Hans Johansson

Västkustens långgrunda stränder fylls med flyttfåglar. Det låter oavbrutet, det flygs med snabba vingslag och här och var ligger någoni på ägg. Måtte det gå väl! Den här dagen var det mer än långgrunt och det betyder lågvatten. Blir det högvatten kan boet, eller bona, vara borta.

Här har en stranskata dolt sig i vegetationen för att ruva. Det var en tillfällighet att jag fick syn på den - det var först sedan jag följt en sånglärka med kameran en stund och försökt få bilder i flykten. När lärkan landade i det höga gräset, råkade det vara strax intill strandskatan.

Strax innan hade sånglärkan hovrat länge på låg höjd. Det var detta jag försökt följa med en tung kamera monterad på fågelkikaren - ganska svårt att få bra bilder, f.a. på nära håll eftersom vinkeln blir så liten och fågeln ofta flyger ur bilden, så att säga.

En trio myrsnäppor for förbi, tursamt nog på fotoavstånd. Den lilla näbbkrökningen på själva spetsen, avslöjar vilken fågel det är.

Lite längre in i viken kommer en storspov in för landning med sin krökta näbb. Ibland kan det vara bortåt ett par hundra av dessa stora vadare och det ger ett mäktigt intryck. Den här kvällen var det nog bara en, som jag såg i alla fall. Till höger går en färgglad gravand och i mitten en rödbena. Namnet står målat på benen, så att säga.

Ett silvertärnepar genomkorsar vikens lägre luftrum, dyker då och då efter något ätbart. Men när den satt sig på en sten, ser man de karaktäristiska korta benen och den helröda näbben. Nu gäller det att få en familj att växa

så att flygturen från trakterna kring sydpolen lönar sig. Detär en bit att ta sig; faktiskt den fågel som flyger längst av alla. Vi är glada över att den håller tillgodo med vår vik som häckningsplats.

En kustpipare står staty på en sten, förefaller orörlig. Men när jag betraktar olika bilder, har den rört på sig en smula - men inte mycket. Så ser den ut andra sommaren innan dräkten förändras radikalt och det liknar en engelsk domare - som adult.

Större strandpipare är en av de första fåglarna man lär sig som fågelskådare är större strandpipare. Den har typiska drag och verkar vara allestädes närvarande.

Den vadare som dominerar den här förkvällen är ändå skärfläckan: 25 stycken finns lite runt om i viken. Några har lagt sig på ägg. De är tacksamma att studera både i vattenbrynet, där de födosöker, och när de flyger och utstöter kraftiga lockrop.

Detta var några av de intressanta fåglarna att spana på och följa. Men det finns betydligt fler och det är bara att hoppas att de stannar en dag eller två och inte bara flyger vidare.