Regn tycks inte besvära alla
Jag minns min först fågelskådarsommar. Allt var så nytt, den mest vanliga fågel kunde få mig intresserad, bara jag kom tillräckligt nära. I ett av Getteröns gömseln tillbringade jag några timmar en sommardag då det ösregnade ute. En ladusvala hade ett bo under takåsen och kom regelbundet och satte sig på takutsprånget utanför mitt observationsfönster. Genomblött regn piskade ner men svalan tycktes helt ignorera detta. Men på nära håll kunde man studera hur regndropparna bara bildade pärlor på ryggen, som på en nyvaxad bil. Praktiskt. Jag får väl läsa på om detta i någon bok om fjäderdräkt.
Utanför på gräsmattan går några råkor och drar upp mask ur gräsmattan i ösregnet. Vid fågelbordet, eller fågelhuset, flockas grönfinkar och pilfinkar och plockar solrosfrön. Morris måste också ut. Han är lite svårväckt och jag har en känsla av att han vet att det regnar - trots att han hör så illa. Vi tar på våra egna "fjäderdräkter" - min i form av ett paraply - och går strandvarvet innan vi uppfriskade kommer tillbaka.
Häromdagen var jag vid Galtabäcks fågeltorn och hoppades få se berglärkor. Det var i och för sig en skön tur
men några lärkor såg jag inte till. Däremot fann jag drygt tusen gäss, mest grågäss och kanadagäss åt Smedsgårdshållet. Och så denna flock vitkindade. Det ingen märkvärdighet numera när man kan se dem i flera stadsparker där de uppför sig som vilka gräsänder som helst. Är det pragmatism eller degenerering? Frågan är nog fel ställd; det är antagligen ens begränsade föreställningar som får en att tro att det måste vara på ett visst sätt. Det är som med språket, förändringar kan komma överraskande snabbt och hänger man inte med på det, blir man ytterligare en bland rättshaveristerna. Typ.
Apropå det, så har min önseklista begåvats med en ny bok: Svensk ordbok, i två rejäla band för strax under 500:-. Den får jag skaffa när Lilias födelsedag är avfirad (om det finns något kvar att köpa för då, vill säga). Eftersom den är tillkommen vid Göteborgs universitet, känns det dubbelt angeläget att ha den. En liten finess är att alla ord har ett årtal som visar när det användes i skrift första gången. Eftesom runstenar ingår i begreppet skrift, täcker ordboken vårt språk så långt man kan begära.
Nu gäller det att hålla styrfarten tillräckligt hög så att novemberlovet kan överbryggas.
Utanför på gräsmattan går några råkor och drar upp mask ur gräsmattan i ösregnet. Vid fågelbordet, eller fågelhuset, flockas grönfinkar och pilfinkar och plockar solrosfrön. Morris måste också ut. Han är lite svårväckt och jag har en känsla av att han vet att det regnar - trots att han hör så illa. Vi tar på våra egna "fjäderdräkter" - min i form av ett paraply - och går strandvarvet innan vi uppfriskade kommer tillbaka.
Häromdagen var jag vid Galtabäcks fågeltorn och hoppades få se berglärkor. Det var i och för sig en skön tur
men några lärkor såg jag inte till. Däremot fann jag drygt tusen gäss, mest grågäss och kanadagäss åt Smedsgårdshållet. Och så denna flock vitkindade. Det ingen märkvärdighet numera när man kan se dem i flera stadsparker där de uppför sig som vilka gräsänder som helst. Är det pragmatism eller degenerering? Frågan är nog fel ställd; det är antagligen ens begränsade föreställningar som får en att tro att det måste vara på ett visst sätt. Det är som med språket, förändringar kan komma överraskande snabbt och hänger man inte med på det, blir man ytterligare en bland rättshaveristerna. Typ.
Apropå det, så har min önseklista begåvats med en ny bok: Svensk ordbok, i två rejäla band för strax under 500:-. Den får jag skaffa när Lilias födelsedag är avfirad (om det finns något kvar att köpa för då, vill säga). Eftersom den är tillkommen vid Göteborgs universitet, känns det dubbelt angeläget att ha den. En liten finess är att alla ord har ett årtal som visar när det användes i skrift första gången. Eftesom runstenar ingår i begreppet skrift, täcker ordboken vårt språk så långt man kan begära.
Nu gäller det att hålla styrfarten tillräckligt hög så att novemberlovet kan överbryggas.
Kommentarer
Trackback