Hans Johansson

Det har nu gått ett drygt tretton månader sedan vi fick hem våra pudelflickor - den 2 juni kom dessa små vänner, som blivit oupplösligt förenade med oss och ingår nu självklart i familjen. Sedan dess har vi haft en och annan kontakt med uppfödaren, Agneta K. där vi kunnat ställa någon fråga eller få tips om något. Agneta har en syster till våra vovvar kvar i sin familj och i veckan kom de och hälsade på. 

 

Det blev ett kärt återseende och efter en stund lekte alla fem hundar riktigt bra. Sixten var vår lånehund för dagen och en liten spaniel följde också med våra gäster. Ester till vänster och Silver till höger gör en första sondering. Det gick ju finfint.

 

Det är bara att fortsätta. Nu får den första matten en puss; är igenkännandet igång nu?

 

 

Och så småningom kände sig de tre systrarna trygga med varandra. De hade mycket trevligt med varandra.

 

 

Och här är Ester på en egen bild. Vi hoppas att vi får besök även nästa år så här års. Den stora händelsen på hundhimlen är nämligen den stora hunduställningen i Tvååker, som sägs vara Sveriges största.

 

 

Även vi besökte hundutställningen. Den var mycket välbesökt och de större hundarna var redan på väg hem i sina sjusitsiga bilar, där burar på hjul, tält, filtar, matskålar och ett oräkneligt antal ytterligare utensilier skulle slåss om utrymmet. - Hur fick du in allt det där, var en vanlig fråga under tiden vi själva stod och väntade på att lasta in Lilias rullstol och oss själva. 

 

Om man blir sugen på att delta i hunduställningar själv ...? En dansk utställare med en kinesisk rynkehund eller mer korrekt shar pei, berättade att han var på väg till Rumänien och vidare runt i Europa för att delta i utställningar. Här i Sverige hade den ena vovven fått en fin utmärkelse. 

 

Den sortens verksamhet skulle jag väl kunna tänka mig men att hålla en pudelpäls i trim tycks vara något man får ägna hela hundens liv åt - eller åtminstone under de år som vovven ska ställas ut. Jag fick beundra denna grå storpudelhjälte:

 

Men ska den behålla sin stiliga päls är det ständiga bad, föningar, kardningar och kamningar och klippningar som krävs. Och dessutom förmågan att  skapa ett konstverk av en busig treåring - och den har inte alla.