Flytt, flytt kommer alltid igen

Det börjar låta som det ska över vattenspeglarna i Korshamn, flyttfåglar är på väg in. Strandskator drar ibland i vida bågar över den ännu frusna marken - de hörs minst lika mycket som de syns. Gravänder kommer stundom forsande ute på vattnet och ibland delas ett tjuvnyp ut.



De mer långflyttande skärfläckorna har precis kommit. Igår var där två, i förrgår fem. Det gäller att vara först till häckplatserna. I min "fågelnamnsbok", Nilsson, L., (2005).  Orre, trast och trana. Om Fåglars namn. Ellerströms. går att läsa om skärfläckans namn. Ska 'skär' beteckna liten holme eller 'skär' i betydelsen ren, syftande på vitheten i dräkten? Är 'fläcka' knutet till de svarta inslagen i dräkten eller möjligen till det norska dialketordet flaeckja, som betyder kliva omkring med långa steg? För en svensklärare blir glädjen total när
SAOB utnyttjas, liksom Hellqvist, Svensk etymologisk ordbok. Båda finns på nätet för den intresserade. Det latinska Recurvirostra
betyder helt enkelt bakåtböjd näbb. Avosetta däremot, har man inte lyckats härleda etymologiskt. Här får vi nöja oss med att det var kustbefolkningen i Venedigs omgivningar som kallade fågeln så.


Ett antal etymologiska hjälpmedel finns samlade under namnet thesauruslex.se - vilket var vitsigt. Som ordboksälskare och dito brukare känner man sig ibland som otidsenlig dinosaur.

Några snösparvar hade också sällat sig till flyttgästerna. Avståndet och ett lite disigt väder medverkar till relativ oskärpa. Men det gör troligen också en viss osäkerhet med den nya fotograferingstekniken: att fota genom tuben med en ganska tung spegelreflexkamera. Det går bara att ställa in skärpan manuellt. Särskilt vid sämre ljus kan det kännas obekvämt att inte ha autofokus att tillgå. Men efter vad jag hört ska det finnas ett objektiv med inre fokusering: EF_S 60 mm f/2.8. Det är även ett välkänt makroobjektiv och försvarar sin existens enbart genom detta. En liten investering kanske blir följden en vacker dag.




Morris har hängt med. Så länge vi är i rörelse verkar han inte tycka illa vara men blir han stående en stund med fötterna i iskallt smältvatten, börjar han snart att darra. Då får vi röra på oss och återgå till bilen. På vägen ut ur naturreservatet möter vi nästa kontingent vårspanare. De har redan stannat och riktat in sina tubkikare mot något intressant därinne i den disiga viken.


Vi far hem, jag med mina bilder, Morris med sin längtan efter ett mål mat och husses varma säng att sova i. Ejderflockar drar fram och viporna har inlett sina halsbrytande cirkusnummer. Våren flyttar in.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback