukningen genom att föra bok över de få tankningar jag gjort och relatera det till hur långt vi kört hittills: 0,23 l/mil. Jag har också förbrukat 174 kwh men priset för detta är svårberäknat eftersom jag oftast laddar upp bilen från solcellerna på taket. Det borde vara gratis för det mesta.
Kommentarer
Trackback