Toyota Today Tomorrow
Jag har nog berättat den här historien någon gång förr - men så här var det. För några år sedan, när vi bestämt oss för att inte ha två mercor eller volvobilar utan istället ha små bilar med minimal bränsleförbrukning, skaffade vi oss VW Lupo 3.0. 3.0 innebar att det skulle klara 100 km på bara tre liter. Vi hade nog tre stycken av den modellen och de var snåla att köra. Rekordet var nog 0,22 l/mil när jag kärde i Holland ca tio mil bakom långtradare. VW har två års garanti och volkswagenägare har placerat sig själva långt ner på listan över nöjda bilkunder. Det beror nu inte på att dessa personer är särskilt vrånga utan mer på att deras älsklingar inte alltid håller vad man tror att de lovar.
När verkmästaren höll en lång litania över alla tänkbara fel en Lupo kunde ha - alltmedan kassörskan plitade ner räkningens alla poster jag skulle betala för (det var egentligen inget fel på bilen men alla varningssystem hade blinkat och tjutit i några dar och nu var allt sprayat med 556) och höll på till dess 3.300:- hade nåtts, då (usch en sådan lång mening) hade jag bestämt mig. Min blick hade fallit på en lista över de mest nöjda bilägarna: Toyotaägare. Dagen därpå var vi på Gerts bilfirma i Varberg och blev förälskade i en metallicblå Yaris. Det var Yesterday, eller snarare dagen before yesterday. Det blev ett par, tre Aygo också. Och så vår nästa Yaris med miljöbilsstatus: 120 g/km och som kunde gå på en halvliter per mil för det mesta. Det var Yesterday. Bilförsäljaren Fredrik har sin betydelse här - förtroende som bara ha växt med tiden.
Nu tillhör den också gårdagen. Och Today har vi skaffat senaste modellen, Auris hybrid, som har samma drivlina som storebror Prius men med lite mindre kostym. Så nu går det med både elektricitet och bensin.
Men nu kanske det får räcka med bilbyten på ett tag.
Fåglarna har inte fått stor plats senaste tiden. Det beror delvis på att det har varit lite lite fåglar ett tag. Men jag har samlat på mig lite bilder.
För någon vecka sedan kunde vi se fjorton sandlöpare i stranden vid Glommens havsbad. De var kvar ett par dagar och gick i själva vattenlinjen och plockade i sig små kräftdjur.
Det är väldigt roligt att stå på ett ben.
Ett par lövsångare på väg söderut hade insektsjakt i buskarna. Med lite tålamod blev det rätt många bilder.
Nu gäller det att lägga på hullet för att klara resan till tropiska Afrika, dvs. söder om Sahara. Men tillräckligt lyckas ta sig hela långa vägen, övervintra i värmen och så komma tillbaka som Sveriges i särklass vanligaste fågel med 10 - 15 miljoner häckande par.
Vi är inga svampentusiaster numer. Man ska ha tid att gå i skogen och så ska man tycka om att tillaga dem också. Men f.a. har moderna svampböcker inte riktigt samma syn på alla läckerheter numer. Är man inte alöldeles uppdaterad, är det lätt att få något verkligt otyg i svamkorgen. Då är det enklare att fotografera. Även denna giftiga hatt kan ju vara riktigt dekorativ:
Ett par stenkvättor har hållits kring huset några dagar och försvann väl först i samband med de senaste dagarnas stormbyar. Nu ska de också slå följe med lövsångarna. I Fågelguiden avslöjas att de tillhör de verkliga långflyttarna: även de kanadensiska stenskvättorna ska också till Afrika. Det innebär att de måste flyga över Atlanten utan att kunna vila.
När verkmästaren höll en lång litania över alla tänkbara fel en Lupo kunde ha - alltmedan kassörskan plitade ner räkningens alla poster jag skulle betala för (det var egentligen inget fel på bilen men alla varningssystem hade blinkat och tjutit i några dar och nu var allt sprayat med 556) och höll på till dess 3.300:- hade nåtts, då (usch en sådan lång mening) hade jag bestämt mig. Min blick hade fallit på en lista över de mest nöjda bilägarna: Toyotaägare. Dagen därpå var vi på Gerts bilfirma i Varberg och blev förälskade i en metallicblå Yaris. Det var Yesterday, eller snarare dagen before yesterday. Det blev ett par, tre Aygo också. Och så vår nästa Yaris med miljöbilsstatus: 120 g/km och som kunde gå på en halvliter per mil för det mesta. Det var Yesterday. Bilförsäljaren Fredrik har sin betydelse här - förtroende som bara ha växt med tiden.
Nu tillhör den också gårdagen. Och Today har vi skaffat senaste modellen, Auris hybrid, som har samma drivlina som storebror Prius men med lite mindre kostym. Så nu går det med både elektricitet och bensin.
Men nu kanske det får räcka med bilbyten på ett tag.
Fåglarna har inte fått stor plats senaste tiden. Det beror delvis på att det har varit lite lite fåglar ett tag. Men jag har samlat på mig lite bilder.
För någon vecka sedan kunde vi se fjorton sandlöpare i stranden vid Glommens havsbad. De var kvar ett par dagar och gick i själva vattenlinjen och plockade i sig små kräftdjur.
Det är väldigt roligt att stå på ett ben.
Ett par lövsångare på väg söderut hade insektsjakt i buskarna. Med lite tålamod blev det rätt många bilder.
Nu gäller det att lägga på hullet för att klara resan till tropiska Afrika, dvs. söder om Sahara. Men tillräckligt lyckas ta sig hela långa vägen, övervintra i värmen och så komma tillbaka som Sveriges i särklass vanligaste fågel med 10 - 15 miljoner häckande par.
Vi är inga svampentusiaster numer. Man ska ha tid att gå i skogen och så ska man tycka om att tillaga dem också. Men f.a. har moderna svampböcker inte riktigt samma syn på alla läckerheter numer. Är man inte alöldeles uppdaterad, är det lätt att få något verkligt otyg i svamkorgen. Då är det enklare att fotografera. Även denna giftiga hatt kan ju vara riktigt dekorativ:
Ett par stenkvättor har hållits kring huset några dagar och försvann väl först i samband med de senaste dagarnas stormbyar. Nu ska de också slå följe med lövsångarna. I Fågelguiden avslöjas att de tillhör de verkliga långflyttarna: även de kanadensiska stenskvättorna ska också till Afrika. Det innebär att de måste flyga över Atlanten utan att kunna vila.
Kommentarer
Trackback