Hans Johansson

Dagens utflykt till Morups tånge blev en riktigt skön avslappnad upplevelse. Stränderna var relativt tomma, inte många fåglar syntes - till skillnad mot härom dagen då stora flockar kärrsnäppar drog omkring. Men efter ett tag avslöjade sig både större strandpipare (till vänster) och den ovanligare mindre strandpiparen (till höger) lite här och var. 

 

 

Den mindre har en gul orbitalring kring ögat, mörk näbb och lite annorlunda teckning på huvudet, bl.a. 

 

En enda ljungpipare, uppenbarligen född i år, vilade sig intill och underströk den dåsiga känslan. Vadare som vilar är vanligt. För vissa är den fortsatta resan lång och det gäller att vila och fylla på fettförråden så att kraften räcker genom hela Europa och kanske till Afrika. Stillheten får även mig att sätta mig i min regissörsstol. Det är sååå avkopplande och skönt.

Alla vitfåglar som stått så stilla på andrta sidan Korshamnsviken var plötsligt i luften, ett slags panikkänsla genomfor den annars så lugna lagunen.Vad händer? En rovfågel är den troligaste förklaringen.

 

Och så skymtar den stora fågeln alldeles ovanför. En fiskgjuse har skriämt upp dem och nu försöker den värja sig mot alla anfall från uppretade trutar, som anfaller oblygt och uppkäftigt. 

 

Drygt en och en halv meter mellanvingspetsarna är den en imponerande stor fågel. Den här adulta fågeln har ett mörkt ändband på stjärtfjädrarna, som är tecknet på dess ålder.

 

Men i ganska långsamt tempo drar den sig tillbaka med en liten grupp vitfågel i hasorna. Så lägrar sig lugnet igen och jag börjar räkna in mina bilder.

 

Nästa 'stora händelse' består i att en djurtransport släppter ut ytterligare några ardennerhästar i det höga gräset. Den flock som funnits där några dar, kommer galopperande och återföreningen blir glädjefylld, på hästars vis. Inte värt att stå för nära när de blona urkrafterna dundrar nerför landgången.