Jag jobbar inte längre

Min sista termin var det tänkt, skulle vara till 15 juni eller så. Men istället slutade det hela helt nyligen. Ambulans till Varberg, undersökning av hjärta och hjärna, skiktröntgen, men förutom högt blodtryck kunde man inget hitta. Det var förmodligen stress som låg bakom. Men i en ambulans förändras ens perspektiv - jag hade inga planer på att lämna jordelivet, inte heller att få en propp. Nej, planeringen gick ut på att leva så sunt det bara gick med de resurser den gode Fadern i himlen försett mig med. Där hade skolan ingen plats. Dan därpå ringde jag och sa' upp mig. Omtanken omfattade även eleverna - med en ersättare skulle de slippa eventuell ryckighet med en gammal lärare som kanske skulle tvingas vara hemma en vecka här. två veckor där.
Jag har enbart känt en lättnad över mitt beslut - parad med en saknad av det som varit ens liv, bokstavligen i så många år och som jag - älskat, brunnit för. Nu, efter ett par veckor, ser jag på det mer och mer utifrån. Livet löper lugnare, Lilia är mycket nöjd med att anhörigvårdaren finns inom räckhåll och jag känner tillfredsställelse över att inte behöva åka från hemmet ett par gånger i veckan.
Jag har också bokstavligen blivit fågelmatare - ingen nyhet i det. Men kanske man skulle satsa på att skörda det fåglarna verkligen gillar när de nu kommer flygande från när och fjärran. Det mesta är väl uppätet av andra, får man tro. Kanske det skulle vara tistel och kardborre i fågelmaten? Då skulle åtminstone steglitsen känna sig mer hemmastadd.
Den första kom härom dagen och plockade snällt i sig solrosfrön. Förra året var det närmast invasion vid vår fågelmatning med mågna steglitser samtidigt.
Även Korshamn vid Morups tånge har fått återvändande fåglar. Strandskator har kommit, lärkan slår i skyn sin drill och tofsviporna jagar fram i tvära kast. Här är det strid på kniven: kråkan måste vara hungrig och attackerar ilsket en trut. Kampen pågick länge innan kråkan fick ge sig.
Det snöade onödigt mycket i natt, det mesta smälte bort under dagen. I nästa vecka talas det om femton grader. Jag jobbar inte längre - tanken tilltalar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback