Att hålla kylan på plats och värmen inombords

Kylan göre sig icke besvär. De sista dagarnas minusgrader kan ställa till det. Men det finns bara dåliga kläder och när jag av ren tanklöshet går ut i stark vind med åtskilliga minusgrader med bara tunna bommulsjeans, lider jag svårt.

För
Jag trivs bäst i varma täcken,
nära havet bor jag re'n,
inte bara några månader,
utan året runt får själen ro

Ja, så var det det där med vindarna, visst har han rätt Lundell, vindarna får fart med havet i bakgrunden. Men inte idag:

de kommer från öst, ej väst,
och biter så ilskans vasst... 

Då kommer min röda jacka väl till pass. Den är stor som ett  täcke, tjock som ett täcke och den varmer som ett täcke ska.
Till detta bärs lämpligen ett par jägarbyxor med extra isytt foder. Inga vindar i världen, aldrig så vassa, kan fördystra hundpromenaden eller fågelskådandet. Kylan gör mig icke mer besvär.

Idag fick jag kustpiparen inom digitalt skjutavstånd. Den trippade på det frusna gräset, knep något med näbben, ovisst vad i kylan. Vi hoppas att den fann något ätbart. Men den vet väl vad den gör efter ca en månad på Morups tånge:



Den borde vara i tropiska Afrika och inte komma hit förrän långt fram i vår. Men den rör sig kvickt så mat har den säkert fått. Om inte annat så erbjuder de tjocka tångvallarna en myckenhet av fågelföda. Det borde vara marina maskar, blötdjur och kräftdjur enligt Fågelguiden.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback