Hans Johansson

Med pudlarna i långa koppel och kameran med långa linsen bar det av till Glumsten. Frisk västan fräste över vitskummande vågkammar, skumbollar lossnade från vågtopparna - allt var härligt! En nyponbuske hade skagit rot bland strandstenarna och därmed var båda hundarna försedda med både tilltugg och sysselsättning.

Första fågeln, en alkekung, drog in alldeles för nära och för snabbt för att det skulle bli något i kameran - synd, den var knappt tio meter bort. Men strax efter kom en sillgrissla simmande och försökte ta sig iland. Antagligen var den uttröttad. Men trots att den kämpade tappert i strandbränningarna, gick det inte att komma upp. Efter några minuter gav den upp och simmade ut i vågdalarna igen.

Den dök flera gånger för att hitta något att äta.

Det är inte ovanligt att man hittar döda alkor på stränderna. Utmattade har de inte orkat med de hårda vindarna.

Havssulor är ganska vanliga i sådant här väder. De är duktiga på att utnyttja det i sin flygning.

Västvindarna har pressat in dem till våra stränder

Men än är det inte slut. Vi har flyttat oss upp i det högra gräset  där hundarna kan få lite lä och där det finns gott om vildkanin att nosa efter. Tretåiga måsar drar in, ibland tätt över  våra huvuden, lätta att känna igen med sin karaktäristiska w-teckning över vingarna.

Men ännu är det inte över. En svarthakedopping fiskar intensivt en bit ut i viken. Den är inte upp många sekunder så det gäller att hålla kameran beredd.

En bit ifrån håller en småskrake på med samma näringsfång, lätt att fotografera.

Tordmulen fick jag ingen bra bild på - suddigt jagade den vidare. Men det var inte sista gången det blåser hemmavid. Hundarna har ett nytt ställe att trassla in sig och nosa på och jag får några efterlängtade bilder till.

Till sist en sillgrissla till. Flera har varit ganska mörka i fjäderdräkten och man kan befara att det varit olja i vattnet. Det ljusa ska vara kritvitt ...