Morups hallar än en gång
För tredje dagen i följd var jag där i jakt på vattenpiplärkan. Igår var jag också där tillsammans med flera andra. Men den fågel som då uppträdde var en skärpiplärka, med ganska grova teckningar och som gav ett mörkare intryck. Dessutom fick jag värdefulla tips från skådarnestorn Uno Unger. En vattenpiplärka har mycket ljusare, närmast vit, bakgrund och streckteckningen på bröst och sidor är smalare men också lite mörkare och därmed distinktare. Vingbanden är vitare...
Idag fick jag se den. Efter en dryg halvtimmes väntan kom den flygande och slog sig ner i tånglagret. Ett par minuter varade besöket, men det var uppenbart den ljusa, smalstreckade fågeln med brunaktig rygg etc. som var framme.
I hopp om att den skulle komma tillbaka och tillåta lite fotografering fick jag titta på gräsänderna istället. De hade flyttat sig en bra bit efter förmiddagens attack från jaktfalken. Därför blev det spännande när hela havet stormade av snabbt flyende änder, som febrilt försökte ta höjd.
Det var nu ingen jaktfalk men väl en duvhök - i och för sig inte olik - men dock. Det blev ett riktigt drama när höken kom lågt över vattnet - på jaktfalksmanér - och närmade sig snabbt.
Bättre skärpa än så här gick inte att åstadkomma. Om det blev något byte hann jag aldrig uppfatta.
Tornfalken som håller till här och ofta ryttlar, hade idag något hängande i stjärtfjädrarna, Den verkade inte speciellt besvärad av det.
Manskören under Halims inspirerande ledning blir bara bättre och bättre. Självförtroendet stiger, tonsäkerheten ökar och snart har vi program med roliga låtar som ska presenteras vid en pubafton om ett par veckor. Det blir första gången med publik. En övningskväll är inget man missar.
Kommentarer
Trackback