Nanosemester
Det gäller att hänga med. Med stigande ålder och sjunkande uthållighet (eller är det Morris som vi inte vill lämna?) blir semesterresorna lite annorlunda. Är man borta en natt lär det ska heta nanosemester. En tvådagars kunde ju heta millisemester - det har vi lag bakom oss den här gången. I fredags for vi till Öland, inkvarterade oss på Ottenbys vandrarhem och upplevade gamla minnen från den tid då barnen var barn och vandrarhemmen avlöste varandra. Men ska man ha fyra cyklar med sig måste man ha en gammal merca från 60-talet där det mesta ryms. Nu var det bara Lilia och jag, var sin liten väska med det nödvändigaste - det var verkligen nano.
Vi såg inga märkvärdiga fåglar på Öland men landskapet gav - som alltid - en massa tankar. Vad det här vi ville bo egentligen? En gång kände vi det starkt. Nu nöjer vi oss med något nano eller milli-aktigt som alternativ till den vanliga 'hemestern'. Det bästa stunden på en utflykt är alltid hemkomsten - oavsett om Odysseus eller man själv varit på resa.
Det egentliga syftet var ändå att se Zpanska flugan i Kalmar på söndagskvällen - bara för att få en orsak att resa någon annan stans.
Men för att ta saker och ting i rätt ordning: Långe Jan verkade ha sträckt på sina 42 meter - men det var bara målarfärg som skapade synvillan.
En silvertärna far över alla mellanskarvarna som sitter uppkrupna på stenarna längre ut i vattenbrynet.
En admiral fanns också vid infarten. Vackra blommor, eller hur? Men med sugsnabel är det ingen konst att få tag på nektar.
Söndag, i kväll blir det skrattfest på Krusenstiernska gården i Kalmar. Till dess återstod det några timmar. Det blev en nanoutflykt norrut på Ölands östra sida.
Gräsgårds hamn var sig lik - möjligen var antalet nattande husbilar större än förra gången. Annars fanns det anledning att undra hur framgångsrikt fisket är. I Glommens hamn blir antalet fiskare färre - gissningsvis är det liknande förhållanden här.
Det var några år sedan vi var här senast och en och annan förändring kan man skönja. Ett exempel är detta hittade vi i Tjusby - en utmärkt restaurang fylld med omtanke och tillika boulehall som drar spelare från halva Småland och hela Öland under turnéer året runt. Jag frågade hur länge innehavaren drivit verksamheten på platsen. - 35 år (!) blev svaret, men ganska nyligen hade han lagt ner jordbruket och öppnat boulehall med pub.
Så gick färden över allvaret. De ständigt närvarande cikorian lyste upp dikresrenarna var man såg.
Så var vi i Kalmar och hittade till Krusenstiernska gården, en förträfflig avskiljd trädgård med vackra blommor och scenen för det vi skulle få se på kvällen:
Men stillheten och svalkan var påtaglig: än så länge stod scenen tom och en och annan flanör betraktade blomsterprakten där inne.
Det vi kom att minnas från Kalmar var den sköna trädgården, en ganska rolig klassisk förteställning med några av Sveriges mest namnkunniga komiker men mest av allt den rara gamla damen Vera som hjälpte oss tillrätta.
Vi såg inga märkvärdiga fåglar på Öland men landskapet gav - som alltid - en massa tankar. Vad det här vi ville bo egentligen? En gång kände vi det starkt. Nu nöjer vi oss med något nano eller milli-aktigt som alternativ till den vanliga 'hemestern'. Det bästa stunden på en utflykt är alltid hemkomsten - oavsett om Odysseus eller man själv varit på resa.
Det egentliga syftet var ändå att se Zpanska flugan i Kalmar på söndagskvällen - bara för att få en orsak att resa någon annan stans.
Men för att ta saker och ting i rätt ordning: Långe Jan verkade ha sträckt på sina 42 meter - men det var bara målarfärg som skapade synvillan.
En silvertärna far över alla mellanskarvarna som sitter uppkrupna på stenarna längre ut i vattenbrynet.
En admiral fanns också vid infarten. Vackra blommor, eller hur? Men med sugsnabel är det ingen konst att få tag på nektar.
Söndag, i kväll blir det skrattfest på Krusenstiernska gården i Kalmar. Till dess återstod det några timmar. Det blev en nanoutflykt norrut på Ölands östra sida.
Gräsgårds hamn var sig lik - möjligen var antalet nattande husbilar större än förra gången. Annars fanns det anledning att undra hur framgångsrikt fisket är. I Glommens hamn blir antalet fiskare färre - gissningsvis är det liknande förhållanden här.
Det var några år sedan vi var här senast och en och annan förändring kan man skönja. Ett exempel är detta hittade vi i Tjusby - en utmärkt restaurang fylld med omtanke och tillika boulehall som drar spelare från halva Småland och hela Öland under turnéer året runt. Jag frågade hur länge innehavaren drivit verksamheten på platsen. - 35 år (!) blev svaret, men ganska nyligen hade han lagt ner jordbruket och öppnat boulehall med pub.
Så gick färden över allvaret. De ständigt närvarande cikorian lyste upp dikresrenarna var man såg.
Så var vi i Kalmar och hittade till Krusenstiernska gården, en förträfflig avskiljd trädgård med vackra blommor och scenen för det vi skulle få se på kvällen:
Men stillheten och svalkan var påtaglig: än så länge stod scenen tom och en och annan flanör betraktade blomsterprakten där inne.
Det vi kom att minnas från Kalmar var den sköna trädgården, en ganska rolig klassisk förteställning med några av Sveriges mest namnkunniga komiker men mest av allt den rara gamla damen Vera som hjälpte oss tillrätta.
Kommentarer
Trackback