Fors och fall
De första vitsipporna tittade fram mellan de högga stammarna utefter stigen, som ganska brant leder ner till Högvadsån. Stigen fortsätter utefter denna forsrika sträcka, brant upp- och nerför med forsen hotfullt nära. Det är ingenting för små barn precis, att gå tätt utefter branten och se ned på de virvlande vattenmassorna.
"I en naturskön dalgång i brytningszonen mellan kustslätt och skogsbygd ligger naturreservatet Sumpafallen. Genom reservatet forsar en orörd sträcka av Högvadsån, som är Ätrans största biflöde. Här kan besökaren njuta av ett frodigt kulturlandskap där ån har skurit ut branta ravinsluttningar i terrängen. Sumpafallen är klassat som riksintresse för naturvården."
Så inleds beskrivningen av detta naturreservat, som har så mycket att erbjuda.
Att brädseglare antar vilka utmaningar som helst är väl känt. Men här gick det nog inte längre - bättre parkera innan forsarna blir livsfarliga.
I vårt eget lilla fågel-spa kan vi konstatera att stegliserna är kvar ännu, åtminstone en del. De har synts i nästan tre veckor och ska väl snart dra vidare till sina häckplatser. Frågan är hur de uppfattar alla våra 'svartfåglar', kråkor, råkor och kajor.
Skulle en häckning i Glommen kännas frestande? Följande upplysningar får SOF bidra med:
Boet som mest byggs av honan uppe i ett träd, är ett litet konstverk av grässtrån, rötter och rikligt med mjuk växtull. Byggnadsmaterialet vävs samman med hjälp av spindelnät.
Steglitsen är en sällskaplig fågel som gärna häckar tillsamman med några andra par i närheten.
Äggen läggs i maj och ruvas i 13 till 14 dagar. Efter ytterligare bara ett par veckor lämnar ungarna boet, så föräldrarna brukar hinna med ytterligare en kull. Fram mot hösten samlar sig steglitsen i små flockar. En del flyttar kortare sträckor under oktober till november, medan andra för en kringflackande tillvaro under vintern.