Genomförkyld
Idag "huserar" jag ensam hemma - med sällskap av de förtjusande vovvarna förstås. Lite feber och en hals som inte ger några vackra ljud ifrån sig. Det klokaste man kan göra är att ligga och vila. Och så har det varit. Oundvikliga hundpromenader förstås men däremellan vila. Fast Eunice är besatt av 'bollen'. Så fort hon hinner kommer hon med bollen och släpper ner den på mig med den bestämda uppmaningen att jag ska kasta den, helst så att den studsar i någon vägg eller dörr. Så hörs åtta tassar som försöker få fäste i Sveriges hårdaste golv, ask med suveränt hård lack. Ett furugolv hade varit upprivet vid det här laget.
Lilia har åkt till Helena tillsammans med Emily och Hannu medan jag försöker återhämta mig här hemma. Jakob firar sin födelsedag. I min iPod har jag laddat ner Johannespassionen, Matteuspassionen (Bach) och Händels Messias. Under en måttligt lång hundpromenad kan man ganska ostört höra ett helt avsnitt. Samtidigt är det intressant att få hela passionshistorien på tyska respektive engelska. Och delar av detta material har jag ju varit med och sjungit under åren som gått.
Ett för mig nytt inslag är att handla kläder på nätet. Man behöver inte leta länge innan man riktiga dyrgripar som är nedsatta med rejäla belopp. Det är frestande att köpa både det ena och det andra. Men även om kylan sägs hålla på åtminstone en månad, passade jag på att återanskaffa den suveränt bra skaljacka jag hade i flera år. Den försvann (?) någon skoldag för några år sedan. Men nu har jag en ny The North Face-jacka inom kort.
Det är viktigt med gamla bekanta. Denna jacka hade jag i närmare tio år och till slut blev den ganska sliten. Undrar hur många ytterligare jag kommer att slita ut.
Fågelfaunan ökar bara sparsamt i vikarna. De senaste tillskotten är ett par skärfläckor: deras eleganta rörelser till de stora upplevelserna här vid Morups tånge.
Några ytterligare tofsvipor har kommit men ännu är det långt kvar till de mängder man kunde se utöva de mest akrobatiska konster i luften. Antagligen är det för kallt för alla flygfän som står på deras matlista. Man saknar deras jamande läten över ängarna.
Strandskatan har hittat hit i lite större antal. De håller ju till lite överallt, i villaträdgårdar lika gärna som i strandkanten. För mig är strandskatan ett verkligt vårtecken men det kanske beror på dess karaktäristiska
utseende.
Det baklåsta vindervädret ska fortsätta ännu en månad enligt någon prognos. Med rätt sorts jacka ska väl det gå att härda ut.
Kommentarer
Trackback