Hans Johansson

Idag ville Lilia följa med på en liten utflykt. Det var vår i luften, solen lyste varmt av och till och vi ställde färden mot Valinge, någon mil öster om Varberg. Vi följde en vägbeskrivning med kartan i knät. En smal och ganska ojämn skogsväg förde oss upp till ett kalhygge, där hökugglan skulle finnas. Den satt mitt i blickfånget i en ensam björk och blängde på oss.




I Fågelguiden kan vi läsa en varning: om ungar är på väg att lämna boet måste man vara beredd på våldsamma anfall om hökugglan anser att man är närgången. Snart nog ska den återvända till sin taiga, kanske i sällskap med taigatrastarna och andra sällsyntheter som finns på ett par andra ställen i Sverige. Tyvärr vände den inte ryggen åt oss, annars hade vi kunnat se "det falska ansiktet", ett slags teckning i fjäderdräkten för att försvara sig.

Igår stötte jag på en annan ovanlighet - en tamgås mitt i en stor flock kanadagäss. Det skulle kunna ha varit en
snögås, men då hade den haft svarta vingpennor.

Eftermiddagen tog Morris och jag en tur över Stafsinge strand, som ligger nästan mitt i stan. En svarthakad buskskvätta ska finnas där men det var tomt sånär som på några trutar och kråkor. Men så kom stenfalken snabbt och lågt över strandvattnet, stannade till någon minut på en sten och fortsatte sedan. Dags att åka hem och fixa middag.