Den girige

Halmstad har en fin teater, det fick vi erfara igår kväll då vi fick se Dramatens uppsättning av Den girige med Johan Rabeus i titelrollen och i Gösta Ekmans regi. Det har inte blivit så mycket teater på senare år då den klassiska musiken tagit över. Men i år jar vi inget abonnemang i varken Helsingborgs eller Göteborgs konsertus. Med två ännu inte fullvuxna hundar vill vi inte vara hemifrån mer än absolut nödvändigt.

 

Johan Rabeus är så mångsidig; han har gjort så många rolltolkningar och överallt skördar han stora framgångar. Så även i går, där en fullsatt teatersalong hyllade honom med stående ovationer. Med ett sådant ankare i ensemblen, gör det inte så mycket att de övriga medverkande, åtminstone för oss som inte har Dramaten runt hörnet, är ganska okända. Men så är det. Det är knappt att man vågar tillstå hur gammal man är - särskilt som man känner sig som 48, eller varför inte åtta. Det fanns en tid då hustrun påstod att "Du blir aldrig äldre än elva".

Efter denna Molièrska genomlysning av det mänskliga psyket, får man begrunda över hur ens egen girighet ser ut, vad man ruvar över och vad man för sitt liv inte vill skilja. Moliére såg heter en insiktsfull betraktelse i teaterprogrammet. Det är väl mycket därför Molière fortfarande - och allt framgent - är och kommer att vara en levande författare. Han såg Människan och fick oss att se oss själva med våra svagheter och tillkortakommanden. I Rabeus händer blir rollen universell, den talar direkt till oss och väcker oss till insikt.

De senaste gångerna vi lämnat hundarna ensamma har de hittat på en massa hyss. Det mesta har gått att återställa med hjälp av dammsugare och den nya ångtvätten. Med spänning har vi betraktat vardagsrummet efter en sådan sejour och varje gång beklagat vår oförmåga att plocka undan begärliga hundintressanta saker. En rulle plastpåsar i småsmulor är lätt att återställa. Tofflorna var ändå ganska slitna. Men inget av det tuggade verkar ha fördärvat deras magar eller orsakat veterinärbesök.

Emily och Hannu kom på blixtbesök till Annas 40-årskalas. Men först fest med vovvarna.

Grattis Anna på 40-årsdagen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback