Hundvakt
Nya tider, nya ordningar. Svärsonen Peters kalas var jag tvungen att stanna hemma från. Det går inte att ha två valpar i en bil när deras magar blir åksjuka. Istället fick jag den danska gårdshunden Sixten (6 år) att passa tillsammans med de två skönheterna. Sixten håller på sin värdighet och vill inte bli slickad i öronen och på nosen. När det händer - och det gör det mest hela tiden - drar han upp överläppen, visar tänderna och morrar. Men det bekymrar inte ett par pudeltjejer. De har bestämt sig för att detta är den bästa kavaljer de träffat idag. Men jag tror han gillar det ...
Annars började dagen tidigt. Det gäller att gå ut med vovvarna så att de slipper att "gå ut inne", så att säga. Men det var inga problem. Morgonstunden var på sitt bästa humör och visade sitt guld i munden:
Man skulle egentligen alltid gå ut i morgonväkten.
En fjäril kom och satte sig i de värmande solstrålarna: en amiral landade på altanmattan.
Den här har kläckts i Sverige från ägg som en "flyttfågel"-amiral lagt här förra året. Det kan komma massor av amiral- och tistelfjärilar från södra Europa eller norra Afrika. De dör här men äggen de lagt kläcks. Resultatet som ovan. Så flyttar denna och massor av andra av dessa fjärilar söderut, lägger ägg och dör. Så fortsätter det.
Emily var tio år när Morris var vår första pudelvalp. De band som knöts då var starka. Nu återupplivas kontakterna, i dubbelt mått. Lilla Eunice ger uttryck för sin samhörighetskänsla. Jag antar att det ivirga slickandet både är ett uttryck för närhet och intimitet likaväl som för att känna vad det ena eller andra smakar.
Så går denna tredje dag mot sitt slut. Sommarvärmen står sig rätt väl, det är skönt att vara ute. Jag har tvättat Morris' mjukleksaker, ett lamm och en hundvalp. De fick egentligen aldrig komma in eftersom han ständigt grävde ner dem i rabatterna, Men nu är det dags att presentera dem för den nya generationen. När jag någon gång tvingar mig till att krypa på alla fyra för att rensa ogräs, kommer dessa läraktiga trädgårdsadepter att med glädje göra sammalunda - men på sitt eget sätt. Morris mullvadstakter stammar troligen från någon urgammal hundgen: det ben som grävs ner tar ingen annan.
Dagen slutar, månskäran går i ny och de nybyggda villorna har nästan nordafrikanska siluetter. Men vi är bara i Glommen
Annars började dagen tidigt. Det gäller att gå ut med vovvarna så att de slipper att "gå ut inne", så att säga. Men det var inga problem. Morgonstunden var på sitt bästa humör och visade sitt guld i munden:
Man skulle egentligen alltid gå ut i morgonväkten.
En fjäril kom och satte sig i de värmande solstrålarna: en amiral landade på altanmattan.
Den här har kläckts i Sverige från ägg som en "flyttfågel"-amiral lagt här förra året. Det kan komma massor av amiral- och tistelfjärilar från södra Europa eller norra Afrika. De dör här men äggen de lagt kläcks. Resultatet som ovan. Så flyttar denna och massor av andra av dessa fjärilar söderut, lägger ägg och dör. Så fortsätter det.
Emily var tio år när Morris var vår första pudelvalp. De band som knöts då var starka. Nu återupplivas kontakterna, i dubbelt mått. Lilla Eunice ger uttryck för sin samhörighetskänsla. Jag antar att det ivirga slickandet både är ett uttryck för närhet och intimitet likaväl som för att känna vad det ena eller andra smakar.
Så går denna tredje dag mot sitt slut. Sommarvärmen står sig rätt väl, det är skönt att vara ute. Jag har tvättat Morris' mjukleksaker, ett lamm och en hundvalp. De fick egentligen aldrig komma in eftersom han ständigt grävde ner dem i rabatterna, Men nu är det dags att presentera dem för den nya generationen. När jag någon gång tvingar mig till att krypa på alla fyra för att rensa ogräs, kommer dessa läraktiga trädgårdsadepter att med glädje göra sammalunda - men på sitt eget sätt. Morris mullvadstakter stammar troligen från någon urgammal hundgen: det ben som grävs ner tar ingen annan.
Dagen slutar, månskäran går i ny och de nybyggda villorna har nästan nordafrikanska siluetter. Men vi är bara i Glommen
Kommentarer
Trackback