Snö
Trots det kalla vädret har det inte snöat här på flera veckor, förrän idag. En granne försökte göra ett skidspår, ganska kort. nDär gick det att åka lite. Men så kom det desto mer idag. Det första som underkylt regn, det sista som regn. Men kylan återvänder. Det blir en lång vinter.
Den oerhörda jordbävningskatastrofen i Haiti fyller fortfarande media efter drygt två veckor. Det namnlösa lidandet och alla dödsoffer är en påminnelse om ens egen förestående bortgång - när det nu blir. I tidningarna presenteras listor över de stora jordbävningarna i modern tid. Det märkliga, tycker jag, är att man knappast minns något från dem. Kanske minnet förtränger dessa obehagliga händelser? Den jordbävning jag minns bäst härrör från en litteraturlektion från min egen gymnasietid: jordbävningen i Lissabon 1755 som rubbade den bildade elitens uppfattning om att man levde i den bästa av Leibnitz' världar.
Gulsparvarna kommer då och då till vår fågelmatning. Betydligt vanligare är råkor, kråkor, skator och kajor. Småfåglarna håller sig i bakgrunden - samtidigt som de har mycket att välja på: i varje trädgård finns en hel del att äta. Då är det värre för gråtrutarna. Varje gång jag samlar ihop äpplebitar, mandel, bröd och annat som är lite "större", blir det fullt slagsmål mellan bjässarna.
Ett antal gånger har jag sett den här ståtliga duvhöken, senast i eftermiddags. Ibland i slagsmål med råkor, ibland majestätiskt svävande på spaning efter byte.
I strandkanten grupperar sig gräsänderna tätt, kylan och deras förmodade allt tunnare fettlager tar på krafterna.
En ensam storspov letar efter något mattnyttigt i tångruskorna. Där brukar det finnas mat.
Den här hade mått mycket bättre vid västeuropas sanka stränder eller i Medelhavet, där de flesta av hans sort övervintrar.
Natten blir 15 grader kall. Det ska fortsätta i den stilen åtminstone tio dagar till.
Den oerhörda jordbävningskatastrofen i Haiti fyller fortfarande media efter drygt två veckor. Det namnlösa lidandet och alla dödsoffer är en påminnelse om ens egen förestående bortgång - när det nu blir. I tidningarna presenteras listor över de stora jordbävningarna i modern tid. Det märkliga, tycker jag, är att man knappast minns något från dem. Kanske minnet förtränger dessa obehagliga händelser? Den jordbävning jag minns bäst härrör från en litteraturlektion från min egen gymnasietid: jordbävningen i Lissabon 1755 som rubbade den bildade elitens uppfattning om att man levde i den bästa av Leibnitz' världar.
Gulsparvarna kommer då och då till vår fågelmatning. Betydligt vanligare är råkor, kråkor, skator och kajor. Småfåglarna håller sig i bakgrunden - samtidigt som de har mycket att välja på: i varje trädgård finns en hel del att äta. Då är det värre för gråtrutarna. Varje gång jag samlar ihop äpplebitar, mandel, bröd och annat som är lite "större", blir det fullt slagsmål mellan bjässarna.
Ett antal gånger har jag sett den här ståtliga duvhöken, senast i eftermiddags. Ibland i slagsmål med råkor, ibland majestätiskt svävande på spaning efter byte.
I strandkanten grupperar sig gräsänderna tätt, kylan och deras förmodade allt tunnare fettlager tar på krafterna.
En ensam storspov letar efter något mattnyttigt i tångruskorna. Där brukar det finnas mat.
Den här hade mått mycket bättre vid västeuropas sanka stränder eller i Medelhavet, där de flesta av hans sort övervintrar.
Natten blir 15 grader kall. Det ska fortsätta i den stilen åtminstone tio dagar till.
Kommentarer
Postat av: Anders
Storspov så här års! Otroligt. Måste vara svårt för den stackarn.
Postat av: Hans
Ja, det är några som hållit sig kvar i trakterna vintern igenom. Ett par tranor finns också i grannskapet - övervintrare.
Allt gott!
Hans
Trackback