Det regnar
Man tror inte det är sant. Ute är det två plusgrader och det regnar. Långsamt, långsamt ger snön vika, ger den tjocka isen på gatan upp. Visserligen är det livsfarligt att gå utan kraftiga dubbar på skorna men regnet är ett löfte om att det kanske kommer en vår en vacker dag. Förra årets vinter höll ju på att upprepa sig med iskyla och mycket snö.
Fåglarna fortsätter att komma till fågelmatningen, även råkor och kråkor. Men det kan bli för mycket ibland. Jag fyller på fågelhuset ända upp till taknocken och tänker att nu klarar sig våra småfåglar säkert ett par veckor. Men de kloka kråkorna överlistar mig. Förslagenheten är stor. Ett balansnummer i den högrre skolan utförs av förslagen kråka och sedan börjar den skvätta ut solrosfrön till höger och vänster. Efter en liten stund ligger alla fröna på marken och den övriga 59 kråkorna och råkorna får sin frukost. I gengäld slipper vi gödsla gräsmattan just där. Men utbytet är knappast till vår fördel.
Nu har jag satt ett nät över matstället. Inga stora fåglar kan längre komma åt fröna - det kan däremot domherrar, blåmesar, gulsparvar, grönfinkar och andra små fåglar. Fast jag har inte lämnat de stora vännerna helt i sticket - en rejäl plastpåse med bröd- och andra rester kan delas ut men först en bra bit hemifrån.
Våra domherrar håller sig kvar. Visserligen inte så långa stunder men ändå. De har förmodligen upptäckt att många andra fågelmatningar innehåller frestande delikatesser. Kanske är det någon som introducedrade den goda idén att breda margarin på sin träd i trädgården? Det verkar vara ett utmärkt sätt att dela med sig av alla feta rätter.
Domherre (hona) och gulsparv är dagliga gäster. Idag var tom. en fasan på besök och det vittnar om att det är ont om mat. Nu önskar vi att någon sällsynt gäst ska hitta hit, som t.ex. dvärgsparven i Eklanda (Mölndal)
Fåglarna fortsätter att komma till fågelmatningen, även råkor och kråkor. Men det kan bli för mycket ibland. Jag fyller på fågelhuset ända upp till taknocken och tänker att nu klarar sig våra småfåglar säkert ett par veckor. Men de kloka kråkorna överlistar mig. Förslagenheten är stor. Ett balansnummer i den högrre skolan utförs av förslagen kråka och sedan börjar den skvätta ut solrosfrön till höger och vänster. Efter en liten stund ligger alla fröna på marken och den övriga 59 kråkorna och råkorna får sin frukost. I gengäld slipper vi gödsla gräsmattan just där. Men utbytet är knappast till vår fördel.
Nu har jag satt ett nät över matstället. Inga stora fåglar kan längre komma åt fröna - det kan däremot domherrar, blåmesar, gulsparvar, grönfinkar och andra små fåglar. Fast jag har inte lämnat de stora vännerna helt i sticket - en rejäl plastpåse med bröd- och andra rester kan delas ut men först en bra bit hemifrån.
Våra domherrar håller sig kvar. Visserligen inte så långa stunder men ändå. De har förmodligen upptäckt att många andra fågelmatningar innehåller frestande delikatesser. Kanske är det någon som introducedrade den goda idén att breda margarin på sin träd i trädgården? Det verkar vara ett utmärkt sätt att dela med sig av alla feta rätter.
Domherre (hona) och gulsparv är dagliga gäster. Idag var tom. en fasan på besök och det vittnar om att det är ont om mat. Nu önskar vi att någon sällsynt gäst ska hitta hit, som t.ex. dvärgsparven i Eklanda (Mölndal)
Kommentarer
Trackback