Fågelkurs
Tredje samlingen för sensommarens fågelkurs höll jag på att missa. Men det gick att komma lite senare. Jag kunde ansluta mitt i, så att säga, på Munkagårdsfloens fågeltorn. Härlig kväll, vi var i lä för vinden. Enkelbeckasiner, grönbenor, drillsnäppor, svartsnäppor, brushanar - och som grädde på moset, en stor flock vitkindande gäss slog sig ner bland kanada- och grågässen.
Drillsnäppor med ung skrattmås - nästan som ett stilleben.
En enkelbeckasin tittar fram bakom en sten, borrar ner näbben djupt och drar upp något ätbart.
Gässen blev kanske inte så skarpa, men avståndet var ju stort och ljuset i avtagande. Lite längre bort, på en halmbal, sitter en ormvråk och begrundar sitt öde.
Nu har jag försökt att få ordning på den lilla Contaxens begränsade bildkvalitet. För det mesta blir det "dokumentationskvalitet".
Kvällens guldmoln fästet kransa
älvorna på ängen dansa .... (Stagnelius' "Näcken")
så var det praktiskt taget när fågelskådargruppen vandrade tillbaka mot parkeringsplatsen.
Linné hade ju för sig att svalorna övervintrade på sjöbottnen. Länstyrelsen i Jönköpings län har en liten artikel på nätet med "Den lantliga svalan" som rubrik, Där kan man läsa:
Diskussionerna pågick tydligen ganska länge om detta svalornas vinterviste. Men kunskapen om deras flyttningsvanor måste ha funnits tidigare - och vuxit. Det kan man i alla fall fundera över när Tegnérs Flyttfåglarna kommer på tal.
Dikten är skriven 1812 och visar tydlig kunskap om var fåglarna övervintrar och vart de flyttar för att häcka.
Så hett skiner solen på Nilvågen ner,
och palmerna ge ingen skugga mer.
Då griper oss längtan till fädernejorden,
och tåget församlas. Mot Norden! Mot Norden!
Och djupt under föttren vi se som en grav
den grönskande jorden, det blånande hav,
där oron och stormen var dag sig förnyar,
men vi fara fria med himmelens skyar.
Och högt mellan fjällen där ligger en äng;
där nedslår vår skara, där redes vår säng.
Där lägga vi ägg under kyliga polen,
där kläcka vi ut dem vid midnattssolen.
Ej jägaren hinner vår fredliga dal.
Där hålla gullvingade älvor sin bal.
Grönmantlade skogsfrun spatserar i kvällen,
och dvärgarna hamra sitt gull in i fjällen.
Men åter på bergen står Vindsvales son,
och skakar de snöiga vingar med dån,
och hararna vitna och rönndruvan glöder
och tåget församlas. Mot Söder! Mot Söder!
Till grönskande ängar, till ljummande våg,
till skuggande palmer står åter vår håg.
Där vila vi ut från den luftiga färden,
där längta vi åter till nordliga världen.
Var Linné kvar i sin föreställning om svalornas - och även gråhägrarnas - övervintring på sjöbottnen när han dog 1778? Ja, svaret har jag inte funnit - än. Men vad som däremot är uppenbart, är att Linné starkt bidrog till att öka kunskapen om fåglarna - kanske hans älsklingsdjur. Med sin iver att systematisera gjorde ha banbrytande insatser för detta - även om det måste göras om senare. I en liten faktasammanställning på nätet kan man läsa om Linné som ornitolog.
Här ett litet stycke från den texten:
Ja, kan man vara seriös vetenskapsman, initiera forskning kring fågelflyttning och arbeta intensivt för att systematisera fåglarna - och samtidigt tänka tanken att de övervintrar på sjöarnas botten? Vad är det som inte stämmer?
Ladusvala inne i gömslet vid Getterön.
Lycka är att ha.... en valp, men det var inte det jag tänkte på. Lycka är att ha tillgång till den musik man gillar i obegränsad mängd - och gratis! När Spotify var nytt, fanns knappast ingenting av Christian Lindbergs trombon med. Nu verkar dock varenda platta ha hittat ut. Mest klassisk musik, vad det verkar. Bach på trombon gör sig bra.
Drillsnäppor med ung skrattmås - nästan som ett stilleben.
En enkelbeckasin tittar fram bakom en sten, borrar ner näbben djupt och drar upp något ätbart.
Gässen blev kanske inte så skarpa, men avståndet var ju stort och ljuset i avtagande. Lite längre bort, på en halmbal, sitter en ormvråk och begrundar sitt öde.
Nu har jag försökt att få ordning på den lilla Contaxens begränsade bildkvalitet. För det mesta blir det "dokumentationskvalitet".
Kvällens guldmoln fästet kransa
älvorna på ängen dansa .... (Stagnelius' "Näcken")
så var det praktiskt taget när fågelskådargruppen vandrade tillbaka mot parkeringsplatsen.
Linné hade ju för sig att svalorna övervintrade på sjöbottnen. Länstyrelsen i Jönköpings län har en liten artikel på nätet med "Den lantliga svalan" som rubrik, Där kan man läsa:
Vinterdvala på havets botten
Eftersom ladusvalorna samlas i stora flockar utmed sjöstränderna och sedan plötsligt försvinner, sades det förr att svalorna gått i vinterdvala. Enligt folktro intogs dvalan på sjöbottnen och varade ända från oktober och fram till våren. Först när isen smält och solen tinat upp deras kroppar, kom svalorna upp till ytan igen.
Att svalorna verkligen övervintrade på sjöbottnar var mer än bara sägner och folktro, det var en övertygelse även bland framstående vetenskapsmän som Berzelius.
Även Linné nämner svalorna i sin skrift ”Systema Naturae” där han skriver ”Hur äga vi rätt att stryka ut det, då vi icke sett svalorna flytta?”. Först omkring 1850 utsatte Vetenskapsakademin ett pris på 30 riksdaler till den som bevisligen kunde fiska upp en levande svala ur havet. Eftersom ingen lyckades med uppdraget kunde man slutligen övergå till tron att även svalorna flyttade söderut.Diskussionerna pågick tydligen ganska länge om detta svalornas vinterviste. Men kunskapen om deras flyttningsvanor måste ha funnits tidigare - och vuxit. Det kan man i alla fall fundera över när Tegnérs Flyttfåglarna kommer på tal.
Dikten är skriven 1812 och visar tydlig kunskap om var fåglarna övervintrar och vart de flyttar för att häcka.
Så hett skiner solen på Nilvågen ner,
och palmerna ge ingen skugga mer.
Då griper oss längtan till fädernejorden,
och tåget församlas. Mot Norden! Mot Norden!
Och djupt under föttren vi se som en grav
den grönskande jorden, det blånande hav,
där oron och stormen var dag sig förnyar,
men vi fara fria med himmelens skyar.
Och högt mellan fjällen där ligger en äng;
där nedslår vår skara, där redes vår säng.
Där lägga vi ägg under kyliga polen,
där kläcka vi ut dem vid midnattssolen.
Ej jägaren hinner vår fredliga dal.
Där hålla gullvingade älvor sin bal.
Grönmantlade skogsfrun spatserar i kvällen,
och dvärgarna hamra sitt gull in i fjällen.
Men åter på bergen står Vindsvales son,
och skakar de snöiga vingar med dån,
och hararna vitna och rönndruvan glöder
och tåget församlas. Mot Söder! Mot Söder!
Till grönskande ängar, till ljummande våg,
till skuggande palmer står åter vår håg.
Där vila vi ut från den luftiga färden,
där längta vi åter till nordliga världen.
Var Linné kvar i sin föreställning om svalornas - och även gråhägrarnas - övervintring på sjöbottnen när han dog 1778? Ja, svaret har jag inte funnit - än. Men vad som däremot är uppenbart, är att Linné starkt bidrog till att öka kunskapen om fåglarna - kanske hans älsklingsdjur. Med sin iver att systematisera gjorde ha banbrytande insatser för detta - även om det måste göras om senare. I en liten faktasammanställning på nätet kan man läsa om Linné som ornitolog.
Här ett litet stycke från den texten:
Ett ambitiöst program för flyttfågelforskning
Redan så tidigt som 1757 publicerade Linné avhandlingen Migrationes Avium (Om fåglarnas flyttning). Därmed hade svensk flyttfågelforskning fått en i internationellt perspektiv mycket gedigen start. Avhandlingen redovisar inte bara flyttvanor för en mycket stor del av Sveriges fåglar utan diskuterar även orsakerna och ändamålet med fåglarnas flyttningar. Framsynt var också Linnés förslag att man borde studera de flyttande fåglarna vid Spaniens och Italiens södra delar samt vid Istanbul. Dessa platser utgör nämligen de tre största stråkvägarna för flyttfåglar över Medelhavet.
Någon egentlig flyttfågelforskning som Linné hade skisserat kom dock inte till stånd. Endast spridda uppsatser publicerades under slutet av 1700-talet främst behandlande flyttfåglarnas ankomstider i samband med meteorologiska uppgifter. Syftet var att med hjälp av fåglarnas ankomsttider försöka förutsäga vädret och på så sätt kunna ge lantbruket råd. Värdet av sådana fenologiska undersökningar var mycket omtvistat, vilket även Linné själv påpekade.Ja, kan man vara seriös vetenskapsman, initiera forskning kring fågelflyttning och arbeta intensivt för att systematisera fåglarna - och samtidigt tänka tanken att de övervintrar på sjöarnas botten? Vad är det som inte stämmer?
Ladusvala inne i gömslet vid Getterön.
Lycka är att ha.... en valp, men det var inte det jag tänkte på. Lycka är att ha tillgång till den musik man gillar i obegränsad mängd - och gratis! När Spotify var nytt, fanns knappast ingenting av Christian Lindbergs trombon med. Nu verkar dock varenda platta ha hittat ut. Mest klassisk musik, vad det verkar. Bach på trombon gör sig bra.
Kommentarer
Trackback