Rödhalsad gås
Det är dags för den rödhalsade gåsen. Förra sommaren var här två vid Getterön, tidigare en enda, svårsedd. Men denna individ gick kavat omkring och gjorde utfall mot sina vitkindade reskamrater med jämna mellanrum. Det kan väl inte vara så lätt att vara den enda av sitt slag bland tusentals andra gäss. Nu var det dags för fågelkurs igen så detta gåsbesök passade bra.
Det var fler överraskningar på Getterön. Några dvärgmåsar fångade flygfän lågt över vattenspegeln, riktigt trippande på vattenytan. Den är lätt att känna igen med sina svartaktiga vingundersidor,
Snatterand är inte helt vanlig. Enligt min fågelapp Birds in Northern Europe anges antalet par i Sverige till 400 - 800 (2000) men ökar i antal.
Grågässen har fått ungar och överallt ser man dem simma omkring i det grunda vattnet eller vanka i långa rader på gräsvallarna. Det ger en speciell vårkänsla.
Näst sista konserten i Helsingborg var faktiskt förra torsdagen. Alban Bergs violinkonsert "Till minnet av en ängel" med Chloë Hanslip som solist kommer nog inte att tillhöra mina favoriter. Orkester och solist gjorde som vanligt en strålande insats under Stefan Solyoms ledning men det hjälper nog inte - man måste gilla musiken något.
Kvällen avslutades med Beethovens fjärde symfoni. Efter detta slappnade öronen av igen och rätade ut sig.
Det var fler överraskningar på Getterön. Några dvärgmåsar fångade flygfän lågt över vattenspegeln, riktigt trippande på vattenytan. Den är lätt att känna igen med sina svartaktiga vingundersidor,
Snatterand är inte helt vanlig. Enligt min fågelapp Birds in Northern Europe anges antalet par i Sverige till 400 - 800 (2000) men ökar i antal.
Grågässen har fått ungar och överallt ser man dem simma omkring i det grunda vattnet eller vanka i långa rader på gräsvallarna. Det ger en speciell vårkänsla.
Näst sista konserten i Helsingborg var faktiskt förra torsdagen. Alban Bergs violinkonsert "Till minnet av en ängel" med Chloë Hanslip som solist kommer nog inte att tillhöra mina favoriter. Orkester och solist gjorde som vanligt en strålande insats under Stefan Solyoms ledning men det hjälper nog inte - man måste gilla musiken något.
Kvällen avslutades med Beethovens fjärde symfoni. Efter detta slappnade öronen av igen och rätade ut sig.
Kommentarer
Trackback