Berglärkor
När man minst av allt tror att det ska hända, händer det. Vi tog oss till Morups tånge i eftermiddags, vovvarna och jag. Ett mycket lätt snöfall underhöll oss - eller mest mig, för de båda jyckarna hade fullt uppmed att artbestämma alla spår av kanin, katt eller vad det nu kunde vara. Lågvatten och ovanligt få fåglar. En grupp sångsvanar hölls i det grunda vattnet - och drog till sig ytterligare några. Kameran fångade landningen - det är alltid så vackert så intressant att se dessa stora fåglar komprimera luften framför sig och ta mark - eller vatten som här.
Strax innan vi lämnade reservatet kom två småfåglar farande mellan tuvorna. Ljuset var inte längre det bästa och klockan närmade sig fyra denna molntunga eftermiddag. Men fåglarna höll sig kvar opch flög faktiskt närmare oss. Det blev en serie ganska lyckade bilder av den gäckande berglärkan. Nu hade jag äntligen får se dem - och fått ett kryss på köpet.
För ett litet tag sedan var Hannu och jag på örnjakt. Getterön matar örnar nu på vintern och det fanns en mätt havsörn som satt och smälte maten - med en kråka en meter ifrån. Det vanligaste är ju att diverse fåglar retar och irriterar rovfåglar när de flyger. Men denna kråka kände sig säkert utom all fara.
Hannu tog bilden.
Att klippa pudlar är inte helt lätt. Det vanligaste misstaget jag gör är att jag väntar lite för länge och sedan är pälsen obekvämt lång för de skär och den klippmaskin jag har. När Silver var nästan färdigklippt, la' maskinen av, dvs. pga av något glapp fungerade den bara ryckigt och i vissa vinklar. Vad gör man? För ett och ett halvt år sedan byttes bakstycket ut, om jag minns rätt, pga glapp samt att de båda hastigheterna inte ville fungera.
Ett par telefonsamtal senare hade jag beställt den bästa och modernaste klippmaskinen som finns, särskilt effektiv i "lång och tovig päls". Och den gamla trotjänaren som hittills inte gjort jobbet särskilt bra, har sina sidor. Jag minns faktiskt hur denna maskin lät när håret bakom öronen skulle klippas - 1957 hade frisören en exakt likadan apparat och jag är säker på att den fanns med redan under andra världskriget. Men jag hade inte lång och tovig päls bakom öronen så det är inte alls konstigt att den inte gick bet på mig. Men denna nya ska ha de bästa skären och vara slitsarkast av alla klippmaskiner. Om den håller vad Lyckliga fårets sliperi lovar, kan man se fram emot en relativt bekymmersfri pälsvård - och det är värt en hel del. Dessutom har jag blivit utlovad en begagnad bakdel till den gamla Ostermaskinen - den kan säkert göra nytta på något sätt.
Vi var i Halmstad i söndags, det var mässa i katolska kyrkan där. Underbart att kunna komma iväg i sådana ärenden när man nu åter igen fär lov att köra bil. Men det glädjande beskedet var att Verson nöjer sig med 1/2 liter på milen vid landsvögskörning, trots dubbdäck och minusgrader. Och det är den största bil vi någonsin haft.
Kommentarer
Trackback